Om nedräkningar…

 …i augustitid är dagens tema. Jag är en rastlös och tämligen otålig person. Jag vill att saker ska hända nu, på en gång, denna minut. Inte vill jag behöva vänta på saker så värst länge… För vem vill det när det är saker man längtar till, vill ha till varje pris?

Jag och Herr Effektiv insåg igår efter ännu ett av våra icke-konstruktiva kommuniceringsförsök att det här med att diskutera ekonomi verkligen behöver tas tag i… Så vi förstår varandras sätt att se på saker. Där jag tror att vi bara pratar löst, tror han att vi planerar…. och så blir vi lika besvikna på varsitt håll då vi agerar helt tvärtemot vad som pratats om. 

För det blir många, långa diskussioner. I detta ämne. Jag är hopplös vad gällande ekonomi. Erkänner villigt att jag hellre skulle äta upp en möglig macka före att brottas med räkningar och sånt som har med hushållsekonomi att göra. För den skull måste jag ju ändå försöka förstå hur han som drar det tunga lasset tänker. Det handlar om detta med kompromissande….

För man kan inte alltid få som man vill. Hur mycket man än vill det. Vill man det, ja… då kan man leva ensam kanske? Det går inte att styra ensam i en tvåsamhet utan att den ena då känner sig nedtryckt och utan talan. Så vill jag inte ha det. Så vi jobbar på i kommunicerandets teknik och förståelse. Jag är oerhört glad för min diagnos, att jag blivit medveten om andra människors känslor och viljor. Jag är en oerhört komplext sammansatt individ och vill gärna så mycket som möjligt minimera min komplexitet på de områden som helst bör vara så lätta som möjligt i ett parförhållande.

Vi har än en gång tillbringat lite tid inne i stan. I afton bär det av ut i friheten igen. Denna gång med en fullastad bil och en släpvagn knökfull med saker som vi lastat ur hemmet här inne i stan.

Nedräkningen är igång… tills vi får tillgång till huset och kan börja fixa i ordning så vi kan vara där. 

En annan nedräkning är också igång…. den som har med skolstarter och struktur att göra. Jag håller som bäst på att försöka få in lite rutin i mitt liv igen. För oavsett den positiva sommaren så har jag slarvat med rutiner då vi är ledig. Men… jag kämpar på. Att behålla humöret i det medvetna nuet… att få igång medicinrutiner och annat som är i essentiellt behov att fungera smärtfritt när "måste-dagarna" kommer.

Den här lilla killen har fyllt 1 år!!! Minns det som igår då han kom flygande från Stockholm en dag i september förra året!

Idag är han en ståtlig kille med ursnygga "fjärilsöron" och en fana på svansen som gör många tikflickor avis.. ;D

 Fortfarande lika myssjuk… kryper gärna inpå skinnet när det är läggdags… så många gånger jag hittat honom intrasslad i mitt täcke finns inte!

Flickorna hade fixat en fin "tårta" åt honom som han fick dela med Texas. Leverpastej och korv…. Ett mycket speciellt tillfälle! För i vanliga fall är det torrfoder som gäller då jag är rädd om tänder och hälsa...

Det var allt för denna dag! På återseende!