När ett veckoslut…

 …blir hur underbart som helst, OAVSETT väderleken. 

God morgon! Ännu en vecka till ända. En vecka som innehålllit lite mer än vanligt med plötsligt uppstyrda föräldrasammankomster, en gnagande ovisshet och längtan, en vecka med kids som nu är till ända. Vi säger hej då till varandra varannan fredag. Då åker de 2 barngängen till sina andra föräldrar. Det brukar vara oviss utgång på avskeden, precis som det ska vara. Idag blev det däremot lugna avsked och det känns ju alltid som det bästa utgångsläget. Att få till ett bra avsked då de är borta en hel vecka efter det. 

Själv väntar det för mig nu en helg med kärleken, bara vuxenlekar så långt har planerna hunnit. Vi har fått en underbar sommar framför oss, där vi alla ser fram emot lata dagar, lite påtande i odlingar, mängden bad bara 400 m ifrån där vi ska vistas.

Förra helgen var vi nämligen och tittade på ett hus på landet. Jag vet, vissa drar nog på munnen nu åt mig, en asfaltblomma, uppväxt nästan hela mitt liv i stan. Men jag har drömt om att få tag på ett hus någonstans utanför stan där jag kan vistas i lugn och ro, utan stress och krav. Efter att ha provat husvagnsliv stående säsongsvis på camping, en vecka i hus på Holmön så vet jag säkert att jag föredrar ett hus före att trängas bland husvagnar med andra modiga campare. 

Det var några fler än vi som också skulle titta på huset och givetvis är det hyresvärdarna som bestämmer vilken hyresgäst de vill ha in i sitt hus. Så måndagen kom, inget samtal, tisdag, onsdag. På torsdagsmorgonen med en Sessa hemma från skolan hostig och trött började jag känna den inre stressen… För helt säkert hade jag redan kommit över att vi inte blev hyresgästerna de tyckte passade till sitt lilla fina hus. 

Så jag började titta runt ännu en gång efter alternativ som passar vår familj. Men inget som var sådär perfekt som detta boende vi tittat på. Så jag messar Herr Effektiv som står på sin drömfabrik om min pekära känsla. Han skickar tillbaka att:

Det löser sig. För det är väl så? Allting brukar lösa sig, på ett eller annat sätt…. Sen plingar telefonen till igen med ett sms från honom. Vi fick huset!

Tror vår lycka knappt kan beskrivas eller förstås.. För vem kan i egentlig mening fullt ut förstå någon annans inneboende lycka? Hursomhelst så fick jag senare på dagen berätta detta även för barnen som även de blev väldigt överraskade och glada. 

Så halleluja! Semestern är räddad! Tror detta är första gången på mycket många år som jag redan spikat vad som händer under sommarlovet och den minskade stressfaktorn är oerhört skön att slippa. Vi kommer inte att resa någonstans med ett gäng ungar och 2 föräldrar där den ena är en "go-go-go-personlighet" och den andra (jag) både fylld av värk där jag inte kan sitta längre stunder, SAMT mer tillbakalutad med den högsta prioriteringen så-lite-stress-som-möjligt…… Så i och med beskedet igår finns det något för alla denna sommar. Fiske, påtande i jorden, gräsklippning, hundar, barn, badplats i absolut närhet, men framför allt annat: Frihet  

Frihet att kunna ägna sig åt det man själv finner nöjsamt den dagen. Frihet att helt sonika kunna sitta på uteplatsen i timmar och bara lapa sol. Så givetvis hoppas vi på en sommar med strålande sol, värme utan gränser och varmt badvatten att blöta sig i…

För att inte tala om fyrbeningarna i hushållet!!! Harreminje vilken lycka för dessa två!!! För vår hyresvärd har även de 3 hundar och det var absolut inga problem att vi hade med våra killar… Däremot lär det bli livat i luckan innan de vänjt sig vid varandra… …för i granngårn’ bor det 3 ubersnygga tikar… så med våra små hormonstinna unghundar lär det bli intressant… är helt trygg i att de paranta damerna (tikarna) ställer skåpet där det ska vara och läxar upp våra unga herrar och lär dom ett och annat… ;P

Vårt "place-to-be" 

Så ni som läser min blogg! Jag är lycklig ända in i benmärgen! För vissa är detta en självklarhet, det här med semester. Så har det inte varit för mig och mina barn. Jag sa till Herr Effektiv igår att jag har svårt att förstå hur annorlunda mitt liv blivit bara mot för 3 år sedan. Att jag år 2012 skulle leva ihop med någon och dela tvåsamhet istället för tresamhet enbart med lillgänget har varit en bild jag har haft svårt att uppmana i min hjärna. Att sedan detta även blir verklighet är lite och mer därtill. Så jag är tacksam över det som händer. Där även lillgängets far finns med på ett hörn, dvs, ställer upp med billån så vi kan köra släpvagn då vår lilla nyckelpiga inte ens kan forsla runt hela familjen.. 😀 

Så den här sommaren är om något den bästa på mycket länge. Där fred råder mellan mig och herr-ex där jag snart kan benämna honom Kära Exet… Jo, lite kan jag nog göra det även nu. Det är skönt då frid råder. Det är skönt då livet går i samma fotspår. I mitt fall min egen inneboende lycka och lugnet i skallen.

Ha en fin helg alla och simma lugnt denna fredag!