Kategori: Älskade Ester

Om och kring skrivandet av romanen ”Älskade Ester”; romanen om Ester Nilsson(1896-1985). Den långsamma kvinnan som blev känd i Lycksele under namnet Ester Duva.

Yr man lyssnar på resenär

Av Kent Lundholm, 12 juli 2023 kl 10:32, Bli först att kommentera

Halv efter solhetta och bland post-it-lappar.

Efter att ha suttit på huk en timme och sorterat lagfarter, studerat kartor, läst hundratals post-it-lappar var jag tvungen att krypa in i köket och gripa tag i diskbänken för att ta mig upp på de ben som vägde si så där ett par ton – fick i mig ett par L-dopamintabletter. Smakar skit. Men de hjälper mig att så sakta hasa mig in i arbetsrummet igen. Sex pärmar så gott som klara. Mitt litterära bokslut. I varje fall vad gäller Ester. Frågan är vad jag ska göra av all denna information jag samlat på mig under årens lopp. Skulle så gärna vilja finna en plats i Lycksele med omnejd; en plats där folk som är intresserade av foto+text pärmen där olika årgångar av hur Storgatan i Lycksele såg ut 1910, 1930, 1970 eller de ark med lyckselebornas tips om vad jag MÅSTE skriva om – eller varför inte ta del den utförliga instruktionen om huru man handhar en rubank.

Städa bilen
Stapplade i går ut till parkeringen med vattenhink, trasor, liten dammtrasor, sprejflaska med fönster-tvättmedel. 27 grader, minst. Som parkinsonsjuk ska jag undvika att böja mig fram, då sjukdomen leder till blodtrycksfall. Tuppade av med huvudet under ratten när jag skulle dammsuga golvet. Yr. Fortsatte. Mekaniskt.

Svart för ögonen ett par gånger till. Ingen skyddande hatt (trots att ett tiotal snygga hattar ligger på hyllan i hallen.) Det skulle ju vara fixat på några röda minuter. Törst – men allt jag tagit med mig i flytande form var den sprejflaskan med fönsterputs och grumligt vatten i hinken med såpa i. En dryg timme senare vacklar jag mot ingången och vad mina sinnen uppfattar är där TRE dörrar. Chansar på den i mitten – men husnycklarna i bilen, någonstans … Men bilen var i varje fall ren och fin.

Jag fattar inte …

Vatten – ahhh!
Hann dricka ett par liter vatten och byta kläder när det privata hemtjänstbolagets utsända kvinna ringde på dörren. En effektiv kvinna med ett väl utvecklat sinne för logistik. Prick två timmar (den tid jag betalar för) är tvätten torkad och elegant vikt, diskmaskinen tömd, golvet torkat, soporna bortburna. Hon tar sig tid att snacka en stund. Hennes berättelse gör mig tårögd.

Gummibåt över havet
Flykten från det nu glömda kriget i Syrien, där alla fortfarande skjuter på alla. Hennes beskrivning av hur familjen delade upp sig, så att intet alla skulle bli utplånade vid en missilattack. Föräldrarna döda. Systrarna flyr – åter uppdelade så att inte alla skulle drunkna under färden med gummibåt, först till Turkiet, sen till en Grekisk ö, efter det landvägen till Danmark och slutligen Sverige.

Allt hon har kvar är en dotter som hon erkänner sig överbeskydda. ”Det är ju bara jag kvar.” Nu tränar hon hinderbana, springer och klättrar för att klara proven till Polisskolan. Antagnings läger i september. Uppmuntrar henne att läsa mycket, ständigt prata svenska, att vara vaksam på hur vi infödda svenskar strör cynism kring oss och listigt stoppar in ironi mellan raderna. Jo då, det har hon redan märkt.

Rasismen gror
Jag skäms när hon berättar om den rasism, den främlingsfientlighet som drabbar lite varstans. Kommentarer, blickar. Hon är optimistisk, tålmodig. Hon har gjort en jävla resa. Är nu svensk medborgare och tror på det goda, det kloka inom oss får oss tillslut att genomskåda Sverigedemokraternas dolda agenda. Jag säger inget i den frågan, då min tro på en sådan klokhet knappast finns.

