Det har funnits lite…

 …och ingen ork de senaste månaderna.

Mycket på grund av mitt fysiska tillstånd kombinerat med stress kring yttre ting, två hem som slagits samman till ett. Dagens datum 1/2-2012 är den första dagen som jag nu kan kalla mig BästBo med Kärleken. 

Med tanke på allt som varit under det senaste året och alla de olika stresspåslag vi harvat oss igenom där flytten blev som kronan på verket av prövningar måste jag säga att vi verkar klara de flesta förhållanden utan att helt slita skallarna av varandra. För det har inte varit lätt för mig, och jag är inte lätt för Kärleken heller när jag sätter igång. Den största skillnaden hittills som jag kunnat skönja är min medvetenhet kring mina svagheter och problem. Utifrån dessa har vi tillsammans försökt göra det så enkelt som möjligt för oss båda kring denna flytt. Han har gjort saker på sitt håll och jag har försökt att inte flyga i taket samt hålla ihop. 

Att flytta, även om det är ett positivt inslag som detta är, blir tyvärr ändå inte enkelt. Saker ska flyttas från invant ställe till ovant, det ska plockas bland saker som jag verkligen ogillar. För varje sak som dykt upp här hemma i nya lägenheten har jag brytit ihop. Hela förra veckan när liljeholmens nådde min skalle fick jag gråtattacker för varje sak som dök upp. Som tur är kunde jag förklara mina pinsamma tårar… så det blev lite mer greppbart för den stackarn som försökte göra det så smärtfritt som möjligt för mig men ändå fick trösta… 

Tack vare min eminenta psykolog så kunde vi dock lösa många kommunikativa svårigheter förra måndagen och väl var det med tanke på det som kom i och med att saker blev mer verkliga och min lägenhet tömdes. 

Nu är det i alla fall onsdag den 1 februari och jag tänker bara vara… För helgen som gått var enormt påfrestande så till den grad att min rygg som inte lyssnar nämnvärt till mig är i sämre skick ännu en gång. Det är som sjutton när jag försöker ta igen en massa missade dagar på en enda där bakslaget blir enormt jobbigt.

Men… nu är det slut på orosmoln för stunden. Himlen – min skalle – jaget är rätt harmoniska. Nya möbler, som vi skaffat gemensamt med ett blocket fynd som kronan på verket gör att jag fortsätter hasa runt här hemma utan att göra några större knop utanför fortsättningsvis denna vecka. Ska bara fixa i den takt jag orkar, vila, ta lugna promenader med granntanten, pussas och mysa med barnaskaran samt sambon, fira att vi nu är ett gemensamt hushåll med allt vad det innebär. 

Stort när jag tänker efter. Förvirrande med all säkerhet för de som hört mig föra ändlösa dialoger kring det mesta det senaste året. Kan bara säga så här i efterhand att jag vet varför, min sambo likaså och även psykologen som varit den som hjälpt mig till klarhet kring alla haranger jag kastat mig med.

Önskar alla en fortsatt bra onsdag och på återseende!