Norrlands självständighet

Långa och svåra processer tar mycket lång tid och de som befinner sig mitt i dem märker dem nästan aldrig. Oftast faller det på nästkommande generationer för att förklara vad som skedde och för att reda ut samband och vända på alla kort som ligger på bordet. Bara de senaste åren har som exempel diskussionerna börjat komma om hur Sverige kunde svänga från välfärdsnation till känslan av just-in-time samhälle med generationsberättelser från 80-talister.

Det är därför nästan omöjligt att peka på vad Lotta Grönings text om Norrländsk självständighet kan innebära. För min generation och då i synnerhet baserat på premisserna att komma från en familj som gillar Ronny Eriksson har det talet alltid varit ett bakgrundsljud i varenda politsk förändring i norr sedan 1992.

Samtidigt har sociala rörelser och konflikter, parlamentarisk trötthet och generationsskiftningar möjligen förnyat frågan på allvar sedan -70 talets senaste protestvåg.

Vi har sett enorma demonstrationer (på nivån tidigt 1900-tal) som svar på nedskärningarna i Västernorrland. Vi har sett ockuperade sjukstugor. Folkomröstningar. Blockerade vägar. Gruvprotester. Ilska mot stadsomvandlingar. NATO protester. Namninsamlingar. Föreningar som tar tag i saker själva. Hot om att lämna kommuner. Ökade krav på insyn och demokrati. Privatpersoner ägnar betydligt mer tid och undersökande journalistik. Blicken är riktad fast mot lokalpolitiker. Missnöjespartier finns i nästan varje norrländsk kommun (Till SDs stora förtret nästan alltid välfärdsbaserade) Facebookgrupperna står som spön i backen.

De sociala striderna går som ett löpband genom Norrland. Ingenting tyder idag på att de kommer minska.

Och det verkar för en gångs vara en hyfsat enad rörelse, främst kring vård och skolfrågorna. Eller för att vara rak på sak. Resurserna. Det skapar en kontext. Och det är mycket möjligt att framtida experter kan säga att ”Här. Här hände det något”. Samtidigt så börjar det så sakteliga komma nya populärkulturella uttryck som litteratur, flaggor, musik, serier och konst som berör ämnet. En ny generation tar över. Folk ser rektorer försöka samla in pengar till elevernas datorer samtidigt som ekonomin centraliseras till stadsomvandlingar och skrytprojekt. Och som alltid, den eviga sanningen om norrlands råvaror, som säljs för vadå? Nedlagda jobb? Ilskan växer. Och med den identiteten. Sammantaget kan det t.o.m. vara en rörelse.

Men det är ju sånt som historiker får avgöra. Men vi kan idag åtminstone politiskt konstatera vars det sker.

I hjärtat av den klassiska socialdemokratin.

Att det därför höjs röster om norrländsk självständighet även nu på ledarsidor efter 30 år, år som förmodligen förändrat landsändan i grunden, är föga förvånande. Skulle det här avkristallisera till ett svenskt SNP kan vi mycket väl tala om största krisen i Svensk socialdemokratis historia. Fortet faller. Inga fler val där halva landet står rött efter rösträknandet. Går Norrland, så går svensk arbetarrörelses historia också.

Det är precis därför storstadssossarna gör bra i att sluta floskla och ta tag i en vettig landsbygdspolitik. Det är inte små krafter som är i rörelse.

Och det verkar som att det alltjämt sävliga norrlänningen. Den har börjat vakna.