Belarus inför avgörandet

De senaste dagarna har utvecklingen i Belarus (Vitryssland) fortsatt i rekordfart. Strejkerna spred sig fort. Igår gick även statliga televisionen ut i strejk. I ett ”lojalt” område inför en ”lojal” vapenfabrik så skulle Lukasjenko hålla tal. Det slutade med att arbetarna buade ut honom och diktatorn avlägsnade sig uppenbart skakad. Varje dag ansluter sig mer till en generalstrejk som nu organiseras genom utsedda strejkkommittéer (eller: råd) och dess idag nyligen skapade centralorganisation.

Samtidigt har protesterna ändrat karaktär och från ett inledande skede av kravaller så sker nu enorma massdemonstrationer i hela landet av fredlig art. I spetsen står i huvudsak Belarus kvinnor som iniativtagare. Polisen och militären (bland annat de ökända KGB Alpha) har förgäves försökt stoppa journalister och demonstrationer. Det hela slutade i att demonstranter blockerade vägarna för militärens framfart och att dessa statliga institutioner fått et flertal avhopp från höga officerare vilket föranlett rent militära protestdemonstrationer, bland annat med spetnazsoldater som vägrat lyfta vapen mot sin egen befolkning. Alla försök att stoppa informationsflödet på internet har varit förgäves för diktaturen.Huvuvparten av polisen och militären antas fortfarande vara på Lukasjenkos sida, men många siar i att det är dagar innan massdesertering sker.

Igår och idag formeras oppositionen, bland annat genom att utse ett råd där strejkkommittéerna idag sätter sig för att formera grunderna för en ny mer demokratisk konstitution i landet tillsammans med landets oppositionspolitiker. Det är noterbart att det är kvinnor som leder landets opposition i mycket hög grad både i demonstrationerna och i politisk mening, medans män i huvudsak utgör strejkkommittéernas ledningar.

Lukasjenko är allt mer desperat för att ha kvar makten. Bland annat sprids bilder på militärfordon efter gatorna. Det är dock oklart på vilken sida sådana trupper står idagsläget. Pessimisterna fruktar rysk intervention, optimisterna säger att det är militärer som bytt sida.
Lukasjenkos hopp ligger till Ryssland (som är relativt ointresserade för en gångs skull) och till Ungern som är deras enda allierade i EU. Senaste dagarna har också EU beslutat att återinföra sanktioner mot Belarus. Inte ens då protesterade Orban.

Under allt tryck så har Lukasjenko erbjudit sig att ”samregera” med någon, men ej att utlysa nyval. Det hela ses såklart som ett svaghetstecken för demokratiaktivisterna. I desperation har Lukasjenko försökt samla ihop ”sina egna” från hela landet – men möttes av betydligt större motdemonstrationer. Så här ser en döende diktator ut.

Allt talar för att det skett och sker en revolution i Belarus vars seger är intimt förknippad med arbetarklassen förmåga till att slå mot ekonomin och få hela folket bakom sig. Det är en klassisk arbetarrevolt. Möjligen möjlig bara för att Belarus ekonomi på många sätt är tekniskt efterbliven jämfört med västeuropa som kommit långt i sin automatisering och digitalisering. I Belarus är fortfarande en stor del av arbetsmarknaden upbbyggt på det klassiska industriproletariatet.

En huvudanledning till varför detta kunnat gå är för att kravet är enkelt: Demokrati. Frågan folk ställer sig nu är vad som kommer ersätta Lukasjenko. Detta bör dock Belarus egna befolkning få bestämma. Det är det enda krav de ställer.

Precis som i DDR. Ungern. Polen. Tjeckoslovakien. Rumänien. Bulgarien så störtas förr eller senare alltid dessa diktatorer. Som alltid är det med ett stort leende man ser kommunismens största ironi utspela sig framför våra ögon. Ja förutom om man tillhör några av de politiska sekter, långt ut på vänsterkanten och högerkanten, som ägnar tiden åt att försvara alla former av diktatur.

För resten av oss bör revolten i dessa tider av konservativ revansch vara en brandfackla om en fri, kämpande och levande demokrati. När hela världen blir allt mer auktoritär så har Belarusrevolten visat vanligt folks styrka att kämpa för sitt människovärde, och vinna.

Allt stöd till Belarus strejkommittéer och arbetarråd

. Inte ett steg tillbaka! (Slagordet i generalstrejken)

Rekommenderad intervju: Popular Front – Anti-Dictatorship Revolt In Belarus