Gamla tröttsamma…

 …minnen som ger sig till känna är vi nog alla med om då och då. Saker som hänt i en dåtid man helst vill radera helt ur minnet, där minnet minsann sällan sviker. Varför är det så kan jag fråga mig? Att trista väldigt tråkiga minnen gärna hänger sig kvar med både en tillhörande offerkofta och en fadd smak av blöt gammal ullkvalla.

Vid dessa tillfällen måste jag anstränga mig till det allra yttersta att inte tappa både sug och hopp, för att inte släppa taget om nuet, där jag faktiskt befinner mig. Där nuet än en gång innehåller situationer som både känns helt absurda och rent utsagt patetiska. Där jag biter mig i tungan både en och två gånger, försöker att inte bli alltför neddragen i skiten som andra simmar runt i varje dag. 

För jag vill inte ens ner med tårna och känna på möljan.. Inte ens komma i närheten av pölen som andra fixat och fyllt med skit, där de inte tar tag i sin egen ankdamms skit utan väljer att låta andra som inte borde ha ansvaret ta över. Där någon sorts löjlig prestige och vilja att härska råder, där jag absolut inte vill delta en enda minut på dygnets 24 timmar.

För har jag en gång för alla ordnat lugn i mina led så tänker jag minsann inte delta i något annat oroligt led och ej heller städa upp någon annans skit. Inte en gång till för allt vad mitt liv är värt idag. 

Så istället tar jag och tittar på saker som gör mig glad. Foton från i helgen bland annat. Från en helg som blev alltför kort då solen faktiskt visade sig från sin bästa sida både lördag och söndag med en otrolig värme som fattades här inne i stan. Där nya möten uppstod som var både intressanta och löftesrika om ett utbyte av tankar och nya reflektioner jag inte haft förut. Där "att finna glädjen där man är i livet idag" var ett av diskussionsämnena och som var mycket passande måste jag säga då saker hände precis under tiden av mitt samtal med den nya bekantskapen. Så på landet händer det även grejor. Bra saker. Som gav mig lite nya tankeställningar i vad jag ska göra med hela min livshistoria bland annat. Om jag har något att förmedla vidare till min omvärld. 

Men ikväll är det för sent att dryfta något mer än kuddens mjuka mottagande och täckets omfamning. Med en liten hund suckandes och smackandes i knävecken. Det är vad jag behöver just i nuläget. Så då fixar jag det så att jag kan slappna av och låta JB möta mig. För inget botar en orosfylld själ som en rejäl nattsömn. Så tack och god natt vida omvärld.Imorgon är det tack och lov en annan dag.

Tack K.E för kloka tankar!

Naturtrapp i sten som går upp till trädgårdslandet… Där vivor och ormbunkar tränger fram jämte ogräs…

Mina tankar är där mina växter befinner sig… På landet långt bort från stadens sorl och måsten…

Där Tiny Tim fått små blomknoppar som lovar små ljuvligt solsmekta tomater i slutet på sommaren…

…och solgula små blommor mot en faluröd stugvägg får mig att andas rofylld harmoni. Dit jag längtar i varje vaket andetag just nu. Dit där det känns som om inget kan störa eller förstöra. Där jag bara kan vara, precis den jag är just den dag. Rätt och slätt Catharina hela dan.