adhd och landsbygd…

 … = en bra kombination för Tanten Alperud. 

Även om intrycken här ute i Bjurholms regionen är stora, mäktiga och vackra för det mesta är det ändå på något vis lugnande. Min vanligtvis hyperaktiva hjärna har inte alls samma febrila aktivitet för att hålla isär intryck som jag matas med dagligen hemma i stan. Det som brukar få mig att gå i taket finns det betydligt mindre av här ute i spenaten. 

Jag lyckas behålla fokus betydligt längre än jag normalt gör hemma på Hedlunda.

Sedan detta med Kreativitet! Det brukar talas om Vänner och Fiender som hotar ens Kreativitet. Vänner är det som är stärkande, peppande och lyftande, som driver ens kreativitet framåt. Fiender är ens egna tankar om hur liten som människa man är och att man inte fixar det man föresatt sig, samt andra som kommer med kommentarer. 

Nu är detta bara några saker som kan få ens kreativitet framåt och bakåt… Säkert har ni som läser era egna hjärnspöken och änglar som får er att blomstra i det ni ser som er Kreativa sida. 

Själv har jag denna sommar haft kreativiteten i fingrarna som sedan förts över till hjärnan. Genom alla mina olika projekt som jag satt igång med verkar det födas språk som jag går runt och suger på medan jag håller på och arbetar med händerna. 

Blommorna prunknar, mina små skyltar växer fram med olika konstiga väggord som med all säkerhet inte är Svensson-lika, men ändå säger det jag vill förmedla med min ja… konst? Så jag målar och experimenterar, blandar material, färger och penslar med kökssvamar som blir stämplar tills jag skapat något jag är nöjd med. Herr Effektiv tittade på en skylt jag gjort idag och såg fundersam ut… jag hade skrivit samma ord på varandra och blandat små och stora bokstäver. För det var ord jag ville förstärka, som är viktiga för mig.

Trots den helt urusla sommar vi har i år så är jag i hyfsad symbios med mig själv. Livet blir så mycket mindre påtagligt när jag kan använda mina händer och få ur mig saker genom att göra saker som för mig är vackra att se på. Det är precis som om jag just nu tankar upp energi för den kommande hösten och en ny skoltermin där vi måste tillbringa mer tid inne i stan och mindre tid i stugan. För att orka leva mig igenom dagar fullproppade av måsten, med läxor, skolskjutsar, en mängd komma-ihåg-saker och kids som kanske inte varje dag känner sig övermotiverade att hänge sig åt skolgång.

De ord som just nu formas varje dag i huvudet genom händerna får då istället vara uttryck för min kreativitet de dagar jag befinner mig i stan. Jag har en mängd små kom-ihåg-lappar lite överallt i olika shortsfickor, byxor och väskor. Allt för att komma ihåg de jag just då tänkt på och vill skriva om i höstmörkret. I nuläget är det svårt att skriva blogg, av många anledningar, en sak är uppkopplingen som inte är av så hög kvalietet och hastighet, en annan att jag inte har så mycket att skriva om då jag befinner mig i Paradiset. Just på grund av att det inte händer så mycket som är himlastormande varje dag. Eller det är kanske det jag ska förmedla? Att en person med adHd kan älska lugnet, inte behöver ständig stimuli utan kan gilla det lugna och inrutade? Det gäller helt enkelt att finna ut vad som passar för just sin egen person. För mig är det jord på händerna, under naglarna, det kreativa som jag finner när jag är ute i landet och håller på med diverse saker. När jag lyssnar på musik i hörlurarna och sitter i sammetssoffan i uterummet med alla färger, penslar och träbitar samt stenar runt om mig. Det är då jag känner som mest frid. Inget kan nästan rubba det lugn jag befinner mig i då, jag glömmer tid och rum tyvärr. Det är bra att ha en Herr Effektiv då. Som återkopplar en till verkligheten, funderar över dödliga ting som middag, vad som ska ätas nästa dag och om vi ska tvätta och städa kanske?

Det beslut vi fattat om att skaffa oss ett fritidsboende, året-om-hus här ute är nog ett av de allra viktigaste och bästa beslut vi fattat hittills i vår relation. Det som med all säkerhet kommer att få mig att fly vissa stunder, ut till lugnet, från allt stim, men också det som kommer att binda oss samman då jag är en rastlös själ och haft svårt att grunda mig i enbart vår lägenhet. 

Behöver jag säga att det är MYCKET kärlek runt om oss just nu? Jag trodde någonstans att man möts – kärleken ligger på topp – sakta men säkert åker man utför toppen – för att sedan plana ut – och mötas av slutet. I mitt nya liv som Catharina 3.0 kan jag bara stilla konstatera att så inte är fallet. Nej! Kärleken växer sig starkare och starkare allt vad tiden går, passionen finns fortfarande och blixtrar till allt som oftast, men den djupa varma och trygga kärleken som gör att jag längtar efter honom dag efter dag, timme efter timme då vi inte är varandra nära, den är så mycket bättre än jag någonsin kunnat ana.

Medveten Närvaro… Behöver jag säga att det är något jag fortfarande praktiserar varje dag? Vissa dagar bara med ett stilla konstaterande att det kanske inte var en av de bättre dagarna men att jag känner mig nöjd där jag är just nu… ändå. Medan andra dagar som är lite mer tung fokuseras kring att öva lite mer effektivt och medvetet. 

Jag har hittills haft en sommar där min förut så knöliga och berg- och dalbaneliknande livssituation jagat mig, uteblivit helt och hållet. Visst…. ett och annat dampanfall har kommit för att lika snabbt försvinna… inte veckor av hänga-läpp känsla och veckor av rasande tempo där jag glömt bort mig själv och de omkring mig i jakt på äventyr.

Lycka är ett ord som likt ordet Normal är en definitionsfråga för var och en av oss människor. För mig är lycka när det går dagar, veckor av sammalika utan att jag känner rastlöshet och oro, lycka är att ligga när min älskling, lycka är att vara med barnen, lycka är att se hundarna rasa fritt på ängarna runt huset, lycka är att-bara-vara.