Sex spaningar mot en framtid efter krisen

Följande text är en facebookupdatering jag gjort och ska därför inte läsas som någon heltäckande analys. Den tar inte heller in beaktande en hel del andra parametrar med coronaviruset som är intressanta och relevanta. Slutligen är det också en spekulativ text som i huvudsak koncentrerar sig på att se på hur moderna tekniken fungerar i kristid. Det finns – mycket – mer att skriva och säga om allt som sker just nu men det överlåter jag till experter. Det här är en text som tar avstamp i saker jag tror kommer förändras av krisen.

1) Vi ser genombrottet för det digitala mötet. De som fortfarande föredrar fysiska möten på regional eller nationell nivå  kommer genom omvärldshändelserna att behöva anpassa sig till en digitalisering. På sikt kommer det ställa om normerna för hela möteskulturen vilket kan ge följande effekter;

1. Det kommer flygas mindre
2. Det kommer betalas ut mindre hotellnätter
3. Organisationer kommer bli mer ekonomiskt effektiva
4. Det kommer ställas högre krav på deltagare att läsa på
5. Det kommer ställas högre krav på mötesdisciplin
6. Mötet kommer bli mer aktivitetsfokuserade
7. Det kommer ställas högre krav på självständighet

Prestigen att sitta i en styrelse kommer att gå ned och på sikt. Gamla normer kommer i hög grad avskaffas Arvoden kommer sannolikt dras ned och ses över. Samtidigt kommer ökad tid krävas för förberedelser inför möten då man konkret måste förhålla sig till underlaget på ett helt annat sätt, och mindre till sociala hierarkier/social status.

2) Det genombrottet kommer i sin tur ställa högre krav på digital infrastruktur och bredbandsutbyggnad/hastigheter och kapaciteter. Samtidigt måste en relativt stor kompetensförstärkning ske gällande digitala verktyg och dess mötesformalia. Dessa insatser kommer behövas riktas mot personer som är äldre eller kommer från länder utan digital vana där det oftast också förekommer språkbrister. Arbetsgivares ansvar kommer att öka för att kunna hantera sin verksamhet.
Särskilt pedagogik för kurser, möten och presentationer online kommer prioriteras för att organisationer skall kunna bibehålla verksamheterna. Innovationen gällande digitala möten kommer med största sannolikhet accelerera.

3) Situationen som uppstått skapar även grogrunden för andra tekniska framsteg. Varje dag kan se nu rapporter från oberoende nätverk av 3D-printer aktivister som gör stora insatser för Italiensk och Spansk sjukvård och hur de stäms av bolagen som äger upphandlingarna (och som åtminstone i Sverige passar på att höja avgifterna). Samtidigt är de 3D printade verktygen gjorda av en bråkdel av kostnaden och i högre hastighet. Det är också värt att notera att i en sådan här global nedstängning så, trots börsras, så ges stora delar av industrin ett tillfälle att uppdatera sina maskinparker till att ställa om till el, biogas, biomassa och andra alternativ som de tidigare ej kunnat närma sig för att de skulle brutit produktionshastigheten och de uppsatta målen. Nu bryts marknadslogiken och för att överleva långsiktigt finns goda skäl till omställning. Det finns anledningar att tro att en global ”uppdatering” kan ske, åtminstone i västvärlden. Vilket kortsiktigt kan vara ett hot mot löntagare (mindre arbeten när folk återvänder genom den alltjämt accelererande robotiseringen) men på sikt tjänar mänskligheten genom sina miljövinster.

4) Friställningen av en stor del av arbetsföra befolkningen från sina arbeten skapar också en unik chans för staten (om de vill) att satsa på en bred kampanj för kompetenshöjande studier som på sikt kan driva upp bättre arbetsmiljö och löner och incitament för fackföreningarna (som nu spelar en stor roll och förväntas växa genom olika trygghetslösningar – inte minst att de bara förhandlar om sina medlemmar om dessa) att tillkämpa sig fler rättigheter. Det är en stor chans att vi kommer se fler tjänstemän och mer utbildad vårdpersonal efter den här globala pausen. Precis som trenden varit länge.  I huvudsak idag varslas (än så länge) arbetaryrken, en tragedi, som nu ställs mot en utbildningsapparat, som om den vill (staten är knappast fattig), kan genomdriva en stenhård kompetensförsörjningsstrategi.

De ”enkla jobben” kan mycket väl försvinna om politiken vill. Vilket skulle gynna nationens tillväxt och export i långa loppet och minska klassklyftorna i landet. Samtidigt i en tid av massuppsägningar går det inte att frånse överhuvudtaget vilken roll staten har för att säkerställa den ekonomiska tryggheten för låntagare, och, företag. Det finns en reel chans att mänsklighetens kris per force majoure kommer ge oss en revitaliserad modern välfärdsstat helt enkelt för att marknaden bara kan fungera under vissa premisser. Kortsiktigt är Covid 19 dock en enorm katastrof. Både i mänsklig, social och ekonomisk mening. Med ett ordentligt kunskapslyft för LOs idag sämst betalda grupper så skulle LO på sikt dock behöva öppna för samtal med TCO om sammangåenden och samarbeten då det redan idag genom strukturomvandlingen kryllar av grupper i båda lägren som korsar gränserna.

5) En av de största utmaningarna framöver är den s.k. gigekonomin som kommit fram just av de tekniska framstegen och de ”neutrala” plattformarna. Råden t.o.m. från vår finansminister är att använda sig av deras tjänster.  Dessa saknar i huvudsak i dag kollektivavtal och ses med rätta som lönedumpande verksamhet som inte skyddar sina anställda. Här kommer med största säkerhet de största konflikterna inom kort bryta ut. Delvis för att tjänsterna blir viktiga för samhällets infrastruktur och matförsörjning, värdet för arbetet ökar och i takt med det självförtroendet för de anställda, samtidigt kommer det vara en bransch dit många ”klassiska” arbetare kommer söka sig för jobb och försörjning i kristider. Med sina erfarenheter av fackliga rättigheter och starka kollektivavtal. Detta kommer krocka med att det idag är bransch som är relativt ny och präglad av oseriösa arbetsgivare, där förhandlingarna bara börjat i sken av den stora strejken i Norge. Huvuddelen av svenska befolkningen köper dock fortfarande från vanliga affärer, och detta Foodora med flera är i huvudsak en urban företeelse. Har vi tur är det en okej bransch när gigekonomin etablerar sig på riktigt i Umeå och Västerbotten.

6) Det kommer vara fullständigt omöjligt för alla politiska partier och rörelser att komma ut ur Corona utan att diskutera finansieringen av offentliga sektorn (inklusive civilförsvaret) och hur man på bästa sätt kan förbereda och bygga ut samhället igen. 30 år av nedskärningar kommer få ett abrupt slut. I den bästa av världar påbörjas den efterlängtade ”auktionsdebatten” där partierna, på riktigt, och inte bara med småmynt (7 miljarder vs 150 – 250 miljarder)  vill ge landet en fullt finansierad välfärd igen. Samhället har kommit tillbaka som politisk mittpunkt (till skillnad från marknaden). Moderaternas agerande (Riedl, Kristersson) pekar på en fullständig politisk enighet i frågan i om marknaden eller staten är viktigast framöver. Eller som en god vän ”I kristider blir alla sossar”