Det är och kommer aldrig någonsin att accepteras, av någon, mot någon.
Där jag gör fel och får någon att känna sig som mig denna afton, där ska jag hädanefter så länge jag lever söka i mitt inre för att arbeta hårdare för att komma i kontakt med de där "känslorna".
Min frustration var helt utom alla perspektiv i morse, där hela mitt jag knöt sig i en enda stor knut – där en jävla fet round-kick mitt i ett glasbord hade varit det jag gripit tag i, när jag i mitt förra liv kämpade för att behålla någon sorts människovärde i ögonen på andra medmänniskor. (jag hade med all säkerhet fått gipsa något ben i foten och plocka ut en mängd glassplitter).
Istället resignerade jag….
Berättade hur det känns när någon aldrig någonsin låter en ens försöka, där det tas för givet att man inte kommer att göra, i det här fallet, byta tvättid och ha koll på om det behövs tvättas….
Där och då fick jag samma känsla som alla dessa skolungdomar därute i vårt avlånga land, känslan av att vara totalt värdelös för att jag inte fixar att vara en människa med koll på vardagsbestyr.
Att jag å andra sidan oftast har koll på hur människor omkring mig känner sig, lyfter där jag kan lyfta och ösa kärlek ur mitt stora hjärta så ofta där jag kan, det är inte alls i paritet med dessa allmän mänskliga skitbestyr som tvätt, laga lunch, hålla koll på mina pengar osv.
Nej, jag ser hellre en människas förtvivlan, ger av min kärlek, lyssnar i oändlighet dessa dagar, veckor och månader som gått. Där mina ord studsar verkningslösa i vissa lägen.
Jag är en trött kvinna, trött på att ständigt kämpa för min rätt till att vara en människa med fel och brister som alla andra. Där jag i oändlighet ska kunna förändra mitt beteende men aldrig någonsin, någonsin får se något sådant tillbaka…………..
Jag i min noir-känsla denna afton som inte är speciellt mycket bättre än gårdagens afton med ett enda undantag: Jag är bland "de mina", min vargflock, där jag får sitta med hörlurar och gråta högljutt inombords utan att någon höjer på ögonbrynet, eller kräver min omedelbara närvaro, där varken mat, tvätt eller vardagsbestyr diskuteras….
Ser deras leenden, ung som gammal och vet ändå någonstans djupt därinne, att det fan inte är jag som är upp-fuckad….
Senaste kommentarerna