Kategori: Svensk politik

Stuprör är bra på hus, inte i organisationer.

Av , , Bli först att kommentera 0

I Storumans kommun är det många år av god hushållning som gör att vi inte har panikåtgärder framför oss. Vi har snart tio år med positiva resultat i kommunen.

Inför kommande år ser det tuffare ut. Mycket tuffare. Givetvis blir det då en väldigt svår diskussion om hur man skall se till att även i frotsättningen ha en ekonomi i balans. Vanligen blir det verksamhet mot verksamhet, grupp mot grupp – ingen vill ju att det skall sparas eller dras in där de egna intressena finns. Har man skolbarn får det inte sparas där, har man anhöriga med hemtjänst får den inte förändras, har man barn i förskolan får den inte röras. Det är inte märkligt. Utan instinkten att ta hand om det som ligger oss närmast hade vi som art dött ut för länge sedan.

Det som är märkligt är att de som säger att vi absolut inte kan förändra det just de värnar om aldrig har svar på hur vi istället skall lösa uppgiften att få ihop ekonomin. ”Inte här, någon annanstans” är svaret när man undrar hur vi skall göra.

Som ansvarstagande och tänkande människor har vi ett lite större ansvar. Vi som är förtroendevalda har det definitivt. Vi måste få plus och minus att gå ihop. Vi måste se till helheten. Helheten – just där brister det ofta, enligt min egen erfarenhet.

Vi är så vana vid att allt organiseras i specialiserade verksamheter med egen budget och egna resurser att vi tror att det är mest effektivt. Den här ”stuprörsmodellen” förblindar och försvårar när man måste se över resursförbrukningen. En besparing i en verksamhet kan mycket väl göra att en annan verksamhet blir dyrare. En ökad satsning på en verksamhet kan mycket väl innebära att en annan kan spara. Men det ser inte de enskilda förvaltningarna, eller de enskilda politiska nämnderna. De är ju bara ansvariga för sin lilla tårtbit.

När vi som lokalpolitiker nu skall ta ställning till förslag från våra kommunala förvaltningar och tjänstepersoner om hur vi skall nå balans framåt är det tårtbitar som hanteras. Stuprören är väldigt tydliga. Men jag är ärligt talat inte intresserad av delarna om jag inte får se helheten samtidigt. Det borde vara allas vårt ansvar att varje gång en enskild verksamhet eller förvaltning kommer med förslag om förändringar alltid ställa frågan: ”Hur påverkar detta kommunen som helhet?”.

Jag och mina partikollegor i Liberalerna är gammaldags på det sättet att vi vill att varje skattekrona skall användas så effektivt som möjligt. Vi tycker att man inte skall ta ut mer skatt än vad som är absolut nödvändigt eftersom vi tror att varje människa skall få forma sitt liv själv i så stor utsträckning som möjligt. Att då inte alltid se till helheten när man förändrar delar av kommunens verksamhet är enligt vårt synsätt fel.

Egentligen är det väl inte så konstigt? Förr diskuterade man vid köksbordet. Den där hästen man skulle kunna köpa var ju en väldig investering, och den kostade ju i hö också. Men eftersom man kunde dra fram dubbelt så mycket ut skogen och dessutom använda den som körhäst och dra in lite kontanter var det en bra investering. Om ”hästavdelningen” inte pratat med ”skogsavdelningen” och ”transportavdelningen” hade hästen inte blivit köpt. Familjen skulle ha en avsevärt sämre framtid utan hästen, men man hade valt att låta bli ändå. På grund av stuprör.

Därför måste vi tänka på helheten i alla sammanhang. Om en nämnd får ihop eller inte får ihop sin budget är ganska ointressant innan man tittat på vad det betyder för kommunen som helhet. Det är ju det som faktiskt räknas i slutändan.

Jag kommer i alla sammanhang alltid att ifrågasätta alla förslag som inte visar hur de påverkar helheten, oavsett vem de kommer ifrån och oavsett vart de syftar. Vi måste blir bättre på att förstå om hästen gör nytta eller inte och att stuprör är bättre på hus än som organisationsmodell.

SAS har (också) vaknat

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu händer det äntligen lite mer i riktning klimatsmarthet. Ett exempel är SAS. Detta utskällda, halvt konkursmässiga bolag med piloter som strejkar och lite gammaldags halvt charmig statlighet i imagen är lite mer med i matchen.

