Hejdå Holmsund!

I dagarna flyttar jag, inte långt, men den här bloggens namn och tema kommer inte stämma överens längre med verkligheten. Jag kommer antagligen sätta upp ett ny blogg någonstans då jag skriver kontinuerligt och har gjort så i över 15-20 års tid. Som obotlig bokläsare är det oundvikligt.

Året blev inte riktigt som vi planerat ute i Holmsunds (S) förening. Vår styrka har alltid varit stormöten och massa ”småmöten” överallt i samhället – vår styrka har alltid varit att finnas ”lite överallt” . Av respekt har vi retirerat tillbaka till våra hem och istället producerat vår tidning. Jag hoppas ni gillade den. Innan jag säger helt adjö ska jag följa upp några uppdrag som folk gett mig nu efter semestern och kolla efter det där stormötet med Coop Nord. Ärendet ligger nu hos polsek så jag väntar på svar. Sedan blir det lite internt arbete och sen börjar nästa kapitel.

Åren i Holmsund har varit mycket intressanta och inte minst lärorika. Jag och många med mig har utvecklats oerhört. Från att driva ett socialt center i flera år, Öppna Holmsund (2012-2017), till att engagera mig i den lokala socialdemokratiska föreningen så har striden alltid gällt 1) demokrati 2) gemenskap 3) framtiden.

Under denna tid har det etablerats en tvärpolitisk samverkansgrupp och samhället vid flera tillfällen samlat sig för olika projekt (det har varit allt från alla asylboenden som fanns här till vardagsfrågor). S-föreningen har verkligen banat vägen inför framtiden och inte tvekat någon gång att vädra vår åsikt i våra frågor – vårt sikte har alltid varit att Holmsund ska tjäna på att Umeå växer. Strid efter strid har förts. Bit för bit har vi påverkat, bråkat, samarbetat och diskuterat för den framtid som nu vecklar ut sig. Det är en enorm seger att vi lyckades vända en riktigt kass stämning att vara en död sovstad till att återhämta vårt självförtroende. Fler än en gång har de nog svurit åt oss där borta på stadshuset. Eller gett oss ett litet leende. Men vad gör det på det stora hela. Vi har utan tvekan varit den politiska organisation som arrangerat störst och flest öppna politiska möten för de vanliga medborgarna i hela kommunen. Så har det sett ut i flera års tid.

Jag får se det hela, på det stora hela, som väldigt lyckat.

Trots min något ibland vilda sida – som fått folk till vänster om mig att rodna och springa tills skogs av mina grova affekt mot klassamhället –  så har föreningen, grannarna och samtalen alltid gjort att vår politik baserat sig på det absolut mest grundläggande hos människor – trygghet, medbestämmande, transparens. Lyssnade och samtal har varit grunden. Jag har fått flera vänner och personer jag respekterar av alla politiska läger. Från lokala anarkister till sverigedemokrater. Sen håller vi inte alltid med varandra om politiken i stort. Men bakom holmsunds fana samlas vi alltid. Sådana samlingar spelar också sin roll för att vi medborgare inte ska glömma bort beroendet av varandra och den grundläggande solidariteten – det mänskliga.

Det är inte storslagna slogans eller kampsånger som gjort att folk kommit på möten, det är att man kan dricka kaffe och bete sig som folk och prata om de allra minsta beståndsdelarna som utgör politiken – och sätta dessa i perspektiv. Jag vill poängtera att jag aldrig känt mig hotad, ogillad eller blivit sneglat åt negativt för jag ägnat mig åt politik. Eller att jag blev sosse. Folk kanske trott jag varit galen. Men det stämmer ju. Fråga bara min partner. Stämningen har varit god. Och det om något är ett gott betyg. Så sent som idag ringde en lokal liberal och gratulerade mig till flytten.

Men tiden går framåt. De senaste åren har jag bott med två småbarn, två djur och min sambo på en alldeles för liten yta. Nu får barnen äntligen egna rum och vi realiserar en dröm att äntligen få bo i ett hus. Jag får till sist mitt kontor och förhoppningsvis en plats att vila ut på mellan jobb, pappa, plugg, fackligt, ”sova”. Det har runnit mycket vatten under broarna från striderna på berggatan för att få kommunen att skotta snö och hämta sopor till att nu på riktigt, kanske för första gången, få ett hem.

