För en mer levande kulturhistoria i Holmsund

Holmsund har en levande och stark kulturell tradition bakom sig som gör orten speciell och skapar en särprägel som behöver lyftas fram mer. Jag talar såklart om artister och kåsörer som Fredrik Burgman men även i det stora hela om författare, journalister, träsnidare, hemslöjdare och andra som på sin tid varit mycket kända och uppskattade för sina kulturhistoriska gärningar.

Idag är de flesta av dessa glömda. Men tack vare ivriga lokalpatrioter så kan man b.l.a. se filmer som lyfter fram det bästa från ortens historia genom både berättelser och film. Här bör man verkligen nämna ”Från fiskeläger till storindustri”.

Att Holmsunds och Sandviks levande och mångåriga historia idag inte tar plats i lokalsamhället är för mig obegripligt. Tyvärr har avsaknaden av en aktiv hembygdsförening bidragit till denna situation. Trots detta bör man verkligen notera att Västerbacken med sitt Sågverksmuseum och de gamla tidstypiska husen verkligen är värt ett besök under Juli och står som motbild mot idén om Holmsund som en ahistorisk plats. Men mer kan man göra. Se bara på Fornstigen i Obbola samt deras fiskemuseum – vilket lyft för samhället och gemenskapen!

Förslagsvis skulle man kunna göra enkla saker för att lyfta fram Holmsunds historia mer

– Placera en utförlig informationstavla med karta i Djupvik om samhället i Djupvik, dess hamn och Hotell Stenman. Dess roll som centrum för arbetarrörelsen och otaliga historier från när och fjärran. Idag är detta är tom och död plats. Få vet ens om att detta varit en internationell hamn. Restaureringen av området har verkligen förbättrat och öppnat upp området för umgänge men ur historisk synvinkel saknas ett fönster till hur det faktiskt såg ut där när det väl begav sig.

– Bygg en vind och grillplats, där det tidigare utkikstornet på Tornberget stod med tillhörande informationstavla. Idag är detta en outnyttjad plats som bör öppnas upp för allmänheten.

– Åtminstone en informationstavla på Himmelska Fridens Torg bör ta upp tidigare affärer, biografer och samlingsplatser längst gamla centralgatan.

– Åtminstone en minnestavla bör placeras ut till minne av Fredrik Burgman (Vars bänk verkar försvunnen? ”Kommunens Ljugarbänk”) men vi bör även belysa, vilket senaste parknamnen avslöjade med all tydlighet, fler kvinnor och arbetare som gjort mycket bra saker för samhället. Här bör man verkligen lyfta fram David Johansson (som Umeå Kommun tidigare nekat till att få en väg uppkallat efter sig, och som även fått en skrift tillägnat sina insatser för samhället) samt flertal karaktärer och lokala hjältar som figurerar i de ypperliga tidskrifterna ”Märkpojkarna som tog makten” och ”Askungen i Holmsund”. Den senare belyser i synnerhet föreningsaktiva och folkrörelseaktiva kvinnor i Holmsund.

Jag kan fortsätta länge. Om dansbanor, teatergrupper och konstnärer. Men det behövs inte. Poängen är klar.

Det finns en rik och händelserik historia i Holmsund. Låt det synas i samhället.

Kulturhistoriska arvet är nämligen avgörande för en stark gemenskap, en vi känsla och en gemensam berättelse. Och inte minst, så skapar det inspiration för fortsatt kulturskapande.

Hamnen i Djupvik – idag en tom parkyta