Om hon inte blir polis, så skulle hon kunna åka runt i landet och berätta om sin resa.

Sverige är så vackert. Inga öknar. Inga krypskyttar, missiler. Innan hon går frågar hon: Varför är alla så glada över att Sverige blivit medlem i NATO? Det är en lång historia, svarar jag. I korthet sa jag något om att vi Storsvenskar har haft för vana att då och då banka in lite vett i huvudet på någon av de ryska furstarna. Problemet att det var på den rostiga svärdens tidevarv. Om dagens krigföring kan vi inget. Vi har inte ens några skyddsrum.

Nu finns där en väg

Av Kent Lundholm, 10 juni 2023 kl 14:39, Bli först att kommentera

Prinsesstårta, o sä gött. Då ä jag å bjudd.

Det finns människor som lyser upp ett rum. Det finns de som släcker ljuset. Onekligen finns de som med sin blotta närvaro lockar fram godheten i oss människor, som med sin existens, levande eller döda, blir en bro mellan då och nu. Det är dem vi minns. Men de är ett fåtal.

När de dyker upp, blir synliga, så var rädda om dem; vårda dem ömt. Tyvärr tvingas ljusspridarna ofta att löpa gatlopp. Ett annat högt pris som de tvingas betala är ett utanförskap och en ensamhet.

Det är inte många människor, förutom en och annan kung eller upptäcktsresande, som 40 år efter sin död startar politisk debatter, vars tankar och ord ännu citeras. Ester är en sådan männisch. Hon kan locka fram det goda i folk, framkalla varma känslor och hjärtliga skratt.

Tårtan på bilden bakades hemma hos Bertil och Kerstin Holmberg i Nyåker när jag bjudd in mej hos de läsare önskade sig ett besök av författaren.

Fick ett oväntat samtal för nån vecka sedan. Det var den evigt unge John Gunnar Jönsson, mannen som gett idrottsföreningen Örån ett ansikte som hade ett viktigt besked. ”Nu är vägen upp till Esters Nygård körbar och lövslyet på tunet och kring husgrunden bortrensat.”

Ester på gamla dar.

I 27 år bar Ester sten från åkern och pärlandet, innan svälten höll på att dräpa henne och föräldrarna. Fattigvården tog dem till ett ålderdomshem i Lycksele. Året var1929. Ester var 32 år. Då låg Nygård i väglöst land. Nygård blev både Esters skydd och räddning, då fadern, Gustav Nilsson, gav tusan i att till kyrkan anmäla flytten från Öretorp. Ester var gömd och glömd. Riksarkivet hittade till slut en kyrkobok med årtalet när de flyttat till Nygård, Det var samma år som Fritz Johansson flyttade till Örträsk. Han lämnade ”stenhelvetet” i januari 1902 och familjen Nilson flyttade från födelse platsen i Öretorp till Nygård.

John Gunnar Jönsson

Nu finns där en väg … ”Kan du komma när vi ska öppna Nygård för allmänheten.” Visst, det var ju givet. Jag förklarade att jag numer är nalta ofärdig i bena och kan endast en färdas längs plana ytor. ”Om så skulle vara, så bär vi dig.”

Den 5 augusti 13.00
Startar vi i Nygård, Stenriket
sedan finns det tårta och kaffe
att köpa i Öretorp.

Där ska blir det sång och musik och överraskningar

Detta händer 40 år efter hennes död. Hon vilar i en grav
som av kyrkan är kulturminnesmärkt – i all evighet.

Bilder från Nygård. Husgrunden är 7 x7 meter. En koja.

Vi ses!

I morgon bär det iväg

Av Kent Lundholm, 15 december 2022 kl 18:53, Bli först att kommentera

Norsjö. Orkade knappt stå på bena.

Femton dagar sedan besöket i Norsjö. Den plats på jorden där min och Esters turné nådde vägs ände. 40 framträdanden blev och några till. Väl hemma hos Lena i Skellefteå, efter en tur på isiga vägar och snörök Sen låg vi tre dagar. Ester bar sten, jag och Lena böcker. Jag har börjat likna en indian är ute letar spår: framåtböjd med krökt rygg. ”En dag ska vi bli så sne å krokig att vi kunn blog opp fåror däri pärlanne.”

