Proletären Nilsson och vilket parti?

Såg delar av den av VK livesända debatten igår, framförallt i spannet mellan ap, moderaterna och Sverigedemokraterna. Sedan fick jag lägga ett busigt och piggt barn som inte villa sova.

Vad som dock med relativ enkelhet går att konstatera är att Petter Nilsson, Sverigedemokraterna, verkar vara en ganska sympatisk kille. Delvis håller han god ton, är lugn och till och med kan drista sig till komplimanger till politiska motståndare.

Sedan pratar han med emfas om livet som vanlig arbetare i Umeå – och den av myndigheten för kulturanalys bekräftade glappet – mellan LO arbetarnas kulturkonsumtion och centrala Umeås utbud. ”Jag behövde bara kolla på vad mina kollegor gjorde på fritiden..” är något som flera kring mig kan relatera till. Jag själv har fortfarande t.ex. Inte besökt.Kvinnohistoriska, operan och fann bildmuseumet lite skumt.

Lägger vi till, vidare, att han återkommande pratade om välfärden, och på ganska snyggt sätt tvålade till F!s nya namn genom att prata om ett nattdagis. Och dristade sig till att kritisera sossarna för att inte lägga tillräckligt hård välfärdsbduget. Då börjar nyfikna gamla sosseväljare med arbetaryrken höja blicken från telefonerna för att lyssna.

Som en person som är direkt i hans målgrupp. Man, arbetare, låginkomsttagare, boendes i periferin så finner man sig själv få ett varggrin några gånger. Välfärden precis. Fatta det politiker, välfärden! Petter Nilsson står där och säger det obekväma, En verklighetens man mot eliten!

Men nu pausar vi här en stund.

Petter Nilsson är syvende och sist en representant för Sverigedemokraterna. SD går på val på oerhörda nedskärningar i kommunala verksamheter. Inte minst i välfärden. SD har vidare röstat på borgarna i 9 av 10 fall. Samma människor som i hundratals år gjort livet jävligare för såna som Nilsson och mig, anser han är rimlig nationell politik. Det är ganska, förbluffande.

Följden är således att Petter Nilssons egna budgetförslag mer eller mindre går rakt emot sin egen partilinje och kommer vara en – omöjlighet – att genomföra med en trolig allians mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna som makthavare på nationell nivå. Eller ja, i Sverigedemokraterna överhuvudtaget.  Då kan han kyssa sig i arslet om sin välfärd, Då talar vi nedskärningspolitik istället.

Hans roll i det hela är att genomföra nedskärningar by proxy – med eller utan hans egen vetskap. Oavsett hur man bedömer Petter Nilsson som person så har ett gäng polare runt hörnet som inte vill något annat än att gå in med yxan över skolan, vården, omsorgen. Hyresknektar från Svenskt Näringsliv, som efter bjudmiddarna, har mer eller mindre direktkontroll över SDs ekonomiavdelning. Det sagt, så kanske inte Petter delar denna bild, eller för den delen kanske t.o.m. internt i SD är sur över det. Men, alla, som är arbetare – SD eller Sosse – har åtminstone en uppfattning om vad Gamla Högern är. Det är dom SD ser som sina självklara allierade.

Ni vet. De som vill ta bort saker som semester, trygga anställningar och lägger ned arbetsmiljöforskning.

Stora frågan är om Petter Nilsson gör detta medvetet, och driver SD lokalt att triangulera socialistisk politik för att vinna sympatier från förbannade LO arbetare, eller om han själv helt enkelt är med i fel parti? Jag har svårt att bedöma det hela. Han verkar ha ett gott öga till den mer proletära socialismen.- och som vi vet – har han ju också kritiserat SD internt för att de gått för högerut.

Nåväl Petter. Du läser väl det här. Jag tycker du ska sluta tramsa runt med småborgare och sol-och-vårare och istället komma över till de delar inom arbetarrörelsen som kämpar för vanligt folks bästa. Det är ju där någonstans jag bedömer att du vill vara. Inte som en knähund till svenskt näringsliv. Men jag fattar, du vill vara punk.

Var ingen nyttig Idiot för dem som vill sabba för alla som just behöver ett nattis, Petter.