Etikett: droger

Korkad hjärna

Av , , Bli först att kommentera 7

Våra hjärnor kan inte bedöma ifall en vana är bra eller inte. Däremot är den bra att fullfölja det den fått öva på: Ät fem kilo godis per dag, springa två mil morgon och kväll, dricka brännvin var och varannan dag. Det som vi övat vår hjärna på blir den till slut skitbra på att locka oss att tillföra mer av. Till och med så ofta att det övergår i ett beroende.

Skitsnabbt går det för hjärnan ifall vi flitigt häller i oss dessa kemiska produkter. De finns de vars hjärnor bedömer en vana som beständig redan efter första testkörningen. Utan att riktigt fatta hur det gått till så sitter man fast i dyngan efter endast några få tester. Grattis till bröllopet …

Snus, ciggar, sex, spel, socker, alkohol, knark. Precis allt kan vi bli beroende av. Har du du en sån där knasig hjärna (som kan ha gått i arv under flera generationer) som ger en supernjutning för en viss produkt så har du gift dig med drogen. Dopaminduschen gör dig svag i benen och du vill förstås uppleva den igen. Snart har lustcentrum kidnappat din hjärna och ROPAR att skicka du ska skicka över mer av drogen. Belöningen utlovas.

Det kan gå rysligt snabbt om du ärvt en hjärna som tänder till på ett visst beroende. Snart kan du ENDAST njuta av den utvalda drogen – inte annat. Du njuter inte av sex, av ljus choklad, av beröring, spel, mat och socker. Bara drogen (exv. brännvin) får dig att hicka till och känna nåt som påminner av njutning som har till uppgift för att vi ska minnas att hälla i oss mer brännvin.

Jag har sett så många gå under av njutningen av alkohol. Kom inte och säg att du minsann kan kontrollera ditt missbruk. Ensam är du förlorad. Ta emot hjälp.

Som nykter alkoholist sen 12 år tillbaka skriver jag detta för att om möjligt denna kokheta sommar hindra EN ENDA människa att undvika detta helvete. Jag lovar dig! Du kommer att förlora precis allt.Jag lovar även ett bättre liv om du söker hjälp.

Romantiserad drog

Av , , Bli först att kommentera 5

En gång i livet drack jag på tok för mycket alkohol och trots att jag visste att det var en tveksam sysselsättning, så kunde jag inte sluta. Det var som om jag led svår brist på alkohol och försökte återställa balansen, vilket gjorde det hela än värre.

headache-1910644_960_720

Utan hjälp, behandling hade jag aldrig klarat det. Stort stöd var också de fem årens AA-möten. Minns en hel från den gruppterapi som jag dagligen gick under ett år. Där fanns missbrukare av all de slag: Alkohol förstås, piller av alla de slag, spel, sex, de som romantiserade ”ofarliga” droger och sedan en och annan totalförnekare.

Snart har det gått 11 år sedan jag missbrukade. Under dessa 11 år har jag druckit ett glas vitt vin och två folköl. Utspridda vid tre tillfällen.

thinkstockphotos-462327753

Totalförnekarna var de som aldrig druckit, men som kom berusade till terapin, som kom med stora bandage kring skallen och som var sena för att de fått sova över på tillnyktringen – men inte för att de druckit, utan för att övervaka bulan i pannan. Det var skrämmande att höra vilken förnekelse folk kan leva i. Men det ligger i sjukdomens natur. För missbruk i alla dess former är en hjärnsjukdom med en tydlig symtombild. Så att säga till en alkis: ”Fan, det är väl bara att skruva igen korken och ställa bort flaskan!” Du skulle aldrig säga nåt så dumt och elakt till en cancersjuk eller en diabetiker, eller?

dyslexia-3014152_960_720

Drogerna förändrar kemin i hjärnan och till slut så ”kapar” drogen dina minnen och hela ditt belöningscentrum. Alla de vanliga belöningarna vi brukar få som en liten kick när vi joggar, lyfter skrot, dricker en kopp kaffe, älskar blir med tiden helt ointressanta för hjärnan. Drogen har tagit över. Det enda som får belöningscentrumet att reagera är när du använder droger. Du har blivit en slav. Med tiden, krävs mer och mer  av drogen, och till slut reagera hjärnan inte ens på drogen. Du kan inte längre njuta.

