Farliga attityder

Det tog fart i debatten kring Norrländsk självständighet, oavsett hur seriöst man ser på saken. I SVT gick Ordföranden för Socialdemokraterna i Norrbotten, riksdagsledamoten Fredrik Lundh
Sammeli ut och sa ”Det är vad Norrlänningar sagt i fyllan på fester de senaste 20 åren.” och VK:s chefredaktör Ola Nordebo tog till sig till den grad att han skrev ett långt debattinlägg om saken med grundpoängen att sådana krav förlöjligar debatten. Det kan man ju i sak hålla med om. I grunden måste vi ju faktiskt prata om strukturrer och processer, skattesystem, infrastruktur och andra sakfrågor som man tycker, borde, dominera debatten. Men samtidigt vill jag höja en varningens finger till att förlöjliga folks ilska och, hur man än vill se det, utryck för ett självständigt Norrland.

I går genomfördes undersökningar rörande frågan, som svar på Lotta Grönings utlopp i Expressen, i VK, PT (Piteåtidningen) och på SVT. Igår vid tio-tiden såg statstiken ut ungefär såhär på frågan ”Tycker du att Norrland ska bli självständigt” (Formulerat mer ellre mindre på samma sätt i samtliga undersökningar)

VK: Ja! (79% av, 1 001 röster)
SVT: Ja! (68% av 397 röster – framsidan)…
SVT: Ja! (88% av 1944 röster – artikel)
PT: Ja! (94% av 993 röster)

Att i ett sådant opinionsläge gå ut och yra om folk som ”sagt det här på fyllan i 20 år” eller helt enkelt avskriva det som rena dumheter, och utan källor, komma med påståenden om hur illa allt kan gå måste nästan vara ett amatörmisstag år 2016.

Om vi börjar med ”Det är var norrlänningar sagt i 20 år”. Att en politiker inte förstår kraften i sitt eget uttalande, och upplevelse, av frågan är mycket häpnadsväckande. Att dessutom tillskriva någonting han hört i 20 år till folk som är berusade. Well. Inte bra PR där grabben. 20 års åsikter innebär en hegemoni, en metapolitik, någonting som kan ta eld. Och frågan man bör kanske ställa sig är, om vi hört det i 20 år, varför går vi inte till botten med irritationen? Varför måste det krävas rena utspel om seperatism innan det dyker upp i riksmedia?

Och om vi sen fortsätter med Ola Nordebro så kan man väl kort säga ungefär såhär. Det är precis det här allmänheten uppfattade om journalisterna som skrev om Brexit, om Trump, ja om de flesta populistiska rörelser både på höger- och vänstersidan. Det blir ett positionerande (upplevt uppifrån) som bara skriker ”Ni får inte tycka sådär!”. En upplevelse av självutnämnda experter, boende i stadskärnor, från den trygga medelklassen som rider runt som monty pythons inkvisation och ömsom frammanar ett garv, ömsom skapar irritation.

Och så bra brukar det ju inte gå för sådana journalister. För om vi ska vara helt ärliga. Det är så politiska förlorare låter år 2016. ”Sluta tycka sådär!” ”Det där är fel!” ”Så får man inte göra!” ”Barnsligt!”, ”Farligt!” för att sen slå på en arsenal floskler som bara bär stark innebörd inom vissa kontexter (typ välfärd och känsla av inflytande och demokrati), ”Frihet”, ”Samarbete”, ”Samverkan”. Och så vidare. Alla såna ord måste i en politiskt kontext av ett upplevt utanförskap, pereferi och parlamentarisk trötthet, noga, presenteras. För det kommer kritiseras. Folk kommer stänga öronen. Den presentationen görs inte. Slutsatsen blir, oavsett nu att jag håller med om mycket han skriver, rent tramsande.

För det har visat sig att självupplevd expertis inte är det bästa sättet precis att prata med väljarkåren. Det är helt enkelt förlorarsnack. Stänga in sig i borgen och gapa om ”populism” när saker börja hända. Det är ingen bra väg framåt.

En betydligt bättre väg framåt torde vara att koncentrera sig istället på att, på riktigt, börja diskutera faktiska resurser, politik, lösningar och, framförallt, ta ilskan på allvar.

Demokratiska krafter borde vid det här laget förstått vad som till sist händer om man neglerar den kan man tycka. Åratal av politiska misstag är grogunden som just Donald Trump står på. Det är inga börshajar som gillar honom, det är USAs svar på Västerbotten och Norrbotten som gillar honom. Vit glesbyd präglad av avindustralisering och känsla av maktlöshet, ”Washington”. West Virgina – Västerbotten.

Så.

Ut med politikerna, journalisterna och alla andra som altl mer i förskräckelse pratar mer och mer om ”expertstyre” istället för demokrati  till att snacka med vanligt folk där ute, intervjua de som IKEA tog fabriken ifrån, snacka med dem i jokkmokk, lyft fram bra exempel, ta reda på vars ilskan kommer ifrån! Presentera den!. Ge er in i Norrlandsdebatten, på riktigt! Visa på den växande turismen! Gör en tidslinje över allt som skett! Gör en film! Stärk norrländska författare eller skapa debattforum! Släng er i bilen och bege er ut på sprängstensvägarna! Vädra ur luften!

Gör, vad som helst, förutom att neglera folks ilska. I brist på reela diskussioner, debatter och rörelser så kommer ni mötas mer och mer av just ett gutturalt vrål om självständighet. För folk är faktiskt, förbannat trötta, på sina håll.

I övrigt hoppas jag mötet med Mikael Damberg går bra. Men framförallt hoppas jag det går bra för alla de anställda i Jokkmokk.

För vi vill väl egentligen samma sak, ett vettigt skattesystem? En välfärd?