De som känner mig vet att jag stannar på i rätt kommundel, men över vattnet. Denna flytt gör det dock omöjligt att på samma sätt ”röra mig naturligt” i lokalsamhället. Det lokala blir nu något helt annat. Det är andra väghastigheter, skyltningar och kommunala problem som kommer prägla min vardag. Därför kommer jag också i god demokratisk ordning succesivt överlämna stafettpinnen i S-föreningen till nya krafter. Jag ser och har sett goda krafter strömma till som jag vet är kapabla till att sköta arbetet. Jag är oerhört stolt att vara den som höll vår fana på 100 års dagen och kommer hålla många minnen nära mitt hjärta över allt vi lyckats med. Coop och Statoil lär jag dock fortsätta dyka upp på. Om inte för att hämta ut alla dessa böcker jag skaffat ett beroende av att läsa. Visst är det förresten fascinerande? Så många heltidspolitiker, med deras löner och status, ägnar så mycket tid åt att ”vara folkliga?”. Medans så många jag känner, vi lokalvårdare, vaktmästare och vårdpersonal (sådana som utgjorde grunden i Öppna Holmsund t.ex.). Vi ägnar vår tid att läsa, diskutera, försöka bli bättre på saker och ting. Tänk om ”de där uppe” kunde på samma sätt sluta larva runt? Holmsund bär en stolt tradition över att fostra arbetare som kan käfta tillbaka. Den attityden baserar sig på att vi inte slarvar med att veta vad vi snackar om. Glöm aldrig det.

Under alla dessa år har såklart mycket annat också hänt. I fyra år, och kring 60 avsnitt så drevs det en podd (arbete och politik, om än den var allmänt hållen var det en norrlandspodd framförallt). Jag räknar det till något kring 25 lokala studiecirklar – inklusive mer eller mindre en rigorös forskning om kommundelsnämnder/råd,  det har arrangerats föreläsningar och debatter. Det har skrivits ledarkrönikor, debattinlägg och allt från radio till lokalmedia har föreningen figurerat i. Flyktingar har fått hjälp. Privatpersoner och familjer har fått hjälp genom öppna holmsunds nätverk. Journalister har ringt och försökt få mig att vildsint attackera ledande politiker inom socialdemokraterna, men verkat glömt att jag är ointresserad av sånt käbbel. Holmsund är för fan inte twitter. Ja. Herrejävlar. De viktigaste i samhället är folket. Då kan man inte ägna sin tid åt någon jävla såpopera i Umeå.

Och så har vi bråkat om den där satans övergången. Såklart. Nu försvinner den. Jag får ta bilen över och fan bara spatsera där och insupa känslorna. Så många generationers tjat.

Jag är dock fortsatt fackligt aktiv på min arbetsplats och i mitt förbund. Båda har inneburit en hel del arbete kring det här med coronan på senaste, särskilt när det gäller det nationella. Förutom det så är det såklart allt det här med LASen där vi tvingat LO att tänka om, avtalsrörelsen och ja.. hur mycket som helst har skett och sker. Nu står de och säger att ingen ska få en spänn i löneökning. Det lär ju ta upp lite av min tid. Samtidigt siktar jag nu på att börja plugga  vilket är tämligen uppkäftigt när man är snart 40 och jobbat på golvet sedan man varit 15 år. Jag antar allt läsande, föreläsande och debatterande med akademikerna odlat självförtroendet. En avgörande faktor var också att jag var delaktig i att skriva en rapport om mitt förbunds framtid, med fokus på hur facket tappat nästan 50% av sina medlemmar sedan 1995 till automatiseringen. Det var en ögonöppnare.

Just nu läser jag upp gymnasiekurser jag strulade till. Tydligen för att jag åkte till skellefteå för att se löven spöa marklundarna och missade en rad nationella prov. Folköl är väl inte helt oskyldigt heller. Efter studierna är siktet på att skaffa en riktigt utbildning. Det förtjänar jag nog, och min kropp. Så vi får se hur politiskt aktiv jag är lokalt om något år eller så. Jag vet ärligt talat inte. Någonting med politiken har jag säkert att göra med, men efter så många år, det fanns ju ett liv före Holmsund också, så säger de flesta att man kanske borde ta och ägna sig åt normala saker också.  Jag tänker att den planen håller säkert en kvart eller så – jag har redan blivit kontaktad om intressanta projekt som jag kanske hakar på. Folk ringer säkert fortfarande när kommunen fuckat upp något. Det räknar jag med. Men då får ni åka över bron för att träffa mig för att surra om det. .

Jaja. Man ska inte dra ut på saker och ting. Livet går vidare. Och vår enda plikt är att fortsätta göra det här samhället lite jävla bättre. Nu börjar några dagars flytt.

Läs böcker! Glöm aldrig det lokala! Leve demokratin!
Stellan, Ordförande 2014 – 2020. Holmsunds Socialdemokratiska Förening.