Kanske är pinvärken bakpå ryggen en sorgereaktion, en slags abstinens. jag har inte lyckats få tid hos någon läkare, men genom ny tjänst på 1177. Jag fick besvara en mängd frågor som analyserades av en robot (en sådan där smart plåtburk) som efter en stunds betänketid kom fram till att jag skulle uppsöka läkare på hälsocentral.

Va fan, det var ju det jag skrev på fråga ett. ”Vill du chatta med en sjuksköterska?” JAAA! Och då fick jag efter tjugo minuters väntan konversera med en kunnig och trevlig sköterska. En riktig männisch! Efter att jag snabbt redogjort för min situation. ”Det låter ju inte klokt!” En halvtimme senare hade jag en läkartid på hälsocentralen. Men jag fick nöja mig med en AT-läkare.

Ester i mobilen

En hel del beröm har skickats till mig. Förlaget har på sin webb lagt upp ett prov av Örjans inläsning. (Detta är icke den bearbetade inläsningen.) LÄNK TILL Ord & visors startsida. Längst ner finns en länk till de Örjan Lundbergs inläsning. Ljudboken köper di på BOKUS ELLER ADLIBRIS.

Turné tog slut i Norsjö

Av Kent Lundholm, 4 december 2022 kl 06:37, 1 kommentar

Den 1 december anno 2022 avslutade jag den årslånga turnén. Jag har besökt ett 40-tal platser från Boden i Norrbotten till södra Västerbotten. En blandning av stolthet, sorg och smärta fyller tankar och kropp.

Kent Lundholm i Norsjö. Slutet på Esterturnén

Kroppen säger stopp
Min kropp orkar inte längre med kuskandet längs inlandets smala och krokiga vägar, nu även försedda med en hinna av is och snömodd. Min hjärna och mina sinnen klarar inte längre av, sedan mörkret fallit, att tolka alla blinkande ljus, avståndet till reflex käpparna och den mötande trafiken, särskilt inte långtradarna med tiotalet extraljus och trehundra blinkande röda lyktor.

Slutet på min turné

Tack Lena och Hanna
Jag har på sistone fått förlita mig på att mina favoritkvinnor, Lena och dottern Hanna, kunnat frakta mig från A till B och sedan samma sträcka tillbaka. Denna kväll rörde det sig endast om åtta mil enkel väg, då jag kunde stanna och vila upp mig i Skellefteå.

1000 mil blev det. Många timmar i min lilla KIS Rio. När jag dessutom fick allt svårare att ta mig i och ur bilen, inte längre orkade kånka på alla dessa böcker, satte jag punkt för mitt predikande ur Ester Duvas evangelium. Jag har under min turné träffat 4000 – 5000 åhörare/läsare.

Jag hade säkert kunnat åka omkring i obygden ett halvår till. Men de efterföljande dagarna av ångest, smärta och sömnlöshet började till slut att påminna mig om vad som kan ske när man bränner ljuset från båda ändarna. När vi som vanligt unisont sjöng Pärleporten, kom tårarna.

Skrivandet återstår
Jag har ju en del skrivjobb kvar; Ett långfilmsmanus och en text som verkar bli del två av självbiografin ”Spring Kent, spring!” (Jo, jag var först att på svenska att använda citatet från Forest Gump. Mitt förlag tog ingen strid mot filmbolaget för stölden av min boktitel).

Det blev en succé
Det är en ynnest att ha fått vara delaktig i allt vad det innebär att skriva och lansera en så kallad succébok. e.

En trött författare

Om vi haft återförsäljare runt om i landet och smidigare distributionskanaler, för att inte tala om hundratusentals kronor till annonskampanjer – ja, då hade jag väl varit miljonär vid det här laget.

Kultroman
Älskade Ester har istället blivit en kultbok som spridit sig från läsare till läsare. Sedan ljudboken kom, verkar försäljningen av pappersboken fått ny fart.

Vilar en dag till i Skellefteå, sedan bär det av till Umeå.

Ester, må du få din rättmätiga staty.

Det viktigaste: Ester har fått upprättelse.