SAS har vaknat, faktiskt. De behöver det för att överleva i den mördande konkurrens som flygbranschen rymmer. De började ganska snart efter den sista strejken att ta bort taxfreespriten från ombordförsäljningen. Skälet? Ja, officiellt var det att flaskorna väger för mycket så man minskar utsläppen om man tar bort dem. Det betyder ju också sparade pengar för flygbolaget, så det var enkelt att räkna hem. Att köpa sprit på flygplan är väl inte det första man tänker på när man bokar flygbiljett, så kunderna är nog inte så ledsna de heller. De märker nog knappt ens skillnaden. Det var ett steg, ett litet, men ändå ett steg.

Nästa steg är större, och kanske det som kommer att förändra flyget framåt. När du checkar in (online) på SAS kommer det olika alternativ för att välja plats i planet, för att välja till ”fast lane” eller ”lounge”. Men det kommer numera också ett alternativ till. Biobränsle! Yes! Du kan nu välja att boka till biobränsle på din inrikesflight med SAS i Sverige. Hundra spänn ger 20 minuters flygning på biobränsle. istället för den vanliga jetsoppan.
SAS biobränsle

Det här är ett lysande exempel på när det faktiskt händer saker som trycks på av marknaden. Det går fort nu. Utanför mitt kontorsfönster sitter en elbilsladdare. Jag noterar att den används mer och mer. Av statistik från den laddare vi har på företaget för våra gäster vet jag att användningen flerdubblats sedan årsskiftet.

Det händer saker! Det går som tåget, för att använda ett gammalt (och snart kanske aktuellt igen?) uttryck. Tågsemester är trendigt som bara tusan och även bussresandet som ett bra alternativ för att få ner utsläppen och faktiskt också minska trafikriskerna är i hetluften.

Men det som inte får glömmas bort i allt det här, som ju är bra, är att det för en del människor inte finns några alternativ. De som bor där det inte finns någon tågräls och som har flera mil till jobbet utan kollektivtrafik enkel väg, de kan inte gå på pendeltåget, bussen eller spårvagnen till jobbet. De kan heller inte åka på tågsemester på något rimligt vis. Att sänka bensinskatten är lösningen säger många (senast jag kollade var 600 000 med i ”bensinupproret” på Facebook). Det är ju en ganska dålig idé eftersom de flesta som kör bil bor där det finns bra alternativ till bilkörning. Och det är faktiskt där man kör mest bil också. Barnfamiljer på pendelavstånd utanför storstäder kör mest i Sverige. Kanske för att barnen skall åt alla möljiga olika håll hela tiden, kanske för att man värderar friheten att åka när man vill till och från jobbet, kanske för att man inte är villig att offra någonting för en bättre mijö, kanske för att det är för billigt.

FÖR BILLIGT? Nu gick blodtrycket upp hos många. JA, för billigt. Det kan vara så, faktiskt. De som behöver köra bil för att klara vardagen (exempelvis i glesbygden, exempelvis skiftarbetare som jobbar när kollektivtrafiken står still) bör inte subventionera bekvämlighetskörarna. Det strider liksom mot hela det svenska samhällskontraktet där vi i vanliga fall gör så att de som kan hjälper de som inte kan via skattsedeln. I det här fallet gör vi liksom tvärtom?

Vad bör vi då göra? Det har kommit många förslag, varav många inte är realistiska. Men en sak som går att göra snabbt är att förändra reseavdragen baserat på tillgång till alternativ. Det går att regionsindela skatten på bränsle. Det går att göra om flygskatten så att de sträckor där tågen och bussarna också går beskattas högre och linjer utan alternativ beskattas lägre. Till exempel. Men att vi måste ta kliv, stora och snabba kliv, i mer klimatsmart riktning är odiskutabelt. Det som ger mig och många andra hopp och framtidstro är att det nu går så rasande fort i utvecklingen av nya lösningar och ny teknik att vi snart kommer att betrakta bensinskatt, och nivån på den, som en lustig, historisk och kuriös detalj.

Rymdresor och plastbantning

Av , , Bli först att kommentera 1

Är vi ute och cyklar?

Tiden efter valet har nästan blivit lite av ett vacuum. I Riksdagen byter man ju ut parlamentet direkt efter valet, men i kommuner fungerar det inte så. I Storumans kommun har vi första nya fullmäktige den 20 november. Då börjar den nyvalda politikerskarans möjligheter att påverka och styra. I och för sig har vi ett läge där alliansen (ja, i vår kommun håller den ihop) har egen majoritet så förändringarna blir inte enorma. Men, likväl spännande och kul. Det glamorösa livet som fritidspolitiker med lång resväg får vi med andra ord inga ”bakom kulisserna-skildringar” från ännu.

