Svar på insändare, om Holmsund och kommunalt bostadsbyggande

Följande är ett svar på ”är socialdemokraternas teser helt förbrukade?” Den går att läsa här.:

http://www.folkbladet.nu/1889968/ar-socialdemokratins-teser-helt-forbrukade

Mitt svar:

När kvarteret solskenet byggdes under miljonprogrammet så blev det genom sin totalentreprenad de billigaste hyreshusen som byggdes i miljonprojektet över hela landet. Viljan att hålla kostnaderna nere för hyresgästerna var ledordet både från stora delar av politiken, holmsunds lokala socialdemokrater i realiteten, och holmsunds köpings tjänstemän. Om det här står det bland annat bra om i nyare upplagan av boken ”Holmsunds Köping” från 1974 som gjordes som minnesbok över Holmsunds framväxt när kommunen uppgick i Umeå Kommun.

Holmsund hade vid det laget en kommunalt bostadsstiftelse senare känt som Holmsunds Bostäder. Det uppmärksamme kommer fortfarande se logotyper från detta i hyresbeståndet. Byggnadsnämnden var dock det första som Umeå kommun tog kontroll över och skulle sedemera inte heller återkomma i de kommundelsråd och nämnd som skapades efter 1974. Det kommunala bostadsbolaget, eller för att vara mer korrekt stiftelse, gick samma väg.

Från Holmsunds kommuns krav att tillgodose medborgarnas behov ställdes nu krav på avkastningar till Umeå kommun och en formell bolagisering gjordes, Vilket givetvis raserande ekonomin. Följaktligen har AB Bostaden kontroll över Holmsunds hyresbestånd sedan dess och numera förvaltas beståndet i aktiebolaget Holmsundsbostäder. Styrelsen i denna är densamma som i AB bostaden och bolaget är i sig ett inaktivt dotterbolag mer eller mindre. Någon särskild lokal hänsyn över hyresbeståndet genom demokratisk representation har således ej funnits i Holmsund sedan kommunsammanslagningen.

Politiskt är det här såklart också helt två olika världar. Miljonprogrammet i obbola och Holmsund byggdes med uttalade syftet att inte tjäna pengar på de boende. Alltså tvärtom från idag. Samhället i övrigt skulle subventionera miljonprojektet. Redan då förekom det missnöje med detta inom delar av socialdemokraterna som ville att kommunen skulle tjäna pengar på hyresbeståndet. Detta är såklart anmärkningsvärt då många ansåg och fortfarande anser att hyresintäkter ska gå till renoveringar, och är en debatt som lever kvar till dessa dagar.

Praxis långt inpå 90 talet var dock att pengar ska stanna i bolaget, det är också detta som är klassisk socialdemokratisk bostadspolitik. Dessa socialdemokrater utgjorde dock en minoritet som kom på kant med lokala tjänstemän i frågan. Partiets politik i övrigt stödde den sociala bostadspolitiken, lika självklart som man idag tycks stödja profitargumentet. Lika självklart stod folk bakom det sociala argumentet före kommunsammanslagningen i detta fall. Sedan dess har vår kulturella uppfattning och världsbild förändrats betydligt men det är värt att ta med dessa perspektiv framledes i synnerhet när dessa uppfattningar idag återkommer om behovet av socialt ansvarstagande, och framförallt, anledningarna till stora kommunala bostadsbolag återkommit. Fattigdom, utförsäkringar, låga löner, skulder med mera,

Påverkan på kommunala hyresbeståndet har således enbart gått att göra på samma sätt som politiken lyckats påverka AB bostaden sedan slutet av 70-talet. Vilket fram till 90-talet kan sägas vara ”ganska okej” trots allt. Man kan efter EU inträdet här också markera att detta är högst diskutabelt även om man i resten av omvärlden knappast följer vinstdirektiven lika hårt som vi gör i Sverige – att detta försvårat. Borgarnas ”allbolag” som tydligen blivit en naturlag istället för juridisk och parlamentariskt bunden text är ju ytterligare en sak som tas upp i debatten – även där står lagen fri att tolka dock – vilket ofta glöms bort. Sammantaget är i alla fall att påverkansmöjligheterna för Holmsund minskat extraordinärt på 30 år gällande sitt hyresbestånd, Man kan även här notera att hyresgästföreningen saknar lokal aktivitet i samhället,

Till detta hör till att Holmsund hyresbestånd har blivit eftersatt med åren. Inte till samma grad som vissa delar av det privata beståndet lokalt men tillräckligt för att ur vissa perspektiv ses som en ekonomisk belastning inom bostadens bestånd och värt att säljas ut för framtida kommunala satsningar. Denna debatt blossade upp för två år sedan och lär återkomma, man ska dock ha klart för sig att Holmsunds bestånd är eftersatt. Någon redovisning varför detta kunnat ske när avkastning gjorts i många år – 43 år – som bör ha gått till just renoveringar – har jag ej sett. Det är alltså ytterst anmärkningsvärt att Holmsunds hyresbestånd är eftersatt överhuvudtaget.