Cannabisromantikerna
Av de missbrukare jag stötte på under behandlingen så var de mest rabiata och försvarsbenägna de om dagligen sysselsatte sig med att röka cannabis. De var ruskigt pålästa, men mycket var falska nyheter från USA. Men enligt dem var cannabis helt ofarligt, en sällskapsdrog, en bra och ofarlig sömnmedicin som borde släppas fri. Men även deras belöningssystem var kapade.

andligheten2

Psykoser och cancer
De rökte och rökte, tappade vikt, fick bristsjukdomar eftersom de blev slöa, slappa i kroppen, viljelösa och icke ett dugg spirituella och roliga som de trodde sig bli. Det finns sanslöst mycket forskning kring cannabis (om man nu tror på vetenskapsmän …)  Somatisk fördubblas risken för cancer, särskilt i testiklarna. Bronkit, hjärta- och kärlsjukdomar, trafikolyckor. Dubbelt. Sen har vi den mentala och psykiska biten. Visserligen så gäller detta i princip alla droger, men skriver ju detta till förnekarna.

Djävulen som rökte på
Har ni stött på stött på nån som fått en haschpsykos? Det har jag. Jag särskilt beskrivit detta i min självbiografi ”Spring Kent, spring” då jag var inlåst på psyket i två veckor – och under denna tid var denna man spritt språngande galen och livsfarlig. De korta stunder han var någorlunda klar i knoppen satt han i matsalen och höll hov och sjöng cannabisrökningens lovsång, innan han återigen blev Djävulen och hade spindlar under kläderna. Man kan också råka ut för en kronisk psykos, som övergår i en schizofreni.

sovande groda

 

Överhuvudtaget så är ”hallisar” vanliga bland cannabisrökare, liksom förvirringstillstånd. Man blir också relativt snabbt beroende – och sm vid allt missbruk så förlorar man till slut allt: jobb, familj, sina barn, vänner, villa och bil. Så när jag hör flumskallarna prata om att släppa detta gift fritt eftersom det är ofarligt och ”folket lugnare, mindre stressade ..”, så ruskar jag på huvudet och frustar som en gammal häst.

 

Floden av farliga droger

Av , , Bli först att kommentera 3

Det drar ihop sig till examenstider och då brukar spriten flöda. I varje fall gjorde den det på 70-talet då jag och vännerna i 2 G skulle ta examen. Detta utspelade sig långt före studentmössornas, traktorflakens och balernas tid. På den tiden fanns inga tydliga riktlinjer för vad man fick och inte fick göra under och efter skoltid. Sista veckan var hemsk. Då satt jag och grabbarna (tjejerna fnyste åt oss) i backen bakom Tannbergsskolan i Lycksele och förberedde oss inför lektionerna genom att dricka ljummen vodka. Vi blev väl inte fulla, bara så där lite lagom ljummen. Ibland tog vi med oss ett par flaskor in i klassrummet. Trots att lärarna såg vårt tilltag, så var det ingen av dem som sa något. Märkligt. Kanske var strategin på den tiden att negligera oss så till den milda grad att vi skulle gå på toaletten och hälla ut vodkan. Men icke.

alcohol-428392__340

Sedan fortsatte festerna under kvällstid. Långdragna fester med enbart flytande ”föda”. I backspegeln var detta festande sjukligt sanslöst och hämningslöst. Vid ett tillfälle höll vi på att bränna ner ett hus. Men så var vi också några som längre fram i livet fick allvarliga problem med att hantera drickandet.

