Det digitala utanförskapet måste adresseras

Den aktuella krisen sätter det digitala utanförskapet i centrum för debatterna. Äldre, personer med språkbrister och vissa sektorer av löntagare är i en besvärlig position när samhället allt mer förlitar sig på de digitala lösningarna. Det finns också en tydlig korrelation mellan inkomst och internetanvändade. Föga förvånande är det hem med lägre inkomster som använder internet mer sällan.

Uppskattningsvis använder en halv miljon svenskar aldrig internet. Undersökningen som jag länkat har en mycket intressant bilaga för den som är intresserad, där det digitala utanförskapet kan studeras i detalj. Undersökningen gjordes 2018.

Utöver det digitala utanförskapet så finns det fortfarande delar av, bland annat vårat län, som saknar utbyggt bredband. I det fallet drabbar det direkt även de yngres möjligheter för digitalt arbete, som omvittnat har högre digital kompetens än äldre inom alla samhällsklasser och yrken.

Dessa problem finns samtidigt som skolor och arbetsplatser kräver digital kompetens, uppkoppling och utrustning.

Frågan man bör ställa sig om det är rimligt att skattepengar finansierar vår skola men inte de digitala förutsättningar som krävs för den skola som nu utvecklas.

Frågan måste ställas: Är inte internet ett allmänt samhällsintresse som också skall säkras av staten och/eller det allmänna? Ligger det inte det allmännas intresse att nu radera den digitala segregationen? Hur hanterar vi de delar av samhället som i denna tid inte kan ta stöd i sin vardag av de digitala lösningarna?