Nu vet jag inte om jag har adhd eftersom jag inte fått veta vad utredningen gett. Vissa säger att man gömmer sig bakom en diagnos, man rättfärdigar det man gör genom att säga: jag kan inte bättre jag haf adhd eller vad nu diagnosen är.

Jag kan hålla med om att många ggr så kan det vara så att det göms eller bortförklaras med det… En person med diagnos måste lära sig handskas och leva med det.

MEN nu kommer mitt men… det är faktiskt så att man har svårt att handskas med frustration, ilska och besvikelse, man har svårt att styra sina impulshandlingar. Nu är ju allt individuellt och det jag har svårt för är det inte säkert att en annan har svårt med.

Många har problem med minnet, de glömmer saker, tappar bort sina saker, de glömmer träffar och inbokade möten. Många av oss behöver hjälpmedel som mobil, almanacka olika påminnande saker.

Jag har svårt när det kommer väldigt mycket intryck att ordna dem i min hjärna, allt kommer över mig och det tar tid för min hjärna att rangordna. Jag blir väldigt fort trött. Samtidigt som jag i vissa fall där jag är väldigt intresserad kan vara väldigt fokuserad på det jag gör.

Nu när min dotter pratar med mig samtidigt så har jag svårt att hålla fokus på det jag ska skriva och ord faller ur minnet. Ibland måste jag googla på olika ord för att återkoppla till dem.

I mitt hem gör jag väldigt många saker, men ofta slutför jag dem inte… en beskrivning är att jag ska vattna blommorna, när jag då går till rummet och ska vattna blommorna så ser jag att fiskarna behöver mat, när jag liks matar dem så går jag tillbaka till köket och matar salamandrarna, när jag då är i köket så slår jag upp diskvattnet, då kommer jag på att dottern har disk på rummet, så då går jag upp och ska hämta, ja just det kaninen behövde en gren att ganaga på då går jag ut och gör det. Oj bilen behövde ju tankas. När jag kommer hem igen så kom jag på att shhhiiitt! Har ju ett möte nu kl 12:00, tittar i garderoben… ja just det tvätten, ner med tvätten i källaren. Upp igen och slänger några kläder på sambons säng…äsch det hinner jag ta reda på innan sambon är hemma. På möte! Sen ringer kompisen: ska du komma på en kopp kaffe? (faan hinner egentligen inte, men va fasen en kopp kaffe går fort) far dit, surrar tiden går… Affären innan sambon kommer hem, handlar mat, glömmer hälften för lappen man skrev ligger hemma på bordet! Improviserar… Sen kommer sambon hem, hittar kläder på sängen, slänger dem på min säng! Varför ligger det kläder på min säng? JO det var så…men! Varför står det en vattenkanna på rumsbordet? Jo jag skulle ju vattna blommorna…men! Varför står disken i kallt vatten? JO det var så att jag…men! Varför ligger det en gren i trappen? Jo det var så…men! Varför har du inte köpt ost? jo det var så…men!

Hela min dag har gått… jag har gjort MASSA saker…men!! Tror ingen förstår hur jobbigt det är 🙂

O sshhiiit, kläderna är i maskinen, ska bara ner och he dem i tumlaren… ja just det, det behövdes byta en lampa och så är man igång igen…

🙂