Idag är det så mycket mer än ljummen vodka som flödar i examenstider. Nu finns spice, cannabis, opiater, cannabis, kokain, heroin för att ta några exempel. Riskerna för ens liv är mångt större. Nätdrogen spice är svår att beräkna styrkan på, vilket kan leda till döden vid första testet. Överdosering av opiater kan leda till döden. Via nätet har tillgängligheten ökat markant. Ju lättare det är att få tag i droger, desto mer ökar bruket. Skulle det bli tillåtet för matvaruaffärerna att sälja vin, så skulle också drickandet av uselt, billigt vin öka markant.

champagner-1071356_960_720

Föräldrar – inför examenstiderna: tala med era ungdomar, avkräv ett löfte, erbjud en belöning. Håll koll på ungdomarna – utan att förvandlas till en rabiat moralist (det kan ha en motsatt effekt). En tonåring har en förmåga att ljuga bara genom att öppna munnen. PS! Håller er själva nyktra under examenstiderna, om det skulle bli nödvändigt att köra bil och hämta era överförfriskade ungdomar.

Nu ska det sägas att de flesta av ungdomarna sköter sig. Det tycks finnas en växande trend där man vänder ryggen åt drogerna och istället firar med bubbelvatten och Pommac.

Själv tog mina alkoholproblem fart i 35-års åldern, då jag ansåg mig vara värd en grogg efter mina stressfulla arbetsdagar i journalistbranschen. Drickandet gjorde att jag tålde stressen än sämre och nu krävdes minst två groggar per kväll. Snart ”behövde” jag alkohol dygnet runt och förlorade till slut kontrollen, jobb, vänner och familj. Trots det fortsatte jag att dricka (som om jag trodde mig lida en allvarlig brist på alkohol …) Vad jag då inte visste var att jag led av en bipolär sjukdom och drack mer både i de maniska faserna och de depressiva, vilket förvärrade båda sjukdomarna. Drogen kidnappade min hjärna. Jag blev robotstyrd. Jag förlorade kontrollen. Jag höll på att dö.

kermit-1651325_960_720

Räddningen kom hösten 2010. Efter ett självmordsförsök hamnade jag på behandlingshemmet Blåsippan här i Umeå. Behandlingen som byggde på AA-modellen passade mig perfekt. Totalt krävdes ett års behandling; mycket på grund att jag var en ”dubbeldiagnos” (drogmissbruk+kronisk psykiatrisk sjukdom). Två kroniska hjärnsjukdomar. Klart är, på egen hand klarar man inte av att bli fri från alkoholmissbruket.

Nu har det gått nio år sedan jag senast söp till. Nio år av dokumenterad nykterhet. Ganska duktigt, eller hur. Jag kan numera gå på fester och känna mig glad åt en Ramlösa i handen. Men jag är vaksam för de situationer som kan trigga igång suget. Stress är en sådan trigger. Det handlar om att vårda sitt liv och isolera sin alkoholism.

Tyvärr verkar min kropp ha tagit stryk av mitt supande. Dras numera av sviterna av en stroke, har fått diagnosen Parkinson, har en insulinbehandlad diabetes, plågas av en artros i ena höften, är överviktig. Jag som en gång, för fyrtio kilo sedan, slog rekord på rekord på länets löparbanorna.

 

Numera skriver jag mina romaner i spiknyktert tillstånd. Ni som vill läsa om min resa genom missbruk och psykisk ohälsa kan med fördel läsa min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

För övrigt krävs det konstruktiv ilska för att vi ska kunna samarbeta.

 

Krig och knark

Av , , Bli först att kommentera 2

Världen saknar tillit och kan vi inte lita på varandra krävs det mängder med försäkringar och garantier på i stort sett alla områden, för att vi ens ska förmå oss att ta plats vid förhandlingsbordet – och detta skapar i sin tur misstänksamhet som urholkar tilliten än mer. Vi ser ett krig där alla tycks skjuta på alla. Ingen litar på någon. Det pågår en massa småkrig inne i det stora kriget, en massa krig med paranoida och livrädda soldater – ett krig där orden saknar betydelse, där skarpa kulor och vassa knivar berättar historien. I krig brukar samvetet bli upplöst och när allt en dag är över och frågan ställs: ”Hur kunde du?” Svaret är givet och vi har hört många gånger: ”Jag lydde bara order.”

