Kulturellt motstånd i coronatider

Varenda anslagstavla över hela landet ser likadan ut. ”Inställt”. Alla vi som på något sätt är aktiva med föreläsningar, skapande, musik, konst har fått radera våra kalendrar. För de som har detta som ursprunglig inkomst är det såklart en ekonomisk katastrof. För lekmän som mig så är det framförallt trist att ej kunna fortsätta den turné av föreläsningar som var inplanerad kring demokratikämparna till olika fackföreningar och s-föreningar som pågått av och till sedan 2018. Trist, men min huvudsakliga inkomst är mitt lönearbete.

Till och med öppettiderna på biblioteken har förändrats, om än de tappert gör motstånd och på många olika håll i landet, som i Obbola och Holmsund, samarbetar med grannsamverkan för att få ut böcker och film till riskgrupper och sjuka. Värt en mycket stor eloge. På samma sätt har ABF nu ställt om, istället för att ställa in, sin studieverksamhet.

Kultur är dock i allra högsta grad en verksamhet som kräver människors fysiska deltagande då den har med de mänskliga sinnena att göra. Kultur är mångt och mycket ett kollektiv skapande av en upplevelse, eller diskussion.  Även om jag såklart själv är ett stort fan av bland annat föreläsningar online så väger det fortfarande inte upp mot faktiskt deltagande. Det är svårt att få igång känslan av reel diskussion över en (än så länge) knastrig internetuppkoplling  Vi bör dock vara djupt tacksamma över att digitala lösningarna ändå räddar kvar utbildningsväsendet i väldigt hög mån, och folkbildningen på en skör tråd.

För resten av kultursfären ligger allt nere för tillfället. Allt är istället fokuserat på vad man kan göra efter krisen och förbereda på detta scenario. För egen del bygger jag vidare på projektet med nya samarbetspartners, researchers och forskning och materialinsamling. Med målet om en ny turné 2021. Att hålla på med saker som att gräva i böcker och säpoakter från 1940 är att vara de som knappast drabbas värst. Vi återgår helt enkelt bara till att rota i källmaterialet.

Men kultur är någonting annat också. Kultur är det vi gör när vi inte arbetar. Kultur är för väldigt många direkt kopplad med en psykiska mående. Att vara sig själv en stund. Att utveckla sin egen persona. Att andas fritt ett tag. Att odla sin egen nördighet. Att bekräfta sin egen individualitet. Att lära sig nya perspektiv och utvecklas intellektuellt. Eller bara att bekräfta sin roll i flocken.

Oavsett om det är en hårdrockspelning, hockeymatch, författarkväll, teater eller styrdans. Bristen på dessa ting gör allt annat till mer arbete.  Att kulturvärlden nu står helt stilla bidrar till det allmänna psykiska måendet i samhället som blir allt mer utmanat desto längre krisen pågår, mer om detta i min kommande krönika på Folkbladet.

Därför är det också av högsta vikt att även om kulturvärlden nu genomgår sin del av krisen, och i mycket mindre mån kan erbjuda stora evangemang, att skapa olika former av motstånd – att fortsätta sträva efter att vara transparent och lättillgänglig.  Att fortsätta ge ut filmer, böcker, musik och sprida det på nya sätt är avgjort bland de viktigaste strategiska besluten kulturproducenter idag kan ta – kosta vad det kosta vill – så vilar kulturens kärna inte på dess lönsamhet, utan på deras reela värden för de som konsumerar den. Det är en aktiv motståndshandling mot krisen att fortsätta vara kreativ.

Och jag kan finna det frustrerande att t.ex. porrsidor gör allt material gratis medans sidor som SF Anytime envisas med att ta betalt. (Jag stödjer dock Draken Film streamingtjänst  som är av högre kvalitet). Jag vill dock såklart också slå ett slag för Cineasterna, bibliotekens gratistjänst. Jag gissar att vi kommer se fildelning öka i popularitet när vi har en ekonomisk kris och streamingtjänsterna samtidigt ser sin chans till profit.

Det är när jag går runt med de här tankarna som jag passerar en gångtunnel i Holmsund som leder upp till den nedlagda sågen. Tunnelns klotter har alltid varit idiotiskt med klotter som typ ”dö!”, felvända hakkors och annat trams som finns i bruksorter över hela landet, och antagligen stått där i över 15 år.

Nu pryds tunneln istället av ett snyggt slingrat ”August Strindberg”istället.

Holmsund har fått en strindbergtunnel!

Och jag skrattar lite. Motståndet har redan börjat. Tack.

Det är nog fler än mig som nickat.och lett lite åt upptåget. Särskilt som det också är en ganska tydlig nick till Sara Lidman tunneln för jag-vet-inte-hur-många-miljoner inne i Umeå. Och det öppnar upp tanken för fler att kanske stänga av skärmen, och slå upp böckerna istället. I samtiden så är det helt enkelt ”punk”. Fantastiskt.

Det är kanske så som vi kommer gå vidare. Lämna meddelanden till varandra i det socialt distanserade samhället.

Hursomhelst så bör vi ägna tid åt att försöka underlätta för varandra med olika stimulanser och intryck, boktips, föreställningar, filmer tills detta är över. Det är, rent krasst, också ett sätt att inte belasta vården med patienter som helt enkelt bryter ihop under rådande omständigheter.