LJUDBOKEN laddar du ner från bokus.com och adlibris.com

I sökrutan skriver du: Betala, ladda ner. Pris: 125 kr
Direktlänk till ljudboken Älskade Ester

Scenbyte på gång

Av Kent Lundholm, 11 november 2022 kl 15:55, Bli först att kommentera

Jag kan flyga!

Näst sista föreställningen. Skellefteå, Sara kulturhus. Glädje och vemod. Norsjö kvar. 40 framträdande det senaste året. 1000 mil i bilen.

Jag har följt Ester i drygt 20 år, av dessa 3-4 år mer intensivt. Med tiden såg jag sambandet mellan hennes beteende och autismen, ett funktionshinder på gott och ont. INTE EN SJUKDOM! Känd under namnet Ester Duva, bar hon på sitt unika universum och fick energi av sina vanor och ritualer. Nu var turen kommen till Skellefteå. 55 i publiken, Vemod och skratt.

Arrangör var Hjärnkoll. Varje år vecka 45 är det psykeveckan. I stort uppmärksammas psykisk ohälsa och vår oförmåga att prata om sådana åkommor.

Klart att jag, Övre Norrlands sjukaste författare blir inbjuden.

Dags för scenbyte. Turné och romanbyggen byts mot skrivande av manus för film, då Film i Västerbotten tilldelat mig en större summa pengar för att skriva filmmanus utifrån min roman Älskade Ester.

LJUDBOKEN

Ingen vet hur många exemplar av den två tjugo timmar långa ljudboken. Det är lite knepigt att ladda ner ljudboken, trots det låga priset på 120 kr.

Ljudboken Älskade Ester säljs till styckeköp.
Du köper ljudboken, äger den. Ingår med andra ord inte i deras abonnemangstjänster.
Det är enda chansen för oss att återfå en del av det vi satsat och att hålla räkningen på antal sålda ljudböcker.

Vid köp på Bokus, gör så här:

Gå in på Bokus.

Logga in på ditt konto eller skapa konto. Du behöver också ha en e-postadress. (Din egen eller ”lånad” går lika bra.)

Leta upp ljudboken Älskade Ester. (Skriv Älskade Ester i sökrutan.)

Klicka på ”Ladda ned”-knappen på boksidan, eller i söklistan.

Betalning sker via Klarna. Välj något av de betalningsalternativ som Klarna erbjuder dig. (Läs mer om betalningssätt hos Klarna eller kontakta deras kundservice om du har frågor.)

Klicka på ”Bekräfta köp.” Du får då en bekräftelse på att köpet har gått igenom direkt på skärmen.

Örjan Holmbergs inläsning av Älskade Ester är som vacker musik.

Rekommenderar en App
Det går att lyssna även i bilen. Man kan även lyssna i datorn, i en vanlig mediaspelare. En särskild app för ljudböcker ger dock en bättre upplevelse. En fördel med en ljudboksapp, är att den minns var du slutade, repeterar de senaste 30 sekunderna – sedan fortsätter äventyret.

Ljudboken och vården

Av Kent Lundholm, 1 oktober 2022 kl 08:53, 2 kommentarer

Örjan Holmbergs inläsning av Älskade Ester är som vacker musik.

Så är den (nästan) klar: Min roman Älskade Ester är nu en ljudbok. Min förläggare Göran Lundin kämpar med koder och ändra på nivåerna, omslag.

Bättre inläsare än Örjan Holmberg har vi inte kunnat finna. Boende i Vormsele, med Lyckselemålet i blodet, har han levandegjort mina karaktärer. Jag är så nöjd och glad. Örjan har verkligen lyckats ge min text och mina karaktärer rättvisa. Ester har fått kött och blod. Han läser träffsäkert och melodiöst.

Örjan är den forne radiomannen (P4 Västerbotten) som efter pensioneringen gav sig ut i timmerskogen. Men största av allt är Musiken. Hans musikalitet märks tydligt i hans gestaltandet av mina karaktärer. I den text han läst in hör jag vacker musik, spröda toner och dunkande trummor, säger författaren Kent Lundholm. Jag är så nöjd och glad. 27 dagar satt han och läste in de 600 sidorna. I november är det tänkt att ljudboken ska släppas.