knark

I många krig är såväl befäl som soldater höga på knark. Under andra världskriget var de tyska soldaterna höga på Metamfetamin när de invaderade Polen, Frankrike och under fälttågen i Ryssland. Hitler själv var hög som ett hus under hela kriget. Adolf Hitler tog heroin, steroider och alla droger han kunde få tag på. Hans private läkare Theodor Morell – känd som ”rikssprutmästaren” – stod ständigt redo med injektioner och piller. Drogerna gav Hitler en falsk känsla av att vara oövervinnerlig och fick honom att känna att  han hade allt under kontroll. Under andra v-kriget producerades mer än 200 miljoner Pervitin-piller, som är en typ av metamfentamin och som liknar amfetamin, men som är mycket starkare. Ett rus kan pågå upp till tio timmar och som effekt får man en soldat som inte behöver äta eller sova. I ruset kan man uppleva en känsla av självsäkerhet – men efter en längre tids knarkande kommer paranoian, hallucinationerna och aggressiviteten, vilket skulle kunna förklara en del av de grymheter som nazisterna begick.

Hitler

Även japanerna laborerade med amfetamin till sina soldater, särskilt till självmordspiloterna i krigets slutskede. Höga som hus störtade de rakt ner mot amerikanska fartyg, rakt mot sin ögonblickliga död. Men åter till Adolf Hitler, ”hjärnan” bakom detta krig och ”Den slutgiltiga lösningen” av judarna. Läkarna kring despoten höll hon nerdrogad i flera år. Det finns uppgifter att han dagligen fick mellan 70-90 olika mediciner och droger, bland annat kokain, morfin, amfetamin. Han fick även belladona, häxdrogen som framkallar hallucinationer. Bidrog denna häxkittel av droger till att Hitler, i sitt kemiskt högre tillstånd, kunde elda upp massorna med sina maratontal ? Frågan är: Vad är dagens soldater fullsmockade med för slags droger?

För övrigt är det på det viset att när man omfamnar sitt eget barn, så omfamnar man även barnet inom sig.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Alkoholen som dödar

Av , , 2 kommentarer 5

Återigen en strålande morgon utanför mitt fönster – blå himmel, tidig morgonsol och värmen ska visst vara på gång, upp mot 18 plus kommande torsdag, vilket kan leda till en hel del tid utomhus, åtminstone lär det bli parkering på Lenas balkong. Åker i vilket fall som helst till AIK-land i morgon och kommer då att färdas längs världens tråkigaste vägsträcka.

PhotoGrid_1462190563564

Igår fick jag hjälp av mina goda vänner Karlsson och Peppe att fixa mina cyklar; slangbyte, justering av växlar och handbromsar, sträckning och oljning av kedjor. Cyklarna blev som nya, fast väl hemma hade Monarken hunnit få punka framtill – men det kan jag fixa själv innan den går till försäljning. Efter att min höftartros slog till 2011, så stelnade muskulaturen i ljumskarna och jag kunde omöjligt få högerbenet över sadeln, istället fick jag lägga ner den och kliva på. Likadant  blev det när jag skulle kliva av cykeln – jag fick lägga ner den och sedan kliva av cykelhelvetet. Så jag har köpt in ett par gamla damcyklar, vars konstruktion passar mig bättre, särskilt vid på- och avstigning. Nåväl, Peppe och Karlsson har det jag inte har – känsla för mekanik, en nedärvd förmåga att förstå hur cyklar och motorer fungerar. Det är något som inte finns i mina gener, således finns inga logiska begreppskrokar i min hjärna som leder mig mot steg 2, steg 3 o.s.v. när jag ska skruva och spika. Så jag brukar antingen bli förbannad eller så ger jag helt sonika upp.

flaskor

Vid åttasnåret ska jag göra ett besök på behandlingshemmet Blåsippan ute på Teg, ett ställe som jag under 2010-2011 tillbringade ett helt  år . I vanliga fall är behandlingstiden sju veckor, men för mig, som var en ”dubbeldiagnos” (psykisk sjukdom+missbruk) och som var totalt söndertrasad, stannade jag först sju månader, sedan jobbade jag heltid som sjuksyrra och skrev samtidigt på en roman (Vedtjuven), vilket ledde till ett bipolärt skov. Jag ville så väl, men pressade mig för hårt. Dessutom bröt smärtorna ut på grund av min nyupptäckta höftartros. Jag slutade sova, visste till slut inte vad som var dag eller natt, och gick till jobbet utan att veta vad som var upp eller ner på mig, var nog delvis inne i ett psykotiskt tillstånd.