Det är lätt att anta att pengarna helt enkelt lyfts från holmsundsbolaget till umeåbolaget då Umeå är ett av landets mest expansiva städer befolkningsmässigt sedan 60-talet vilket krävt omfattade kommunala projekt. En cyniker skulle väl kalla det en form av bolagskolonialism till följd av demokratiskt avstånd och insyn. Själv lutar jag åt synsättet att det knappast är villaägarna på teg som fått betala för Umeås expansion utan jag ser det som rimligt att Holmsunds hyresbestånd medvetet fått förfalla ”for the greater good” vilket säkerligen varit ganska okej med folk fram tills senaste årens stadsomvandling när diskussionen om kommunala resurser ökat markant. Om nu pengar från Holmsund gått till att bygga hyreslägenheter tror jag ingen protesterar särskilt högljutt – det är trots allt ekonomiska och sociala investeringar. Däremot leder det till framtida problem om det tillåts pågå för länge. Vilket är i fallet i detta läge,

Vidare i debatten om hyresbeståndet och Holmsund så bör man vara medveten kring diskussionerna om det ”marknadsmässiga” byggandet. Termen i sig säger inte så mycket mer än att vissa tolkat en lag som att man måste bygga för att tjäna pengar. Detta skall vara anledningen till att AB Bostaden ej bygger i kommundelar men satsat främst i centrum – den s.k. Femkilometersstaden. Detta är ju något som vi i Holmsunds s kritiserat och diskuterat kring en längre tid – och många med oss – men det positiva här, med den enorma privata satsning Danielssons Skärgårdssstaden innebär är att lagen går åt båda hållen. Om man nu ska envisas med konkurrensmässiga förhållanden, För att vara konkurrensmässigt bör därför det numera vara ”marknadsmässigt” för kommunen att bygga i Holmsund. Detta är det som också i slutändan kan rädda Holmsunds hyresbestånd från en utförsäljning. De privata aktörerna skulle bli alltför starka.

Skärgårdstaden i sig är en fördubbling av befolkningen – i privat regi på en marknad som redan idag är blandad, Vidare finns det givetvis också risker för renovräkningar och  vidare med en sådan utveckling som gör det politiskt försvarbart att skydda Holmsunds hyresbestånd från en privatisering. Men i sken med den framtid vi i Holmsund kämpar för så spelar kommunala bostadsbolaget en stor roll. Det måste den göra med en utblick att ca 70% av alla lägenheter skulle vara privata i framtiden. Holmsund skulle således riskeras att helt tappa sin karaktär både till befolkning och ekonomiska nivåer. Glädjande nog verkar de flesta i socialdemokraterna dela denna syn. Hela kommunen ska leva, ska man vara en del av Umeå så skall man också vara öppen för bostadenprojekt.

Slutsatsen blir således följande för att få balans på marknaden och uppnå socialdemokraternas ideologiska och sociala målsättning så behöver Holmsunds kommunala hyresbestånd expanderas kraftigt för att möta en framtid som påminner mycket om holmsunds historia – då bolagen dominerande marknaden. Det som alltså gjorde att vi skapade kommunala bostadsbolag, BPA m,m, från första början, Men här måste. vi vara framsynta,. Vi måste redan nu mota Olle i grind, säkerställa rimliga hyresnivåer som politiskt målsättning redan idag, Bara en stark kommunal aktör kan hålla privata marknaden i schack.

För att uppnå konkurrensmässighet så måste dessutom Holmsunds nuvarande hyresbestånd renoveras till rimliga nivåer för att inte belasta ekonomin onödigt, detta är också något beståndet utan tvekan gjort sig förtjänt av efter 40 år av avkastningar till kommunen som helhet.

Slutligen så står vi inför de riktigt svåra frågorna, hur ska vi bygga för att uppnå liknande resultat som när miljonprogrammen byggdes alltså: det ska vara billigt att bo . Men detta är en fråga som är för stor för att hantera här. Att studera solskenets tillkomst och andra lyckade exempel är dock ett första steg. Inte minst i en samtid med skenande bostadspriser men inte alls samma höjningar av löner så är detta en stor framtida utmaning. Folk måste ha råd att bo. Men att ens gå åt det hållet, att ställa frågan varför och till vilka vi bygger. Det är socialdemokratisk politik. Första steget här är att AB bostaden aktiverar aktiebolaget holmsundsbostäder och förbereder en kraftig expansion och upprustning, gärna med en lokal styrelse som i nära dialog med de boende kan hjälpa till att bygga framtidens Holmsund. Tillsammans bygger vi vårt samhälle,