Jag och Örjan besöker Malins Bokhandel i Lycksele tisdagen den 8 november för att lansera ljudboken.

Stötta vårt kulturprojekt.

Vi har dragit vårt strå till stacken för att ge Ester upprättelse. Likaså har Svenska Kyrkan gjort genom att kulturminnesmärkt Esters grav – för all evinnerlig tid. Vackert. Lycksele kommunpolitiker och ansvarige tjänstemän lär väl i historieböckerna komma att representera ”Stadens snåla period”. Märkligt nog brukar historien hinna ifatt såna händelser.

Jag och min röda rollator.

I övrigt kuskar jag runt i vårdapparaten, när jag inte är ute och berättar om Ester. jag måste leva upp till mitt epitet som Övre Norrlands sjukaste författare. Vi multisjuka hamnar ofta mellan stolarna. Ingen tar det övergripande ansvaret. Jag upplever mig som den tårta som varje behandlande klink tar SIN tårtbit från. Det skulle ju vara till min fördel, om någon modig doktor tog hela tårtan – och därmed behandlade hela KENT. Men icke. De senaste två-tre åren har jag säkert dragit min ”story” ett tjugotal gånger (för att läsa mina journaler är det ingen som orkar). En grundlig redogörelse, ofta för någon av de AT-läkarna som fått straffet att ta sig an mig, tar en halvtimme. Det är vad en läkare på en hälsocentral har bokat av för att ”bota” mig.

Det märks att vårdpersonalen har slitit ont under pandemin, att de blivit sårbara och därför lätt blir kränkta ifall någon tjurskallig patient ifrågasätter den vård som erbjuds. Socialstyrelsen ser ingen ljusning vad gäller personalbristen och en sammanställning från IVO skildrar en uppgivenhet bland vårdgivarna. Mina observationer är inte tagna ur luften. Dessutom har jag ju själv arbetat ett tiotal år som sjuksköterska.

Patient lagen är till för oss patienter. Nåväl, i mina ögon en riktig papperstiger. I lagen beskrivs bland annat vilken information du ska få om din vård. ”Informationen ska hjälpa dig att vara med och bestämma. Det kan gälla val av vård, behandlingar och andra viktiga delar i din vård.”

”När du har förstått vilka alternativ och möjligheter du har kan du ge ditt samtycke, eller på något annat sätt uttrycka ett ja. Det gäller även dig som inte är myndig. Du kan också välja att säga nej till den vård du erbjuds. Även om du har gett din tillåtelse till en viss vård kan du ändra dig” Lagtexten fortsätter: ”Du har rätt att bemötas på ett professionellt och värdigt sätt i hälso- och sjukvården. Personalen ska så långt som möjligt utforma och genomföra vården tillsammans med dig.”

Tjusigt skrivet.

Forskning visar: Kontinuitet ger bättre vård – och kan spara miljoner.

Jag är djupt oroad. Jag har Parkinson, en sjukdom som medför försämrat tal. En dag blir jag en tyst, icke klagande patient. Men vilken omvårdnad får jag när jag blivit en staty? Framtiden skrämmer mig.

Ester – nu som ljudbok

Av Kent Lundholm, 27 september 2022 kl 16:05, 2 kommentarer

Örjan Holmberg, en trött man efter inläsningen av Älskade Ester.

Älskade Ester är inläst. 27-dagar och 137 arbetstimmar tog det Mannen med rösten att på sjungande Lyckselemål läsa in de snudd på 600 sidorna. Ett officiellt stort tack Örjan för ditt engagemang, dina många röster, och skickliga dramatiseringar av texten i stort och smått.

Det är en märklig upplevelse att som författare få höra mina ord läsas upp och tolkas. Va? Har jag skrivit detta? Låter ju riktigt bra, förbaskat bra. Nu är det bara en liten detalj som fattas: Var, hur, när säljer man en digital Esterbok? Jag och Göran Lundin (förläggaren) bestämde oss tidigt för att bekosta inläsningen ur egen ficka, för att behålla makten över orden.