Istället funderar jag på en undersökning kring trender i resebranschen. Den är gjord av booking.com som ju är världens största bokningskanal för hotellrum. För oss i hotellbranschen är det både en möjlighet och en förbannelse, vi får en del bokningar men till skyhöga kostnader. Det som gnager är att inte veta om man kunde fått dem på annat vis….

Nåväl, booking har alltså undersökt hur vi vill resa i den närmaste framtiden. I undersökningen har 21500 personer medverkat, givetvis är det bookings egna kunder, det vill säga urvalet är inte helt slumpmässigt. Men vad kommer man fram till? Jo, väldigt märkliga saker.

Dels är det ”outforskade territorier”, upplevelser och lek och helgturer som är stora trender. Det vill säga mer resande till platser vi inte varit förut och med mer aktiviteter på plats.

Dels är medvetet resande, ”välj bort plasten” och ny teknik andra starka strömningar.

Ta in det här: fler korta resor samtidigt med medvetet resande.

Med tanke på vad vi vet; att avgaser inte är nyttiga, vare sig att andas in eller fylla atmosfären med, att det inom inte för lång framtid finns fler plastpartiklar än fiskar i havet och att 60% av ryggradsdjuren är borta för att vi på ganska kort tid har har levt ett industrialiserat liv; så känns de här trenderna lite motstridiga.

Booking skriver om de planerade turistresorna till rymden, NASAs planer på en rymdstation på månen redan under första halvan av 2020-talet, om exotiska resmål och om nya möjligheter med nya flygplatser och ny infrastruktur.

Samtidigt skall upplevelserna vara genuina, man vill ha lokalproducerat på bordet och man vill, trumvirvel; “välja bort plasten”.

Miljömedvetenhet i det tjugoförsta århundradet: vi flyger till Bali och plockar plast på stranden. Vi tänker oss en rymdresa och klimatkompenserar för den (när kommer HVO för rymdraketer?). Vi reser oftare och kortare för att spara semesterdagar. Vi ställer krav på fair pay och ok arbetsvillkor på våra all-inclusive anläggningar, och har köpt nya träningskläder från Bangladesh för att ta med på resan.

Vart vill han komma? Jo, en sak är säker: den hör typen av dubbla standards kommer inte att rädda vare sig planeten, ekonomin, ryggradsdjuren eller haven.

Jag är ju liberal. Vi tror på fri företagsamhet, vi tror på demokrati, åsiktsfrihet och en hel del annat fiffigt. Vi tror också på eget ansvarstagande. Den ideologin gör det också rimligt att säga ”polluter pays”. Med det menar vi att den som skitar ner och förstör är den som skall betala. Betala i betydelsen åtgärda, allt kan inte köpas för pengar och ändrat beteende är också betalning.

Vi måste göra så stor skillnad vi kan med det resurser vi har. Ett exempel på det kan vara att tänka globalt: var gör vi mest nytta med våra insatser? Kanske 300 MSEK kunde använts bättre ur ett miljöperspektiv än att delbetala elcyklar åt rika svenskar? Kanske kunde de pengarna betalat reningsverk, industrirening eller andra saker som faktiskt gör skillnad någonstans i världen? Kanske skall en plastpåse inte kosta 2,- på ICA? Kanske skall vi sluta gnälla på ett i och för sig högt bensinpris som ändå tillåter oss att köra mycket längre ”per arbetad timme” nu än för 30 år sedan?

Kanske är det dags att ”walk the talk”?

Så; om rymdresor och plastbantning skall kombineras i de framtida resetrenderna behöver vi nog lägga bort en del dubbelmoral och framförallt lägga krutet där det ger mest pang för pengarna. Som politiker tänker då jag i alla fall försöka jobba för att det skall finnas alternativ som är valbara och smartare.

Det blir en spännande utmaning.

Valfläsket brinner, men det luktar illa!

Av , , 2 kommentarer 6

Familjeveckor. Mer ledigt. Lov och studiedagar tillsammans med dina barn! Fantastiskt! Valspurten går in på sluttampen, siffrorna ser allt annat än kul ut för något realistiskt regeringsalternativ. Nu slängs valfläsket på grillen. Det dryper av fett, det fräser och stänker. Det luktar härsket så till den milda grad att man undrar om det har legat på tillväxt i uthuset hela den varmaste sommaren i mannaminne?
Femtusenfyrahundramiljoner fräser på grillgallret

Det Sveriges friska skolbarn mest behöver är inte mer semester åt föräldrarna. Det finns mycket som hamnar längre upp på listan: utveckling av skolan, fritidsaktiviteter, skolhälsovård, mer idrott och en hel del annat.
Har man barn får man föräldraledighet, man får VABBA när barnen är sjuka, man får barnbidrag, man får billig barnomsorg, man får skola, man får aktiviteter med stort stöd av skattemedel. Allt detta är de allra flesta partier är överens om. Det som skiljer är detaljer. Behöver alla barnbidrag? Kanske skall de som behöver mest få mer och de som är miljonärer kanske inte behöver? Hur skall föräldraförsäkringen fördelas? Få ifrågasätter systemens existens, men man vill justera innehållet och detaljerna.

