Vart tusan…

 …tog allt godis vägen? 

Tror bestämt att husmössen blivit allt för påträngande, eller är det kidsen som överfallit min godisskål? 

Liknande situationer hade fått mig att gå i taket förr… Nu… tar jag istället på mig hörlurar, utestänger alla stojande minderåriga varelser och ägnar mig åt att sura i min egen sfär… Mitt i all gemenskap. Vi samlas i storstugan, tänder brasan, grillar marshmallows och myser (ja… vissa av oss…) Jag surar lite som bekant.. och svettas… men det är ytterligare ett i-landsproblem jag kan släppa om en liten stund. 

Ska bara…

…andas en stund till. 

Mina tankar går till de medsystrar och bröder som ännu en sommar tillbringat vissa delar eller hela sommaren inspärrad på psykavdelningar i landet, som inte fått den vård de har rätt till och så väl behöver. Till dig som inte orkade längre och några andra jag inte nämner här.

Tacksam att inte ha behövt ha med psykiatrin på mycket länge är jag dock. Tacksam att jag har en så bra psykolog att samtala med då det behövs. 

Sov gott!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.