I våras då jag undersökte möjligheterna att få boken inläst på de stora ljudboksförlagen, så var jag nära på att bli blåst. Tur att jag lät författarförbundets jurister ”Kasta ett öga” på detta kontrakt. Draken skulle prompt ha rättigheterna på pappersboken i 3–4 år, ifall de skulle trycka en pocketupplaga OM/EVENTUELLT om 3–4 år, ljudboken skulle påbörjas först om två år.

Nu som ljudbok.

I det finstilta stod skrivet att jag som författare inte hade rätt att exempelvis tycka att Ester borde tala Lyckseledialekt. De kunde, ifall de inte fick tag i någon norrländsk inläsare, låta en stockholmare eller skåning läsa in boken. ”Ester, tjena, kom in å käka! Morsan din har rört ihop en pizza.” Eftersom de dessutom skulle ha rättigheterna på pappersboken, så skulle varken förlaget eller jag (under turnén) ha kunnat sälja ett enda ex av den då nyligen tryckta 10e upplagan. Mellan raderna lät pojkspolingen påskina att det lämpligaste hade varit att bränna dem.

Sålunda bad jag skojarna fara å flyga och skrev över rättigheter till Göran. Ord & Visor står som utgivare av ljudboken. Det är dyrt att producera ljudböcker, sedan är kruxet att finna försäljningsställen. I Inlandet finns inga bokhandlare. Det vi ska sälja består av ett och nollor. Vi känner oss som två trötta gubbar som gått vilse denna djungel av appar, ljudspelare etc. I varje fall i detta skede. Men vi ger oss inte.

Vi har satsat stort för att göra projektet Älskade Ester komplett. Glöm inte att jag dessutom skriver på ett filmmanus.

Lyckselebor – gör som med första upplagan av Älskade Ester – förhandsbeställ ljudboken. Vi behöver hjälp med finansieringen. Nån som har ett tips på sponsorer, kulturbidrag eller nåt annat sätt att lansera ljudboken.

I övrigt har jag denna dag fått fotvård. Härligt.

BESTÄLL EN LJUDBOK: Mejla [email protected]

Samtal om autism

Av Kent Lundholm, 16 september 2022 kl 06:36, 3 kommentarer

En bild från Tärnaby juli 2022.

Framträdde igår inför en liten, men hängiven skara som sökt sig till Kulturhuset i Sorsele. Mina senaste framträdanden har alltmer mer blivit till ett allmänt kåserande, ett samtal med mina läsare – även om formen är en monolog. Däremot har jag varit ruskigt förberedd, inte minst kring detta med Ester och autismen. Testar argumenten. Ser då och då personer bland publiken som nickar igenkännande och som sedan viker undan blicken. Det är under Psykeveckan i november i Lycksele och Skellefteå som det blir skarpt läge, då åhörarna förmodligen är pålästa i ämnet.

Igår åkte vi från Skellefteå och inåt lanne. Vi färdades genom en tunnel av gulfärgade lövträd. Lena som rattade KIA:an var smått lyrisk av de förtrollande NYANSERNA, som jag omöjligt kan uppleva. Jag såg gult, enbart gult. Jag nickade tyst och kände mig lite autistisk då min färgvärld, mitt färguniversum beskrev något helt annat. Jag har ju ett defekt färgseende. Ser färger, men inte nyanserna och framförallt när det gröna flyter samman med det röda. Jag har under hela livet varit befriad från att plocka lingon och hallon då dessa röda bär kryper in det gröna och blir osynliga.

Stavgång: som att åka skidor utan skidor och snö.

Åter till Sorsele. Vänliga Sorsele. Har för 20 kilo sedan tillbringat två treveckorsperioder på Sorselegården för att leva sunt och motionera. Vid båda tillfällena tappade jag 15 kilo, då jag gick med mina stavar åtminstone tre timmar var dag. Mådde prima. Fet igen, men jag påpekar att med Parkinson i kroppen torde jag falla ned död, och uppslukas av skogens blåbärsgröna lingonris där det växa röda bär.

Dessutom åkte jag på en stroke efter att ha rasat i vikt. Fem millimeter från döden. En propp i lillhjärnan fem millimeter från hjärnstammen som reglerar andning och hjärtat bl.a Kröp runt på golvet i en timme innan jag fann mobilen. När någon påstår att om döden kan vi inget säga. Möjligt, kanske … Men om Döendet kan jag säga en del.

