No pain…

 …no game?

I mitt fall så tycker jag att det är nog med denna smärtsamma rygg från avgrunden. Ibland misströstar jag något enormt och det är då det gäller att inte tappa taget om det som är positivt i livet. Det är lätt att man gärna tittar på allt negativt då det tar upp en hel del utrymme. Men i vanlig ordning försöker jag att bortse från min värk, se det fina i livet där värken gott får samsas med det.

Idag har jag hunnit ner en sväng på stan och fixat lite mer pyssel att göra fina kransar av, det får mig att glömma smärtan för en stund, detta med att pyssla är fint då… Dessutom köpte jag med mig färsk lax och blå musslor hem så nu puttrar en god fiskgryta på spisen där till och med buljongen är egen gjord. Jag och Herr Effektiv utgör ett bra team så han hackar, stökar undan medan jag låter smaker blandas och smaklökarna retas. 

Mitt i allt så är livet ändå rätt bra. Men jo, jag önskar det varit annorlunda, att värken gick att slippa undan åtminstone någon timme under dygnets  24 timmar. Känner mig så trist och orkeslös för det mesta där jag varken orkar upprätthålla vänskapsband eller andra band i det närmsta. Allt går åt till att hålla näsan över vattenytan så att åtminstone familjen slipper lida så mycket av mina krämpor. Jag väntar dessutom fortfarande på vidare utredning kring min senaste diagnos och det är segt som kåda att komma framåt i vänteköerna. Så jag hoppas att min läkare ska kunna dra i några trådar för det är omänskligt att lida och jag lider. 

Men… psyket är intakt. Jag mår bra inombords och i skallen. Kanske är det sådant som räknas mest? Bäst hade det varit om jag hade fått vara helt i symbios med mig själv. Kropp och psyke i samma läge.. välmåendets…

Imorgon är det slut på friden som höstlov för med sig. En ny skolvecka och alla kids i huset. Hujedamig, då kör vi igen!