Som anställd på en svensk arbetsplats har man rätt till 25 dagars betald semester. Många har fler. Min egen mamma hade som anställd i en ganska liten kommun 37 dagars betald semester innan hon gick i pension för några år sedan.

Det är märkligt om man som förälder inte kan planera sin tid med familjen utifrån vad som kanske är världens mest generösa familjeförmåner? Varför i hela fridens namn har man då familj om det bara är ett problem som gör det svårt att få tiden att räcka till?

Nu vill S införa familjeveckor. Kostnaden för skattebetalarna beräknar sossarna själva till 5,4 miljarder (källa: s website). Femtusenfyrahundramiljoner. En helt enorm summa pengar. Den svenska statsbudgeten är som jämförelse 1000 miljarder på ett år i runda tal. Av det går 90 miljarder till ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn”. Sjukvården får bara 70. Socialförsäkringarna får dryga 100 (ekonomifakta.se och riksdagen.se).

Det kostar mer, mycket mer.

Alla de företag där dessa föräldrar arbetar har kostnader även när personalen är ledig. De allra flesta får inte betalt för att vara på plats, de får betalt för att åstadkomma någonting som skapar värde. Det värdet skapas inte när de har ”familjeveckor”. Det kommer inte in pengar i företagen helt enkelt. Eller: det blir inga brukare som får sin hemtjänst. Eller: det blir inga höftleder utbytta. Eller: det blir inga lektioner i klassrummet.
Alla inser att arbetsgivaren måste räkna med att antingen tappa i värdeskapande eller ta in en ersättare. Det blir alltså arbetsgivaren som betalar i alla fall. Det här tänker inte sossarna ta ansvar för.

Jag citerar: ”Precis som vid t ex föräldraledighet så kommer arbetsgivarna inte ha lönekostnader för den tid då föräldern är ledig. Och precis som vid föräldraledighet föreslås därför föreslås (sic!) ingen kompensation här heller” (S website, 29 aug).

Man baxnar. Kostnaderna för lönen är inte den enda kostnaden. Bortfallet i ”produktion” är minst lika viktigt. Dessutom har alla arbetsgivare massor av kostnader som inte är lönekostnader för sina medarbetare. Arbetsredskap, lokaler, maskiner, telefoner: allt kostar pengar och skall med det här valfläsket betalas utan att komma till användning. Svenskt Näringsliv räknar med att familjeveckor skulle kosta totalt 32 miljarder för samhället som helhet. Trettiotvåtusenmiljoner. I budgeten får kulturen 15 miljarder. Känn på den.

Medelklassen får det bättre – samtidigt blir barn hänvisade till barnhem

Idag får vi höra om att andning och att kunna äta inte räknas som grundläggande behov, och därför får små barn utan de förmågorna inte längre assistans. Föräldrar som inte längre själva klarar av att reda ut situationen blir hänvisade till att lämna bort sina barn.

Läs igen: barnhem. Det byggs alltså barnhem i Sverige igen. 2018. (SVT 28 aug, svt.se)

Sammanfattningsvis:

Rösta på Sossarna om ni vill ha familjeveckor på novemberlovet och flyga till Thailand eller kolla Netflix i soffan medan någon annan betalar.

Ett annat alternativ, som jag förespråkar, är att inte göra det.

Vill du att de små och medelstora företag som bygger Sverige skall slippa fler kostnader för regeringens valfläsk, vill du ha ett rättvist samhälle där barn som inte kan andas själva får rätt till assistans och inte blir hänvisade till barnhem? Rösta Liberalt.

/H-P
Jag kandiderar för Liberalerna i Storumans kommun och i riksdagsvalet.

100 år av stolt förtryck.

Av , , Bli först att kommentera 19

Nu firar vänsterpartiet 100 år. 100 år av stolt förtryck. Partiet som är det enda i Riksdagen som faktiskt hyllat diktaturer, gratulerat Nordkorea till framgångsrik kamp för folket, försvarat Chavez och Maduros tokstollepolitik som håller på att ödelägga Venzuela, hyllat Sovjet och samarbetat med dem. Ett parti där den tidigare partiledaren ljög sig blå när han sa att han fått ett sms när Berlinmuren föll (innan någon uppfunnit sms!), ett parti där nuvarande partiledaren faktiskt med vett och vilja gått in i ett parti med kommunism som officiell ideologi.