Har inte haft ork att skriva en enda rad på Mariaromanen de senaste veckorna. All tid har gått åt till att spåra autismen i det jag skrivit och plöja mängder med texter i ämnet. Däremellan har jag pinats av kramperna i ryggen som enligt sjukgymnasten enbart ska behandlas med vattengymnastik. Det verkar som om ingen i vårdapparaten känner till parkinsonsmärtor som i litteraturen och på nätet beskrivs som en av de mest djävulska bland existerande smärtor.

En som vet uttalar sig i ämnet ryggont.

Inte blir det bättre att sitta i bilen 6-7 timmar. Jag kniper käft, knyter näven i byxfickan och ju hårdare jag knyter näven ju mer livsleda känner jag. Fumligheten tilltar. Tingen ska ner på golvet. Värst är upplevelsen av jag allt snabbare förlorar kontrollen över min kropp – men än värre över mina tankar. Vet inte hur jag ska förklara det … Ibland upplever jag att det finns en Tänkare i min hjärna; en Tänkare som producerar upplevelser utom min kontroll. Skrämmer mig. Parkinson stjäl (mycket riktigt) mitt språk.

Sover ett par timmar per natt. Denna gång på ett litet hotell i Sorsele. Har varit farten sen 03.30.

Den 28 sept ska jag framträda inför 250 Aktiva seniorer i Vasakyrkan i Umeå. 45 minuter. Vad är väl 45 minuter för en pratkvarn som jag blir uppe på en scen. Får bli högläsning. Sedan ”ledig” i oktober.

Snart frukost. Hotellfrukostarna brukar vara välsmakande.

Lyssnar en hel del på en grupp som jag missat. Ghost ett svenskt band.

Ett besök i Kärnhuset

Av Kent Lundholm, 6 september 2022 kl 18:44, 2 kommentarer

Kåserade fritt om Ester och hennes autism.

Besökte i dag Kärnhuset i centrala Umeå; ett Personalkooperativ som driver ett kafé och en secondhandbutik och som bjuder in förläsare av olika slag, författare och musiker, som ska sprida kunskap och underhålla. Jag fick denna inbjudan redan i maj. Så här beskriver de sitt uppdrag:

”Vårt uppdrag är att skapa sysselsättning och meningsfull tillvaro för människor med psykiska funktionshinder av olika slag. Du behöver inte ha någon diagnos för att besöka oss. Arbetslöshet, sjukskrivning mm kan skapa nedstämdhet och ensamhet och då kan det vara bra att umgås med andra och bryta ev. isolering.”

Utifrån den deklarationen borde jag sitta där dag och natt.

Det var också ett av mina ideella uppdrag; min plikt som författare, att ibland ställa upp utan arvode. Brukar göra 2-3 sådana framträdande per år. Jag vet ju att många små, ideella föreningar har det ekonomiskt kärvt.

Ester var som vanligt temat, men i ett annorlunda format. Inte så litterärt som jag annars förhåller mig till bokens text, utan mer i en resonerande form då jag steg för steg presenterar mina ”bevis” angående Esters alldeles egna universum: Den autistiska. Som vanligt lämnade jag den röda tråd som jag arbetat fram under hela helgen och smög mig istället in i den fria berättarkonsten. Inget framträdande är den andra lik – trots att jag snart passerar mitt 40:e framträdanden under det gångna året. Hade ju lagt upp en vattentät plan i min pärm med A5-ark, tränat på texten ett flertal gånger för att hålla mig innanför 60 minutersgränsen. Tja, fritt pratande blev det 61 minuter, så jag måste ha en berättarklocka i ryggmärgen.

KORT OM AUTISM
Det finns mängder om fördomar om och kring autism. Bland annat så har vacci motståndarna hävdat att det finns ett samband mellan vacciner och autism. Rent nonsens. Klart är att Ester, i det stora hela, hade problem i det sociala samspelet med folk i flock. Hon hade svårt att förstå och tolka flockens regelverk och folket i flocken förstod i sin tur inte vad Ester sa. Upplagt för missförstånd, konflikter, utanförskap.

