…sitt slut.
En dag som slutade med ett leende på läpparna. Människor som gjort mig fantastiskt glad genom att bara uppenbara sig och ge mig gott sällskap med fina insikter. Barn som gluttat bio, ätit snacks och varit vänner.
Solen skiner och jag vågar ha gardinerna öppna och släppa in ljuset, precis som jag välkomnar måndagen som snart är i antågande.
Ny vecka, nya upptäckter, nya insikter och möjligheter.
Jag är som jag är och det duger idag.
…2011 faktiskt inte längre känns så tunga.
Skulle vilja skriva något stort om helgen men orden och tankarna har fryst i huvudet.
Vägrar CrapRace och det skulle tendera att bli det denna morgon då resten av min helg har bestått av barnkalas och sk. kvalitetstid…
…istället bjuder jag på Nyaste Miss Li…
…när människor förstår att de svarta hål jag befinner mig i nödvändigtvis inte betyder att det är viktigt att gräva ner sig.
Igår var vi en fin samling människor i mitt hem som åt och drack en massa gott, som bara lät mig vara som jag är. Istället för att låta mig hänge mina tankar åt det brev jag fick i brevlådan under eftermiddagen ryckte fina människor in, avlastade mig med lillgänget, fixade mitt ansikte, snörde finaste korsetten och tog mig ut bland människor.
Vi tog oss så småningom till Scharinska villan där Entombed stod för spelningen denna afton. Hade en mycket trevlig kväll med sköna människor i mitt sällskap där intressanta diskussioner delades och en och annan Kapten…
Vi åt Vietnamese bbq i mitt hem med en ytterst otäck upptäcka som gjordes av finaste fröken Ea en skruv/mini spik eller nåt, fick hon i munnen och jag fick världens äckligaste bild i huvudet på en gång. De andra tog det med ro, själv fick jag inte ned
en bit till…
…kanske tur i oturen. Fick för ett tag sedan den finaste korsett jag skådat av min kärlek. Hommel som jag är fattade jag inte hur den skulle iklädas utan sa helt sonika att den var för stor. Tills Ea ännu en gång gav mig en aha-upplevelse. Den ska ju snöras i ryggen…!
Haha! Sagt och gjort, på med eländet, hålla andan och zimzalabim! Satt som en smäck. Med kavaj lånad av finaste StorSessan begav jag mig så ut i vimlet, fick höra ord som vacker, sjukt snygg och va? 4 barn, var har du dom kilona? Visst…. tämligen ytligt men ack så välbehövligt igår kväll.
Tack alla inblandade som gjorde min fredag till något mycket ljusare än det ställe jag befann mig på.
…och Tant Catta med 190s speed i huvudet.
Jag har hunnit lämna lillgäng på skolan med gott resultat utan större problem, tvätta håret, förbereda kvällens middag tillsammans med ett gäng fina, sura över alla "ungdomsfinnar" som verkar dyka upp en speciell tid i månaden, stressa över kärlekens möte kl 10 och inse att det är bättre om han gör det själv och hämtar mig sen, satt mig ned en stund och gjort lite mindfulness för att återkomma till verkligheten och tysta hjärnan, dricka ytterligare en balja kaffe,
Telefonen har ringt, jag har stressat och jagat upp mig.
Jag är nog en riktig PMS-kossa idag.
God förmiddag!
Kaffe…
…en gåva av genier! Idag är fredag en välkomnande dag, helgen står i antågande.
Jag är med.
Läsvärda bloggar:
I övrigt:
Mitt liv består av lite allt möjligt. Jag brukar säga att jag är en överlevare med en vilja av stål, ”en hård jävel” som någon uttryckte.
Egentligen handlade det bara om ett omdiskuterat funktionshinder. ADHD i all ära. Mina vänner säger ofta att jag är precis som alla andra. Själv känner jag mig mer och mer som mig själv.
När denna 40+ uppenbarelse inte bloggar söker hon svar och verktyg för sin vardag som hon delar med min Älskade Brunögda, Sessan och Herr Effektiv samt hans fina SmåKvitter.
Empati för en ocean där jag varje dag försöker göra om, göra rätt om jag fallerar, ge tillbaka och visa att allt kan förändras till det bättre bara man har viljan och orken.
Sedan 1 februari i år har livet ännu en gång tagit nya riktningar. Jag och Herr Effektiv slog våra påsar ihop och flyttade hela mitt bohag, med stora delar bortrensade, Väst på Stan. Som en kamikazepilot har jag kastat mig ut i främmande flygrum, förlitat mig på att det går och allt löser sig. Jag är nu sambo efter närmare 9 år som enastående hushåll med barn.
Sakta anpassar jag mig efter det nya livsförhållandet med allt som följer med det. Att man måste jämka, lyssna på sin partner, reda ut de 4 älskade ungarnas bråk och vara ännu en gång mamma och hjärtemamma med familjeliv jag aldrig trott jag velat leva. I tvåsamhet och *peppar, peppar* Det verkar gå, bara man tar det lugnt med en sak i taget.
Gillar musik, film men främst tv-serier. Kanske för att det är kortare tid att koncentrera sig, eller helt enkelt för att jag gillar´t. Matlagning stort stort intresse. Från att blanda egna kryddor utan en massa E-nummer till att leta maträtter från vida världen. Inget halvfabrikat i mitt kök. Smör är också bra. Drömmer fortfarande om en kolonistuga att sitta och vifta med tårna på, tillsammans med en kopp kaffe på bron när dagens bestyr i trädgården är avklarad. Texas, en chi-chi hund och hans sidekick Dexter är 2 familjemedlemmar till som huserar här Väst på Stan. De 2 busarna som får mig att gå ut, följa struktur bara genom att vara hundar.
Min tonårsaktiga dröm om en diamantring har blivit uppfylld... Det roliga är att det INTE blev diamantringar denna gången heller. Det blev egen designade hjärteringar, som visar på familjen och att kärleken segrar i de mest omöjliga lägen. Trolovad. Varken förlovad eller gift kommer jag att förbli. För nu när det fungerar vill jag absolut inte förändra det i någon riktning.
Jag har fortfarande kontroll på min adHd och mer och mer på hela grejen som livet faktiskt är tack vare den DBT-behandling för vuxna med ADHD-problematik som maximerat mitt liv på ett sätt jag i mitt förra liv aldrig trodde var möjligt. AdHd:n styr mig inte jag är fortfarande kapten på skutan som är mitt liv.
Jag brinner för att lyfta fram det kontroversiella ämnet ADHD och behandlingen kring oss superhjältar ute i samhället.
ADHD står för Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (ej sjukdom) som innebär bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet plus koncentrationssvårigheter.
I korta drag är jag mig själv, varken mer eller mindre och är stolt över mig själv och den person jag åtstadkommit att bli, trots bristande kunskap kring mitt funktionshinder.
Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]
Inga frågor är för stora eller svåra, bara man vill!
Senaste kommentarerna