Etikett: kommunpolitik

NYTT VALSYSTEM KRÄVS – återinför tvåkammarsystemet….

Av , , Bli först att kommentera 2

Nu är det snart val!
Rösta för allt i världen! Det är det viktigaste som finns för att vi skall upprätthålla demokratin som i år blir hundra år i Sverige! Det var 1922 som de fem första kvinnorna tog plats i Sveriges Riksdag. Då hade Liberalerna äntligen, tillsammans med Socialdemokraterna, infört demokrati i Sverige. Glöm aldrig det!

Nu har vi anledning att utveckla och förbättra demokratin. Om det skriver jag tillsammans med mina partikamrater i gruppen ”En liberal röst för Norrland”. Så här ser texten ut:

Återinför tvåkammarriksdagen!?

Återinför tvåkammarriksdagen i ny skepnad eller inför två riksdagslistor, Norrlandslänens demokratiska utanförskap är akut i en riksdag med total majoritet av storstadskommuner. Det gamla systemet byggde på att båda kamrarna hade lika mycket makt och kunde blockera beslut. Samverkan gällde. Små kommuner i inlandet måste också få en representation i riksdagen.

Det demokratiska utanförskapet är nu lika stort på landsbygden som i städernas utsatta områden. Lägst valdeltagande i valet 2018 hade Haparanda och Södertälje. Politikerna har under de senaste 40 åren tagit litet eller inget ansvar för glesbygden. Små fattliga kommuner där många med sina naturtillgångar bygger Sveriges välfärd har hamnat på politikens bakgård. Utvecklingen går brant utför, de levererar miljarder till statskassan men har högsta skatten, sämste servicen och svårt att klara omsorgen och faller ofta offer för exploatering av allt från gruvor till vindkraft. Människor som lever där upplever att de inte finns eftersom politikerna väljer att inte se dem!

Den representativa demokratin är därmed satt ur spel! Den är diskriminerande för många människor inte minst på landsbygden och i glesbygd. Det demokratiska valsystemet stärker den urbana strukturen genom att främst storstadspolitiker tar plats i riksdagen. Små kommuner i inlandet har svårt att göra sig gällande och det gäller även mot regionstäder. De fem Norrlandslänen plus Dalarna, Västmanland och Värmland har 63 mandat alltså en femtedel av de 310 fasta mandaten i Riksdagen. Då ska vi komma ihåg att i samtliga av dessa län finns regionsstäder prioriterar sin egen befolkning. Stockholms stad och Stockholms län har fler mandat än dessa åtta län tillsammans. Våra fyra största städer med kringområden har absolut majoritet i riksdagen! Storstadsdominansen i riksdagen innebär att det är företrädare från storstäder som bestämmer vad som är bra för landsbygden och dessutom har tolkningsföreträde när det gäller landsbygdens behov och utmaningar. Många har ingen aning om vilka villkor som råder på landsbygden.

Staten har också dragit sig tillbaka och framför allt är det både marknadsstyrning och centralisering som skapar enorma problem i små kommuner och glest utsatta områden. Statliga myndigheter satsar i större städer, storsjukhus är drömmen för många regionala politiker som trots protester lägger ner små sjukhus. Resultatet har blivit stora köer till vården. Marknaden är inte, precis som politikerna, intresserad av små kommuner och gles befolkning. Det finns få privata vårdgivare, bilprovningen har centraliserats. Posten tjänster för företag är bristfällig, bredband i glesbygd är inte intressant för marknaden och inte heller prioriterat av regeringen. Det digitala utanförskapet är tydligt. Underhållet av vägarna prioriterar regeringen till de stora städerna. Dessutom har små kommuner de högsta kommunalskatterna, det skiljer sex kronor mellan Dorotea i Västerbotten och Österåker i Stockholms län. Sammantaget innebär detta att vi också har en platsbunden diskriminering.

När demokratin inte fungerar, när politikerna inte tar ansvar och inte ens diskuterar förutsättningarna för glesbygden slutar människor att rösta. Drygt en miljon svenskar valde att inte rösta i valet 2018. I glesbygdskommuner i mellersta och norra Sverige var valdeltagandet lågt.