Jag åker till Blåsippan lite då och då och berättar min historia – och nu har jag ju den nerskriven i självbiografin ”Spring Kent, spring!” Alltid kan jag bringa förståelse hos några, kanske kan jag få några att begära en utredning. Både ADHD och bipolär sjukdom ökar risken för att man ska fastna i ett missbruk och beroende. Vetenskapliga studier visar att barn och ungdomar med ADHD löper en stor risk för missbruk och kriminalitet som vuxna, och vill det sig riktigt illa så fastnar de i ett livslångt beroende och går en för tidig död till mötes. När det gäller vuxna med ADHD så har så många som femtio procent av dem missbruksproblem. Återfallsrisken efter en rehabilitering är också högre hos de med ADHD.

ilska

Alkoholism är en allvarlig, kronisk hjärnsjukdom som kan vara ärftlig. Det handlar alltså inte om att människor dricker för mycket på grund av en ”taskig karaktär” – det är lika sällsynt som att någon börjar dricka med ambitionen att bli alkoholist. Missbruk av alkohol gör att hjärnan ”byggs om” och till slut blir den ”kidnappad”. Samtidigt som hjärnan blir mindre känslig för vissa effekter av alkohol, så krävs allt större mängder för att man ska bli berusad och allt mindre för att suget ska uppstå. Man kan säga: en gång alkoholist alltid alkoholist, ett förhållningssätt som faktiskt är bra, om man väl ska lyckas bli och förbli nykter. Efter en tillnyktring och rehabilitering, så ska man inte inbilla sig att det är möjligt att börja dricka normalt igen. Belöningssystemet i hjärnan har en gång för alla blivit ombyggt, samtidigt som drogminnena ligger i hjärnbarken och väntar på att väckas till liv igen. Den som är aktiv i ett missbruk kan till slut endast njuta av drogen, den och inget annat. Livet runt omkring blir ointressant. Därför kan man förstå varför en alkoholist så tappert försvarar sin flaska och sin universella rätt att tömma den.

super

Alkoholism betyder att man dricker för mycket och har en oförmåga att sluta. Dricker man för mycket och tillräckligt länge så uppstår ett kroniskt förgiftningstillstånd som gör att man blir avtrubbad, nervös, ångestfylld, aggressiv, glömsk och personlighetsförändrad. Drickandet leder till en rad sociala problem: sparken från jobbet, skilsmässa, vänner som drar sig undan. I slutänden väntar en förtidig död. Det händer en hel del i hjärnan hos folk som dricker för mycket alkohol. Minnet försämras, belöningssystemet ruckas så att det frisätts mindre dopamin, vilket gör att man måste dricka än häftigare för att få kickar. Det blir även en minskad aktivitet i pannloberna; de delar i hjärnan som är så viktiga för personligheten, där vi gör riskvärderingar och fattar beslut. Allt detta skadas vid missbruk och beroende. Man kan även se att hjärnans volym faktiskt minskar. Fast det ska sägas att redan efter en kort tids nykterhet, så börjar hjärnan återhämta sig, både vad gäller volymen som funktionerna. Så det lönar sig att sluta. De som supit länge får försämrade kroppsrörelser, framförallt vad gäller koordinationen. De som fortsätter dricka får allvarliga neurologiska skador, ibland utvecklas en alkoholdemens. Men man kan även få andra kroppsliga skador, som skrumplever, blödande magsår eller blödningar från matstrupen. Man går en förtidig död till mötes.

Lite om det här ska jag prata om när jag besöker Blåsippan. Det ska bli spännande – och det brukar vara givande att på detta sättet sprida budskapet om hur mycket bättre livet blir om man när är nykter och drogfri. Man får leva, man återupptäcker världen utanför, man kan återigen börja njuta av god mat, en vacker solnedgång och om man har tur så återfår man förtroendet  hos de vänner och familjemedlemmar som man som man under åren svikit och ljugit för.

För övrigt måste man ibland bestämma sig för att vara lycklig. Helt enkelt.