Gula flottan – mikronationen som påminner oss om oss själva

1967 sänkte Egypten fartyg vid både in- och utfarten i Suezkanalen som en direkt effekt av det pågående sexdagarskriget. De femton fartygen i kanalen, varav två svenskflaggade, blev kvar i åtta år till 1975. Sjömännen kom från åtta länder; Storbritannien, USA, Sverige, Tjeckoslovakien, Polen, Västtyskland, Frankrike och Bulgarien. För eftervärlden är den händelseutvecklingen som kom att ske känd som ”den gula flottan” på grund av den sand la sig över däcken.

Snabbt började sjömännen från de olika nationerna, vana från bland annat sin fackföreningsrörelse ITF, att organisera sig. Redan i Oktober 1967 sammanstrålade manskapet från de olika fartygen för att bilda en en förening för att hantera de olika svårigheterna – Great Bitter Lake Association – GBLA. En idag kultförklarad förkortning hos åldrande sjömän.

Tack vare samordningen och den inbördes solidariteten i personalen så utvecklades föreningen snabbt. På fartygen organiserades bland annat biograf, pool, gym, bibliotek och andra rekreations- och bildningsytor. 1968 arrangerades till och med ett litet OS, Bitter Lake Olympic Games. För eftervärlden är kanske dock mikronationens postverk mest känt, där frimärken från GBLA anses ha ett stort samlarvärde. Under 1969 så sattes fartygen bredvid varandra – flottan blev en reel autonom stad baserad på djupa demokratiska rötter där besättningarna själva i allra högsta grad hade beslutsmakten över vad som skedde. Varje besättning fick total makt över sitt fartyg.

Efter några år så kunde också rotation av besättningarna påbörjas. I regel gjorde man tremånaderspass i Gula Flottan. I och med det systemet så blev också besättningarna mindre. Sverige passade även på under de åtta åren att sälja de svenskflaggade fartygen till Grekland. Först 1975 öppnades kanalen upp igen. I åtta år fanns mikronationen GBLA. Enbart de tyska skeppen kunde för egen maskin ta sig hem för att mötas av jublande folkmassor.

I efterhand har många sjömän gått i god för att tjänstgöringen i ”Gula flottan” tillhörde bland de bästa jobb man kunde ha just på grund av den påverkansgrad sjömännen hade och hur man trots utmanade av maskinfel, krig, uttråkning och andra faror lyckats etablera en demokratisk nation tvärs igenom kalla krigets rigorösa uppdelning. På en plats på jorden under 60- och 70-talet fanns det en reel internationalism och samhörighet där samverkan på lägsta möjliga nivå var normen i ett mycket avancerat samhällssystem med ett flertal olika tjänster på otaliga språk.

Episoden är idag i allra högsta grad bortglömd men tre källor bör nämnas. För det första den bok som skrevs 2017, för den andra den dokumentär denna bok senare ledde till och för det tredje en aktuell pod på ämnet. Svenska nedteckningar från gula flottan är mycket, mycket, sparsamma trots att många svenska sjömän deltog i verksamheten även om det hela nämnts i förbifarten i bland annat Ny Teknik. Enskilda omnämningar förekommer i olika dagboksanteckningar från sjömän långt därifrån som hört talas om vad som sker i Suez.

I dagens ”just in time” cirkulation är det mycket svårt att tänka sig att Suezkanalen skulle stå still i åtta år. Det enskilda skepp som häromåret skapade rubriker om mångmiljardförluster visar på den bräcklighet och otålighet dagens kapitalcirkulation har. Någonting som ”Gula Flottan” är mycket svårt att tänka sig ens accepteras idag. ”Just in time” kräver det auktoritära, hierarkiska och totalitära av våra själar.

Det sagt så uppvisade Gula Flottan mitt under brinnande krig, i en period när kärnvapenkriget hotade oss förra gången, på några fundamentala sanningar. En av dem är självklar och bör vara en tröst för oss allihopa. Vanligt folk förblir vanligt folk och när vi får chansen så samarbetar vi, löser problem och ser till att ha roligt ihop. Oavsett vad de höga herrarna säger.

Just på grund av det politiskt känsliga i historien, att man kan bygga internationella gemenskaper över gränserna underifrån, så har den också förblivit tämligen okänd än in i våra dagar där ”globalism” oftast betyder cyniska handelsavtal och där nationalism, en mörk människosyn och det dåliga självförtroendets ständiga misstänkliggörande av andra människor ses som det ”folkliga” svaret. Gula flottan står som ett bevis på det goda i den vanliga människan och på fundamentala sanningar om vår art.

Därför fann jag det nödvändigt att bjuda på lite sjöfartshistoria.