Etikett: Nyår

Få nyårslöften

Av , , Bli först att kommentera 2

”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö . . .
Ring själaringning öfver land och vatten!”

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.”

maxresdefault

Den årligt återkommande dikten av Alfred Tennyson. Tradition, visst – även om jag personligen inte ofta orkat lyssna fram till de sista stroferna. Mest tycker jag mig minnas Jarl Kulle som uppläsare; hans intensiva röst som spottade och kraxade ut orden. Jan Malmsjö kunde även han fylla ut i den stora pälsen. Med Malmsjö fördes musiken in i orden. Det är några år sedan jag lyssnade på diktuppläsningen. Antingen har jag somnat före tolvslaget eller så har jag med vänner begivit mig till någon plats där raketerna är synliga. Nu läste jag att det kan vara sista året med fyrverkerier, att man istället ska hälsa det nya året med laser. Det kan väl ändå inte bli det samma; mänskligheten har väl i alla tider skjutit upp raketer i himlavalvet i för att fira det nya året. Fast … 350 personer uppsöker akuten årligen efter att ha sprängt bort fingrar och händer, sedan har det det visst blivit populärt att skjuta raketerna rakt in i närstående hus, för att inte tala om hur katter och hundar lider av smällarna. Så, när jag tänker efter, kommer jag inte att sakna raketerna särskilt mycket. Jag har sprängt min sista bomb, skjutit upp min allra sista raket.

Nyårslöfte? Nä, inget, inga. Jo, jag ska kämpa på för att få min diabetes i ett stabilt läge genom att skrota allt snabbt socker och sköta kosten en aning bättre. Därtill ska jag börja lyfta skrot för att skjuta upp operationen av min höftartros. Om jag sedan kan hålla dessa löften, ja det återstår att se.

2018 kommer att bli ett oroligt år. Inte minst på grund av Donald Trumps idéer att leka krig och affär med jordens befolkning. En man som använder sig av medvetna lögner för att förstärka sin makt. Det håller på att bli som med kejsarens nya kläder. Sedan är det valår 2018 i Sverige. Det kommer att bli jämt. Jag bävar.

För övrigt ska jag denna nyårsafton tvätta lite kläder.

pf-3046160_960_720

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Rastlös högtidsfirare

Av , , Bli först att kommentera 3

Så där ja, nu var julen (äntligen) slut – och jag är inte den som faller in i klagosång, tar på mig tagelskjorta och går barfota mellan Vännäs och Vindeln för att visa min stora sorg över att det är slut med pysslandet, korvkoken, griljeringen av skinkan och det mysiga prasslet från öppnandet av alla klapparna. Nä, jag har alltid varit den som lämnat det som varit och gått vidare, eftersom jag blir så satans fort uttråkad. Så har det varit hela livet – inte bara med julen. Nä, det började redan tidigt i livet när jag fick mina första jobb. Ett halvår, möjligen ett år var lagom, sedan sade jag upp mig och drog, glad i hågen, vidare mot nya djärva mål. Efter att ha utbildat mig till sjuksköterska i början av 80-talet, så hade jag en turbo i min tankevärld, Efter fyra år hade jag passerat drygt 60 arbetsplatser i Lycksele, Skellefteå, Umeå, Oslo, Mo i Rana, Arvidsjaur.

glädje

Jag blev uttråkad hela tiden och sökte mig till arbetsplatser där det hände något häftigt: ambulans och räddningshelikoptern i Arvidsjaur, hjärtintensiven i Umeå. Men inte ens det räckte till. Så när jag vandrande genom ett regnigt Umeå, skitåret 1986, såg jag en affisch av kinesiska muren i skyltfönstret till en resebyrå, så klev jag in och köpte tvärsäkert en enkelbiljett till Kina. Och på den vägen var det. Det är så vi med ADHD brukar hålla på. Aldrig i nuet, alltid på väg. På gott och ont.

epost mm

Snart nyår. 2018. Herregud nyss var det ju år 2000, då jag fick i uppdrag av landshövdingen att sitta i en bombsäker bunker och rapportera till en sambandscentral i Stockholm om det var lugnt eller om alla datorer börjat löpa amok eller tagit eld. Vilken hysteri. Men jäklar vad de småfjuniga grabbarna som visste allt om Millenniebuggen täljde guld; men så visste de ju också vad som skulle ske när datorerna skulle sluta att fungera efter den 31/12 1999. Ha, ha, ha skrattade de hela vägen till banken.

För övrigt så vill jag och Lena önska er alla ett gott nytt år!

unnamed

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Gammåret och nyåret

Av , , Bli först att kommentera 5

För mycket längesen minns jag att min far och någon av mina farbröder (minns inte vem) framförde en improviserad kortpjäs med namnet ”Gammåret och Nyåret”. Pappa spelade gammåret iklädd trasiga kläder, okammad och med sotigt ansikte som en trött och gammal man. Motspelaren som gestaltade det Nya var klädd till ett barn och skuttade glatt omkring. Minns inga detaljer eller några repliker – bara att det hela gick ut på att sparka ut Gammåret och släppa in det nya. Det ska vi göra om 16-17 timmar; hälsa det nya året välkommet, ge en massa löften, skjuta raketer, dricka bubbelvin eller must. Men jag tror inte att vi per automatik blir av med gammåret, det som varit, det som hänt. Hur vi än vrider och vänder på det så hamnar allt vi upplevt och gjort, alla konsekvenser av våra val, drömmar och mardrömmar i ryggsäcken vi tvingas kånka omkring med – in i det det bittra slutet.

