Etikett: Piller

Om att fastna i Nuet

Av , , Bli först att kommentera 3

Man måste vara noga med sina medicintider. Nån timme hit eller dit går väl an, ibland, men som i förmiddags glömma pillret i över fyra timmar straffar sig resten av dagen. Extra noga är det med med mina parkinsonmediciner – och det sånt, ovalt gult parkinsonpiller. Det går inte att ”trycka” samman timmarna, ta det med tätare intervaller, nä, jag får vackert var utan 30 procent L-Dopa idag, vilket gör mig stelare, ger mig sämre balans, skapar med ångest.

pills-384846_960_720

Jag har en hel del piller att hålla reda på (så länge jag själv kan dela dem i fyra dosetter så torde jag inte vara dement … alltid något …

kl 05-06 10 piller
kl 07.00 5 piller + insulin
kl 11.00 2 piller
kl 13.00 1 piller
kl 16.00 1 piller + insulin
kl 19.00 1 piller
kl 21.00 4 piller
kl 23.00 3 piller
+ två mediciner vid behov 1-2 tre gånger per dag.
Lägg där till årstidsbundna mediciner mot allergi, astma, artros.

Usch, ingen kul läsning. Inte ens min gamla, sjuk farmor hade hälften så måna piller. Men så är jag också Norrlands sjukaste författare. Alla dess medicintider tvingar mig att leva i ett slags Nu – och det är ju nåt som blivit är inne. Lev i Nuet! (och bli 100 år, slipp oro, höjdskräck, få fastare rumpa). Jo, det kan man väl göra ibland för att öka sin närvarokänsla – eller för att komma ihåg att ta sina mediciner på rätt tid och i rätt mängd.

clock-30314_960_720

Men, som jag har skrivit förr: Vi måste då och då kliva bakåt i tiden och rota runt i minnet för att se vad vi gjort rätt och vad vi gjort fel. Hur ska vi annars kunna lära av misstagen? Att leva i Nuet har hos somliga blivit ett mantra som mal och mal. Personligen gillar jag att då och då få flyga iväg i fantasin, för att en kontrast till det grådaskiga Nuet.

Vi håller på att bli närsynta i tidens landskap.

 

Jag tror att det är fullt möjligt att fastna i Nuet. Det torde väl vara samma upplevelse som när man surrar fast en stor, billig, rund köksklocka framför ansiktet och sedan tvingas följa sekundvisaren med blicken, sekund för sekund, varv efter varv. Nix, då reser jag hellre iväg med fantasins blå fågel, åter till Baklandet och tar ett snack om den fejkade månlandningen 1969 med Elon – som visserligen varit död sedan 1987.

För övrigt har mitt arbetsrum blivit ett reservat för mina drömmar.

 

© Kent Lundholm

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Byte av medicin

Av , , Bli först att kommentera 2

Tung i skallen, svårt att få fart på tankarna, på orden – allt medan solen lyser utanför mitt fönster och verkar lova en fin septemberdag. Jag har inte bloggat på några dagar, men har helt enkelt inte orkat. Orsaken är att jag och min läkare har kommit överens om att byta min ADHD-medicin. Sedan två år tillbaka har jag tagit de snabbverkande Ritalin för att få dopaminet att sätta fart på mina hjärna och på så sätt ge mig bättre arbetsminne, bättre koncentrationsförmåga och göra mig lugnare. Den medicinen har gett mig ett ”nytt” liv, men problemet är att de bara verkar ett par timmar vilket gör att jag är tvungen att ta Ritalin 7-8 gånger per dag, vilket tvingar mig att ständigt gå omkring med en pillerask i byxfickan och försöka komma ihåg att ta en tablett varannan timme, vilket jag naturligtvis glömmer lite då och då.

SKAM

Därför håller vi på att fasa in en medicin med längre effekt, vilket gör att att det ska räcka med att ta medicinen två gånger per dag. Problemet är att det tar två-tre timmar innan de ger full effekt, vilket gör mig trög och håglös under morgonen. Har enorma igångsättningssvårigheter, vilket är ett av de symtom som följer med ADHD. Man vill göra saker, men får ångest av tanken att göra det och blir istället sittande. Nu ska dosen sakta höjas, så jag hoppas att det ska bli bättre med tiden.

Piller

Tänker ibland på alla de mediciner som jag under årens lopp tvingats ta för att få bukt på min ADHD, bipolära sjukdom, paniksyndrom, sömnsvårigheter, behandlingar som varit nödvändiga för att få mig att fungera i samhället och som människa. Men usch vilka biverkningar som en del av dessa piller haft. Efter upptäckten av min bipolära sjukdom 2003, fick jag en medicin som gjorde att jag gick upp 20 kilo på ett knappt år. Vilket förmodligen ledde (i kombination av stress) till att jag fick diabetes. Numera är det en balansgång mellan den medicin jag tar för att hålla blodtrycket nere efter stroken förra hösten och det faktum att ADHD-medicinen kan göra att blodtrycket ökar. Komplicerat, jobbigt, samtidigt som jag måste gilla läget.

IMG_20160813_182318_resized

Nu börjar höstens författarturné så sakta att ta fart. På torsdag åker jag till Vindelns bibliotek (18.30) för att tala kring min självbiografi ”Spring Kent, spring!” och på fredag ska jag framträda i landstingshuset här i Umeå (15.30) och tala kring temat ”Förebyggandet av självmord”. Självmord är vanligt förekommande blad oss som har bipolär sjukdom. Det lär ska vara ca 200 personer på plats i fullmäktigesalen, forskare och vårdfolk, plus att föreläsningen sänds per länk runt om i länet och andra landsting. Jag är inbjuden som ”expert” på att överleva den Bipolära döden – vilket jag gjort tre gånger. Numera lever jag. Tack gode gud!

Oj, så trött jag blev. Men är glad att jag orkade skriva en blogg.

För övrigt måste jag kämpa mig tillbaka till mitt kreativa liv. Det är inne i min kreativitet som det brinner en stark livskänsla. En tunn, blå låga. Där finns ingen strävan efter att ständigt överleva. Där lever jag fullt ut.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,