Med anledning av att VKs bloggportal…

…firar 1 år har Lilla Bloggen lagt upp en kul omröstning. Nämligen Årets blogg och lagt in olika bloggar under olika kategorier. Döm om min förvåning då han lagt in min under årets viktigaste. Det värmde en tants hjärta, tack! Vad som kändes ännu mer hedrande är att denne unge man med ett skrift och uttrycksspråk förstått vikten av det jag skriver. Har insett att det är så många därute i vår värld som inte har min kämparglöd utan hellre glider undan, äter crazymedz utan att ifrågasätta och blir ännu mer galen på så sätt där samhällets ögon aldrig får en bild av att det finns fler individer i livet än de som andas tungt genom näsan och har tics samt andra störninga på grund av elaka biverkningar. ALLT för att sjukvården bantar, det finns inte läkare som orkar bry sig utan medicinerar enligt någon enkel lösning och praxis.

Ja, jag blev rörd av detta. På knappen finns kanske.

Somnade vid 20 igår kväll, hade haft en fantastiskt skitkväll före med barn som gjort dumma saker och en mamma som helt ruttnade ihop. Tror vi inte gjort en hemmadag på hela tiden de varit här och på torsdag är det tre veckor. Något kul har hänt varje dag men äääääääääändå ska det gnällas och bråkas. Detta är ju i och för sig inget nytt under världshimmeln att barn är så. Men jag var trött, huvudet dunkade och bråkade efter stressen av Vännäsmarknadsbesöket. Så……..somnade på soffan, vaknade vi halv ett på natten och flyttade in till en knökfull säng där lillgänget hade knoppat in. Min nya laxrosa mobil strular efter ett ölbad på Wheels. Så den har haft eget liv under gårdagen. DET är surt, speciellt som jag inte orsakat det.

Livet i ett nötskal, nu får jag betala igen att jag somnade så tidigt. Tror jag ska knata på Stat-Oil och köpa mig mjölk, betala ur min nya plånbok som jag köpte i Vännäs. Det var på tiden då min gamla också badade i öl samt var trasigare än trasigast. Hämta in mitt andra guldköp för gårdagen, en dra-mat med avsikt att dras badkläder och annat junk i.

För visst är det så? Det blir sol idag så man kan ligga vid havet och njuta? Slippa tänka så mycket och bara vara låter som en bra plan för mig.

4 kommentarer

  1. Beatrice

    Hej! Jag tycker du skriver så dumt om det här med att det finns en massa männsikor därute som är sjuka och som du påstår det inte har någon ”kämparglöd” utan äter mediciner som det du kallar samhället säger åt dem att göra. Tror du inte att dessa människor har kämpat ordentligt i sina liv? Medicinerna kanske faktiskt gör att de klarar av att andas igen och kunna sköta sina liv utan att få en t ex massa höga räkningar som orsakats av något maniskt infall eller förhindra ett självmord. Vad är det man ska göra istället tycker du för att de sjuka ska bli friska?

  2. Catharina Alperud

    Jag tror du missuppfattat mig helt och hållet. Om du följt min blogg så har du kanske läst om de mediciner jag ätit och vad de gjort med mig. Jag äter medicin resten av mitt liv, men inget som gör att mitt sinne förslöas och fördunklas. Känner mängder med kvinnor i min situation som gett upp och inte orkar kämpa längre, som inte orkar ifrågasätta sin medicinering osv. Det är verkligen inget hån mot någon annan än den vårdapparat som kallas psykvården. De människor som är mina likar skulle jag aldrig någonsin klanka ned på men sörjer med de som inte orkar längre……………..

  3. Beatrice

    Hej igen! Ja det här blev nog lite fel! Jag har inte läst hela din blogg utan slank in på den av en tillfällighet så det kanske inte var så konstigt att jag tolkade det du skrev på ett visst sätt. Håller med dig om att sjukvården ofta felmedicinerar pga av t ex bekvämlighet eller dåliga rutiner men man kanske också kan skylla tråkiga biverkningar på läkemedelsindustrin eller politikerna som inte vill satsa pengar på forskning som utvecklar bättre preparat.

  4. Catharina Alperud

    Svar till Beatrice (2010-07-11 21:53)
    Hej igen! Sånt händer! Jag med trippeldiagnos kan ofta ögna igenom saker om jag inte är i bra skick 😀 Du har helt rätt om politiker och läkemedelsindustri. De sk. biverkningsfria medicinerna är oftast så dyra att det blir svårt för den lilla människan att hämta ut. Sedan tycker jag att det som skrämmer ännu mer är okunskapen bland läkarna. Bara att medicineras mot ADHD kräver stor kunskap vid dubbeldiagnos. De läkare jag träffat kan NOLL! Vilket försatt mig i situationer jag verkligen kunnat vara utan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.