2016
Det har verkligen varit ett intensivt år. I och för sig har de flesta av mina år varit intensiva, då jag tycks ha levt mitt liv i 180 knyck. Har ju så svårt att klara av att fungera när livet tappar fart, så även detta år. Men nu känner jag att orken håller på att tryta, att ett helt liv i högt tempo håller på att slita ut kolvarna, kamremmen och att det börjat glappa i elsystemet. Bilen tjuvstannar lite då och då. Har man som jag levt till femtioårsåldern utan att ha fått diagnoserna Bipolär sjukdom typ 1 och ADHD och som jag flitigt självmedicinerat med alkohol, så är det väl klart att det gett konsekvenser. Lägger vi sedan till den stroke jag drabbades i augusti 2015, blev det ju inte bättre direkt. Jag har kämpat hela livet, kämpat för att göra karriär, skriva fem böcker, vara en snälla far – så det är kanske inte så underligt att orken börjar tryta. Inte för att jag ger upp, men märker ju att jag inte längre klarar av stress, att arbetsminne blivit sämre och att jag blivit motoriskt klumpig – snubblar  på plana golvet, sätter mig bredvid stolar, har rysligt svårt att gå trappor. En kombination av hjärnskador och sämre koncentrationsförmåga.

20160418_210846

Ute på turné
Men det har inte hindrat mig för att åka runt i länet och berätta och framträda. Tillsammans med Linda Marklund från Burträsk körde jag berättarföreställningen ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner” och hade ett 15-tal framträdanden runt om i länt. Var först rädd att min stroke skulle göra det svårt att minnas min 30 minuter långa monolog, men snarare var detta en utmärkt form av minnesträning. Nu ska jag och Linda börja planera för en ny berättarföreställning – och den kan bli riktigt häftig.

NorsjöKent

I slutet av mars kom min femte bok och boksläppet skedde på Kafé Pilgatan. Fullsmockat, förväntan i luften. Folk visste ju att självbiografin ”Spring Kent, spring!” handlade om mitt okända liv, mitt dubbelliv och hur det till slut gick åt helvete – och sedan upp igen. Sjutton framträdanden blev och mycket folk vart än jag kom – mycket på grund av massmedias uppmärksamhet. Två helsidor i VK, uppslag i Norran, helsidor i Folkbladet och Inlandstidningen, uppslag i Umeå tidningen, stort reportage i Accent, två intervjuer i Radio Västerbotten och fina recensioner i Norrlandspressen och Bibliotekstjänst. Men jag var helt slut efter varje framträdande, så ”snurrig” att jag varit tvungen att leja in chaufförer som körde mig från Åsele, Norsjö, Malå o.s.v. hem till Pig Hill i Umeå.

Läs mer på min webb >>> Länk

Stockholm
För första gången på 3-4 år kunde jag unna mig själv och flickvännen en liten resa till Stockholm. Under ett tiotal år har jag levt under alla ersättningsnormer som går att uppbåda. Jag har fått sälja allt löst och värdefullt, till slut min gamla Ford Mondeo. Jag som ägt och kört bil oavbrutet sedan jag fyllde 18 år. Nåväl, vi åkte till Storstan och fick låna Uffes och Gabriella Isenborgs fina lägenhet på Kungsholmen. Vi strövade runt, åt gott, åkte båt – och vi levde båda upp.

En tid av oro
Ute i världen är myllan god för alla stollar som växer upp i en oroande hög takt. Det var en chock när USA:s befolkning röstade fram Trump, vars tunga argument var sexistiska och rasistiska och vars huvudplan är att leka affär med världen. Överallt i Europa blir högerextremisterna fler och fler. Murar byggs och fler ska byggas.

happy-new-year-1912680_960_720

Nya året
Brukar sällan försöka sia om framtiden, det blir ändå inte som man tror eller önskar. Däremot går hjärnan på högvarv hur jag ska kunna ”sälja in” mitt kulturutbud. Det måste rulla på – fast kanske inte lika snabbt som under 2016. Önskar … Önska får vi ju. Önskar att få vara frisk, att orka överleva, älska och bli älskad. Och att det går bra för min dotter, min kära, min familj och mina vänner. Då är jag nöjd.

Gott Nytt År!

