Någonstans kom insikten…

…jag hade missat hela grejen!

DBT för mig innebär träning i Mindfulness, träna frontalloben så den kommer i kontakt med känslocentrat i mitten av hjärnan. I all stress och panik runt saker frångick jag många övningar och missade på så vis kärnan i vad allt går ut på.

Igår med hjälp av någon som kommit längre i sin strävan att vara här och nu, varken igår eller imorgon förstod jag kärnan av det hela. Vad det går ut på.

Så… Jag gjorde om, gjorde rätt. Började på ruta 1 igen. Med att ännu en gång lära mig verktygen för att kunna vara i nuet. Priset, som ett brev på posten: välkommen huvudvärk, välkommen ro i skallen.

Nu med några timmars eftermiddagsvila och ytterligare lite träning är jag där jag ska befinna mig. I nuet, varken oroandes för morgondagen eller det som hände igår.

Och om mina tankar tenderar att flyga iväg för jag dem genast tillbaka, hit, där jag är just nu. Det är faktiskt helt fantastiskt! Det faller bort så många idiotikänslor jag sett som sanningar och min verklighet.

För det är så här: Känslor är inte sanningar ej heller verklighet. Det bara är och ska accepteras utan att värderas in i det som pågår. Oerhört svårt, men med träning vet jag att det går.

Nu är det tacos, för här där jag är, är det fredag och det innebär tacos för hela slanten.

Jag är tacksam, även idag.