Är det verkligen DU? Jag blev yr av glädje.

HJÄRNAN tar på ett tidigt stadium en annan utvecklingsväg – än den mest typiska vägen. Knappt mätbart. Denna lilla, lilla ”sväng” leder till ett annorlunda sätt fungera och tolka omvärlden. Det påverkar sättet att tänka, vara och kommunicera med andra. Det ska poängteras att Autism inte är någon sjukdom. Därför finns heller ingen bot. Man föds autistisk och får leva med funktionshindret livet ut.

Forskning visar att nästan hälften av äldre med autism aldrig haft någon riktig vän; inte heller någon partner; drygt hälften hade inga barn. Onekligen är autism något som kan förknippas med ett livslångt utanförskap.

MÖTE MED MIN VÄN
Efter mitt framträdande kom han in i Kärnhuset och sa ett kort hej. Min gamle vapendragare och polare, min vän S. som jag inte träffat på årtionden. Jag var nära tårarna. Men bet ihop. Vår vänskap måste lappas samman, få tid på sig att komma till ytan. Något gick sönder hos oss båda när våra vägar skiljdes. Det måste få tid att läka. Men endast Vår Herre vet hur mycket jag saknat den mannen, hur jag då och då ropat i djupet av min själ hans namn. Jag hoppas att han vill vandra vid min sida längs försoningens väg. Vi får se. Han var liksom jag sjuklig. Hans ansikte skvallrade om ett lidande. Jag hoppas han lade märke till mitt medlidande.

I övrigt: Vänskapen bär på tillgivenhet, empati, medkänsla och ömsesidig förståelse. Vänner känner till varandras hemligheter. De dömer en inte varandra. De hjälps åt. En vacker tanke, eller hur. Kanske är jag naiv.

Vald i förtroende

Av Kent Lundholm, 26 augusti 2022 kl 21:11, Bli först att kommentera

Kent och Lars-Erik två gubbar som tror sig minnas.

Sommaren som aldrig vill ta slut. Ringde Lars-Erik. Vi åkte till Gammlia, satt på en parkbänk och retade upp oss på ett gäng aggressiva, bortskämda änder, sen gick ner mot museet för att köpa läsk. Trocadero, iskall. 30 spänn.

Jag är inne i ett skov. Ont ta mig tusan överallt. Orkar gå ett par hundra meter, med stöd av min lätta sommarkäpp. Hopvikbar. Mobilen ringer när jag är på väg ur hissen. Slår som vanligt av de samtal som inkommer i min mobil.

Samtal med L-G, som är gladare än sist. Även han har fått nån djävulsk, ovanlig sjukdom. Typ två i landet. Men han är ju doktor så han ärsin egen behandlande doktor. Hur fasen tänkte han när han ordinerade coloskopi på sig själv. Måste fråga. Utförde han DEN undersökningen på sig själv?

Nåväl roligt att samtala. Sen dyker Ante och Ingela upp. Jag och konstnären Ingela samtalade om konsten ögonblick, om att sådana sällan finns. Det är alltid en förhistoria till berättelsens NU. Så djupa var vi. Ante och L-E samtalade om LP-skivor; ni vet sådan där runda, stora platta som försvann på sextiotalet.

Handla mat och glas. Förbi apoteket Kronan på Ersboda. Tjurig apotekare vägar beställa hem två burkar, en i Holmsund, en i Sävar. Det skulle hon göra dagen innan alla dylika mediciner torde vara slut i hela Europa vid det laget.

Lång intervju i morse. Folkbladet vill veta vad jag anser om Ester statyn. Om det anser jag för mycket. Jag babblade på i en timme. Intervjun publiceras nästa onsdag. Politiker i alla delar av Lycksele. Klart Ni måste fixa nåt slags minnesmärke. Ni behöver inte köpa en Esterstaty som är tre meter hög: I tjänstemannabeslutet hade man tagit Zlatan-statyn som riktmärke. Va fan ,,, Nåväl kära politiker i Lycksele. Glöm inte att det är ni som står för visionerna och att ni är valda – i förtroende – fatta kloka beslut.

Snart val.