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Året som haltade

Av , , Bli först att kommentera 2

Sista dagen på året. Dags att lägga 2015 till handlingarna; ett av alla dessa år som kommit och sedan försvunnit. Åren rasslar iväg i ett högt tempo och ibland känns det som om man inte gör annat än att summerar det gamla och försöka sia in i det nya. Klart är: Om det nya, det som väntar oss, kan man på sin höjd gissa, för under resan kan nästan allt hända. Om någon frågar mig hur 2015 varit, så tvingas jag tänka en lång stund för att lägga mitt minnespussel och få allt det som skedde i rätt ordning. Men att 2015 blev ett varierande och intensivt år, kan jag nog slå fast utan att ha överdrivit.

brev

Till det positiva hör att jag äntligen skrivit klar min kommande och femte bok: ”Spring Kent, spring!” och som förlaget meddelat ska ges ut i mars 2016. Det är en bok som skiljer sig från allt jag skrivit tidigare, men så är det också en självbiografisk bok där jag öppet berättar om hur mitt liv varit under ytan och hur det ständigt tvingat mig till nya strategier och även i stora stycken till en kamp om liv och död. En bok om hur jag kom att bli en överlevare.

Jag har under året fått vara med när min dotter tog examen från årskurs nio och påbörjade sina studier på gymnasiet. Är så stolt över att ha fått en sådan klok och eftertänksam dotter, som dessutom ärvt en del av sin fars lite sjuka humor. När jag ser henne, påminns jag om att det inte var så länge sedan jag själv stod där med betyget i ena handen och en blomsterkvast i den andra, allt medan tankarna snurrade i skallen: ”Vad tusan ska det bli av mig?” Det var inte alls länge sedan.

Vad gäller kärleken under 2015, kan jag säga att ”den kommer och går, och kommer igen …” Är glad över det jag lämnade på försommaren, men ännu gladare över den kärlek som kom till mig under hösten och som jag släppte in i mitt liv.

gott

Sedan small det till vid tvåsnåret den 15 augusti. En plötsligt, mycket svår huvudvärk, som om Gud knackat till mig nacken med en kulhammare. Sedan rasade jag ihop på golvet, arm- och benlös. Några timmar senare, efter genomgången datortomografi av hjärnan, så fick jag diagnosen: En blodpropp i lillhjärnan; den del i huvudet som bland annat hjälper oss att hålla balansen. Jag kunde ha dött – men överlevde igen. Efter tre veckor kunde jag ställa undan rollatorn och lite ostadigt gå för egen maskin – nu går jag obehindrat. Däremot lider jag av hjärntrötthet, vilket kan liknas med att hjärnan börjar koka om jag anstränger mig för mycket eller tar emot för många stimuli (folksamlingar, för intensivt skrivande, stress). Då är det bara att lägga sig i ett mörkt rum, blunda hårt och försöka avskärma sig, gärna med lite sömn. Men sova på dagen – det har herr Lundholm aldrig kunnat. Så det blir mest att ligga där och tokblunda en halvtimme eller så – och det hjälper.Händelsen (stroken) har fått mig att tänka lite annorlunda och verkligen fått mig att förstå hur förgängligt livet är. Ena stunden finns vi. Vi skrattar, älskar, sörjer. Nästa stund så finns vi inte längre. Då är alla tankar, minnen utraderade, borta.

20151005_173741

Under våren 2015 bestämde vi oss, jag och Linda Marklund från Burträsk, för att sätta samman en berättarföreställning. Det skulle vara berättelser från våra hemtrakter kring Lycksele (Siksele, Bäckmyran, Baklandet). Det skulle handla om djupt allvar, men samtidigt vara vansinnigt roligt. ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner” blev föreställningens namn. Jag kokade ner min roman ”Vedtjuven” till en 30 minuter lång monolog. Jag var nervös, men jag ville verkligen stå scenen och se om jag klarade av det. Men så kom stroken och bara veckorna innan de första föreställningarna i Lycksele och Åmsele, vinglade jag fram med min rollator. Den kunde jag ju inte ha med mig upp på scenen. Men jag gav mig tusan på att fixa det. Ville inte svika publiken, inte heller Linda. Jo, jag stod där på scen och ”ljög” och berättade om Vedtjuven – och det gick alldeles förträffligt bra.

2015 var det år då rasismen och stolleriet ökade i omfattning. Det blev helt enkelt legitimt att slänga ur sig vilka stolligheter som helst – utan underlag, utan fog, bara låta käften glappa  å gå … Vi har sett människor fly i miljontals från krig och terror, sett barn drunkna i havet, sett dem bli fast vid gränserna, bli klämda mellan olika tolkningar av asylrätten i ett EU som inte alls tycks stå som den enade front det en gång var sagt att unionen skulle göra. Däremot funkar de öppna gränserna vad gäller varor – men inte för människor i flykt. Samtidigt så är alternativet med en massa enskilda nationalstater etter värre – särskilt när fascismen breder ut sig. Usch – det ser inte bra ut …

Nu är det alltså dags att fira ett nytt år – igen. Precis som i fjol hos Ante. Ett sällskap på ett tiotal personer. Alla med sina drömmar och förhoppningar. Själv ligger jag lågt och tänker vare sig försöka spå eller ha några önskningar. Vet bara att jag måste framåt. Alltid framåt. Jo, en önskan. Att få vara frisk och att få ge och ta emot mycket kärlek. Så får det bli.

Nyårshälsning2016

För övrigt säger jag bara: Låt oss tjuvmjölka kosmos och överleva.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,