Det är inte de ”kreativa” jobben som spelar roll

Den senaste tiden har det uppmärksammats att Umeå skapat många nya, kreativa, arbeten – helt i linje – med den bild Umeå vill ha som ungdomlig, kulturell, stad. Må så vara, att några jobb skapats, men ställt mot de arbeten som faktiskt skapas i Kommunen så är kultursektorn en liten del i Umeå Kommuns ekonomi. Kultursektorn som helhet skapar inte lika mycket arbeten ens med de som arbetar med lager och transport (2638 arbeten i Kultur, 2911 arbeten i transport och magasinering).  I bakgrunden kring denna hype, och varför man lyfter fram just kulturen,  så spökar såklart den numera mer eller mindre utskrattade Rickard Floridas teser om den ”kreativa klassen” och det mervärde en sådan stadsplanering innebär. Kulturdriven tillväxt. Att Florida själv idag tar avstånd från sina analyser spelar mindre roll för kommunsverige där denna mytomspunna synergi med ”kreativa klassen” jagas som den heliga graalen i takt med att kulturhusen slår upp som svampar i jorden, där varje stad ska bräcka den andre, och den välmenande sociala progressiviteten lanseras med kommunslogans och offentligt omhuldande av näringslivet. För oss lite mer ärrade kan man notera att aldrig förr har den (av allmänheten sedda) subkulturella, ofarliga, delen av vänsterrörelsens omhuldats så officiellt som idag. Gårdagens farliga punkare, nutidens entrepenörer (hoppas kommunekonomerna på i alla fall) Givetvis, för att den gruppen oftast är avantagardet som skall spränga fram dessa it-miljonärer och kreativa hipsterföretagen i Flordias testamente.Oavsett nu vad denna grupp själv tycker om saken, så är det så ekonomerna beräknar dem.

Men i realiteten så är det som det tenderar att vara. Den del som vuxit mest i Umeå är vanlig arbetarklass. SCBs arbetsmarknadsstatstik från åren 2008-2015 här är tydlig: Och ett tack ska riktas till Arne Müller som tagit fram detta.
– Det har tillkommit 2000 jobb inom vård och omsorg
– Det har tillkommit drygt 1000 nya byggnadsarbetare
– Utbildningssektorn, lärare och annat, har ökat med drygt 1000 anställda

Och det här är ju faktiskt helt strålande siffror, inte minst skapar byggande ekonomi och arbeten.

Jämförelsevis här är således t.e.x. att 317 jobb tillkommit inom Information och Kommunikation och inom kulturella och personliga tjänster 247 arbeten.

Likväl så avspelgar sig detta såklart i de största arbetsgivarna. Landstinget, Norra Skogsägarna, Norrmejerier och Coop Nord.

Varför spelar det här roll då? Ja det är ju inte för att jag hatar kultur precis, tvärtom. Däremot så spelar det här roll i hur man planerar en kommunekonomi. Umeå har redan ett prekärt läge med en skattebas till stora delar utgjord av studenter och det är de vanliga ”LO jobben” som faktiskt drar in pengar till välfärden. Därför skall man också planera för sådana arbeten och investera just för att stärka ”knegarjobben” – och det är precis med denna bakgrund vi i Holmsunds S bland annat vill se mer industriell mark i Kommunen så vi inte missat, som med Northvolt, arbetstillfällen och i slutändan välfärd. Rika kulturarbetare är dessutom en av de grupper som har det bäst förspänt idag och har globala stadsnätverket att vräka och välja mellan, desto bättre att vår ekonomi bygger på uttalande viljan att göra jobb för vanligt folk. För låt oss vara ärliga. ”Den kreativa klassen”, de som skapar pengar inom kultursektorn och kan sätta igång den önskade synergieffekten, kommer aldrig vara en stor grupp. Det är en liten, kräsen, grupp. Arbetarklassen kommer fortsättningsvis vara grunden i all kommunal ekonomi.

Kutluren då? Ja den kommer fortsätta frodas och leva som den alltid gjort även här på lokal nivå tack vare en redig kulturpolitik som stödjer föreningarna. För det behövs dock knappast Floridas teser. Där räcker det gott med Wigforss.