Två reflektioner gör jag angående detta. Ett: ont krut förgås inte så lätt, 100 år är en respektabel ålder. Två: hur kan så många som 7% av oss i Sverige faktiskt vid valurnan välja det här?

Vi lever i en märklig värld.

 

Jag kandiderar för Liberalerna i valet 2018.

Vårbudget – vad är det som egentligen fördelas?

Av , , 5 kommentarer 12

Idag har finansminister Magdalena Andersson presenterat vänsterregeringens vårbudget. På alla tänkbara vis har hon och hennes kollegor i det rödgröna blocket turats om att berätta hur bra det går för Sverige nu när de regerar, och hur usel alliansregeringen var. Sedan presenteras satsningar på massor av olika områden. Femhundra miljoner hit och femhundra miljoner dit och femhundra miljoner till en tredje reform eller satsning.

Oppositionen, inklusive mitt eget partis ekonomiske talesperson, kritiserar hur pengarna fördelas och säger hur de borde använts istället.

Jag tror knappt mina öron. Det är arbetslöshetssiffror, integration, försvar, a-kassa, pensioner, skola, vård, äldreomsorg och lite infrastruktur. Sedan är det slut. Inte ett ord, från vare sig regeringen – inte oväntat – eller oppositionen, mycket märkligt, om hur allt detta välstånd skapas och skall fortsätta skapas. Ingenting. Knäpptyst. Osynligt.

Det är som om allt det arbete och all den energi som läggs ner varje dag, år ut och år in, för att skapa ett välmående Sverige inte räknas alls. Alla de satsningar som presenteras (och oppositionens egna förslag) handlar om hur man spenderar någonting abstrakt som bara förväntas finnas där, som ett magiskt väsen. Tro mig, det är inte magi. Det kallas företagande. Det är alla de entreprenörer, egenföretagare, hantverkare, frilansare, företagare och faktiskt också aktieägare och investerare (ja, till och med de så illa omtalade riskkapitalisterna) som skapar allt detta. De gör det genom att starta och driva och finansiera privata företag som genererar alla de resurser som våra politiker är så ivriga att fördela. Det heter skatt, moms, arbetsgivaravgift, pensionsavgift, egenavgift och särskild löneskatt. Det är vår gemensamma välfärds ryggrad och hjärta: privata företag (och vinstdrivande offentligt ägda företag också skall i ärlighetens namn tilläggas) som drivs med lönsamhet. De betalar ut de löner som beskattas, både kommunalt och statligt. De betalar företagsskatt på sina vinster, bara statligt. De betalar in alla arbetsgivaravgifter och andra skatter och avgifter som är förknippade med anställd personal. De är den motor som håller Sverige igång. Utan dem fanns ingen välfärd alls, utan dem fanns inga resurser att fördela vare sig i höst- eller vårbudget.

Ändå sägs inte ett ord om detta i en budgetpresentation. Visst är det märkligt?

Istället borde vi hylla alla dessa energiska och modiga människor som bidrar till att vi alla kan få vård, gå i skolan, få sjukpenning, ha polis och militär och vad vi nu kan tycka är viktigt. Men vi gör tvärtom. Vi höjer skatterna och gör det krångligare att vara företagare. Vi låter i många fall offentliga aktörer konkurrera med privata på ojämlika villkor. Vi gör det dyrare och svårare att anställa, vi diskuterar rätt till heltid och 6-timmarsdag.

Min starka övertygelse är att vi inte kan klara alla de utmaningar vi står inför utan resurser – och de resurserna måste komma någonstans ifrån! Därför måste vi föra en politik som gör det attraktivt och roligt, lönsamt och uppskattat att starta, driva och utveckla företag! Vi måste skärskåda allt vi gör i Sverige utifrån det perspektivet! Vem skall annars betala för pensionerna för oss som kommer att bli över 90 år i snitt och inte började jobba förrän vi var över 25 och dessutom är friskare, piggare och mer krävande än någon tidigare generation? Jag är snart 50 och kan konstatera att mina barn blir ännu mer extrema i de här avseendena. Senare start i arbetslivet, längre livslängd och lång tid som pensionär i förhållande till livslängd.

Vi behöver alltså fler företag, fler företagare, fler idéer, fler investeringar och investerare. Inte tvärtom. Låt politiken handla om det, så vi alla kan leva i det fria välfärdssamhälle som vi faktiskt tycker så mycket om!

Jag kandiderar för Liberalerna i valet 2018.