Från riksdagens talarstolar framhåller ansvariga politiker att Sverige ska vara ett rättvist och jämlikt land. Den målsättningen skulle fungera om vi accepterar att vi har olika förutsättningar och olika behov beroende på var vi bor. Rättvisa innebär att små kommuner måste bli representerade i riksdagen samt att urbana mallar inte kan gälla för alla.

En demokratisk, och liberal, röst för Norrland:
Lotta Gröning (L) Riksdagskandidat Norrbotten Jämtland Härjedalen
Hendrik Andersson (L) Förbundsordförande Norrbotten
Lotta Gröning (L) Riksdagskandidat Norrbotten Jämtland Härjedalen
Pär Löfstrand Förbundsordförande, (L) Jämtland
H-P Carlson Riksdagskandidat (L) Västerbotten
Elise Backman Riksdagskandidat (L) Västernorrland

Polisen – kommer den om du ringer?

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag bor i Tärnaby. Litet ställe, visst. Inte så mycket folk, visst. Men samtidigt en del av Västerbottens största turistdestination, med två gränsövergångar till Norge, en tullstation och en hel del annat.

Jag är företagare, numera i lite mindre skala, men tills nyligen hade vi i familjeföretaget ett hotell. För några år sedan, en sen kväll, stod medarbetarna skräckslagna bakom receptionsdisken med gallerjalusin nedrullad. Tio meter därifrån på utsidan av entrédörren stod en tokig och extremt onykter människa som var otroligt våldsam. Han bankade på dörrar och fönster och skulle ”slå ihjäl er allihop” enligt vad vi på insidan hörde.

Vad gör man? Ringer 112 så klart. Men då var det den lilla detaljen med Polisen. Den var ju inte här, den var ju någon annanstans. Långt bort. Så långt bort att man från operatören på 112 föreslog att hon skulle kolla om ambulansen kunde komma förbi med sirener och blåljus för att skrämmas lite, för någon polis kunde vi inte få inom två timmar.
Det löste sig. Men skall det vara så? Skall man inte kunna känna samma trygghet i Tärnaby som i Skellefteå, Västerås eller Vetlanda? I Vetlanda klagades det på utryckningstiden i samband med det tragiska knivdådet nyligen. Den tiden var 16 minuter. Den borde kanske varit kortare, i och för sig.

Nu närmar vi oss valet. Liberalerna har föreslagit stora satsningar på Polis, och övrigt rättsväsende. Det har fler gjort. Det som skiljer Liberalernas förslag från de övriga är att vi kräver att de nya resurserna, inte minst inom Polisen, kommer HELA landet till del. Alltså HELA landet.

Det är en frihetsfråga. Att inte kunna känna sig trygg i en ort som Tärnaby skapar ofrihet. Att inte kunna få hjälp skapar ofrihet. Invånarna här, i Bastuträsk eller Kristineberg har rätt till sin samhällsservice. Till sin Polis och allt annat.

Man skall kunna Bo och Leva i Hela Västerbotten!

visar polisskylt

Öppettiderna i Tärnaby

Stuprör är bra på hus, inte i organisationer.

Av , , Bli först att kommentera 0

I Storumans kommun är det många år av god hushållning som gör att vi inte har panikåtgärder framför oss. Vi har snart tio år med positiva resultat i kommunen.

Inför kommande år ser det tuffare ut. Mycket tuffare. Givetvis blir det då en väldigt svår diskussion om hur man skall se till att även i frotsättningen ha en ekonomi i balans. Vanligen blir det verksamhet mot verksamhet, grupp mot grupp – ingen vill ju att det skall sparas eller dras in där de egna intressena finns. Har man skolbarn får det inte sparas där, har man anhöriga med hemtjänst får den inte förändras, har man barn i förskolan får den inte röras. Det är inte märkligt. Utan instinkten att ta hand om det som ligger oss närmast hade vi som art dött ut för länge sedan.

Det som är märkligt är att de som säger att vi absolut inte kan förändra det just de värnar om aldrig har svar på hur vi istället skall lösa uppgiften att få ihop ekonomin. ”Inte här, någon annanstans” är svaret när man undrar hur vi skall göra.

Som ansvarstagande och tänkande människor har vi ett lite större ansvar. Vi som är förtroendevalda har det definitivt. Vi måste få plus och minus att gå ihop. Vi måste se till helheten. Helheten – just där brister det ofta, enligt min egen erfarenhet.

Vi är så vana vid att allt organiseras i specialiserade verksamheter med egen budget och egna resurser att vi tror att det är mest effektivt. Den här ”stuprörsmodellen” förblindar och försvårar när man måste se över resursförbrukningen. En besparing i en verksamhet kan mycket väl göra att en annan verksamhet blir dyrare. En ökad satsning på en verksamhet kan mycket väl innebära att en annan kan spara. Men det ser inte de enskilda förvaltningarna, eller de enskilda politiska nämnderna. De är ju bara ansvariga för sin lilla tårtbit.

När vi som lokalpolitiker nu skall ta ställning till förslag från våra kommunala förvaltningar och tjänstepersoner om hur vi skall nå balans framåt är det tårtbitar som hanteras. Stuprören är väldigt tydliga. Men jag är ärligt talat inte intresserad av delarna om jag inte får se helheten samtidigt. Det borde vara allas vårt ansvar att varje gång en enskild verksamhet eller förvaltning kommer med förslag om förändringar alltid ställa frågan: ”Hur påverkar detta kommunen som helhet?”.

Jag och mina partikollegor i Liberalerna är gammaldags på det sättet att vi vill att varje skattekrona skall användas så effektivt som möjligt. Vi tycker att man inte skall ta ut mer skatt än vad som är absolut nödvändigt eftersom vi tror att varje människa skall få forma sitt liv själv i så stor utsträckning som möjligt. Att då inte alltid se till helheten när man förändrar delar av kommunens verksamhet är enligt vårt synsätt fel.

Egentligen är det väl inte så konstigt? Förr diskuterade man vid köksbordet. Den där hästen man skulle kunna köpa var ju en väldig investering, och den kostade ju i hö också. Men eftersom man kunde dra fram dubbelt så mycket ut skogen och dessutom använda den som körhäst och dra in lite kontanter var det en bra investering. Om ”hästavdelningen” inte pratat med ”skogsavdelningen” och ”transportavdelningen” hade hästen inte blivit köpt. Familjen skulle ha en avsevärt sämre framtid utan hästen, men man hade valt att låta bli ändå. På grund av stuprör.

Därför måste vi tänka på helheten i alla sammanhang. Om en nämnd får ihop eller inte får ihop sin budget är ganska ointressant innan man tittat på vad det betyder för kommunen som helhet. Det är ju det som faktiskt räknas i slutändan.

Jag kommer i alla sammanhang alltid att ifrågasätta alla förslag som inte visar hur de påverkar helheten, oavsett vem de kommer ifrån och oavsett vart de syftar. Vi måste blir bättre på att förstå om hästen gör nytta eller inte och att stuprör är bättre på hus än som organisationsmodell.

H-P Carlson (L)
Presentation

Jag bor i Tärnaby och är fjällbo sedan 2001. Ursprungligen från Göteborg. Sambo, två vuxna barn och en Alaskan Husky som gör som hon själv vill.

Jobbar med gränsregional utveckling som koordinator i MidtSkandia.
Skidåkning, framförallt alpint och alpin turåkning, är ett stort intresse.

Ett annat viktigt intresse är samhällsutveckling och politik. Jag tror starkt på alla människors frihet, okränkbarhet och jämlikhet – det som kallas liberalism.

Jag kandiderade i valet 2018 och är ledamot i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Storumans kommun. Inför valet 2022 kandiderar jag till Riksdagen och i kommunalvalet i Storumans kommun. Jag är också ordförande i Liberalernas länsförbund i Västerbotten.

Min drivkraft inför kommande val är enkel: man skall kunna bo och leva i hela Västerbotten!

Populärt
bensinskatt budget climatchange demokrati ekonomi el energi famljeveckor flyg flygskam Fotbolls-vm fritidshus glesbygd infrastruktur inlandskommuner klimat kommunpolitik landsbygd liberalerna LSS miljö näringsliv OS politik politk reepalu regeringsbildning skatter svpol tåg val2018 vinsterivälfärden välfärd
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se