Etikett: ångest

Sårbara människor

Av , , Bli först att kommentera 6

Det är ganska lätt att hålla sig för skratt vad gäller smittorisken av coronavirus och den infektionssjukdom som det orsakar: Covid-19. Eftersom immunsystemet inte tycks funka så leder smittan till en explosion av coronavirus i mun och svalg, och när sedan viruset tar sig ner i lungorna kan det leda till döden. Särskilt om man tillhör nån av de 8 riskgrupperna.

Undertecknad finns med på tre av grupperna: Hjärt- och kärlsjuka (har haft en stroke), övervikt (yes) och Parkinson (okej då). Sedan finns det en grupp som nämner folk med olika former av rörelsehinder, så om jag räknar in min smärtande höftartos har jag prickat in hälften av de åtta grupperna och torde kallas för högriskpatient. Kan med fog kalla mig för Övre Norrlands sjukaste författare. Jag måste isolera mig, att undvika att röra mig där det finns mycket folk, gå på fester, vara med när det är dags för gubbfikat om tisdagarna. Jag portar de allra flesta besökare redan i dörren, de som kommer förbi min stora kroppshydda skickas in på toa där de får tvätta händerna och gnugga in dem med sprit.

Gud så ofta, nu på sistone, som jag fått lust att skita i alla regler och rekommendationer och kasta mig ut i livet – istället för att sitta i en påtvingad ensamhet och försöka överleva. Det som hindrar mig är rädslan för att bli en av de Covid-19 patienterna som tvingas leva med hjälp av en respirator, kanske dåligt nersövd under 10-12 dygn, så att man ligger där i panik utan att kunna meddela sig. Påminner ju om medeltida tortyrmetoder – samtidigt som det kan hjälpa en åter till livet.

Ibland är det en nackdel att veta för mycket om olika faror i livet. Det kan begränsa en, eller rädda ens liv. Men som utbildad sjuksköterska vet jag en hel del om hur kroppen fungerar och vad som sker om Covid-19 slår sig på njurarna, vilka lungskador man kan drabbas av på grund av det höga trycket från respiratorn, om skadorna i halsen och på stämbanden – för att inte tala om det nervvrak som man kan bli efter att ha balanserat på slak lina över evigheten.

Är ju en sårbar människa som bara av isoleringen börjat må psykiskt dåligt och har känt hur ett nytt skov av min bipolära sjukdom knacka på dörren och hur gamla fobier återvänder efter att ha varit ”släckta” i tio års tid. Dör jag inte av ett fånigt virus, riskerar jag att bli galen eller att av inaktiviteten drabbas av en ny stroke. En kompis som är läkare tror att det senare, en ny blodpropp, är mångt större risk än att bita i gräset på grund av coronaviruset.

Kan jag välja? Vågar jag göra det? Tänk om min sista tid här på jorden slutar i ensamhet i en tvårummare på Ersboda … När jag istället borde tillbringa mer tid med min dotter (som redan levt många år med en frånvarande, sjuk far) och vara hos min älskade Lena, träffa polarna och snacka om de böcker vi läst, knata in på ett fik utan munskydd, vinylhandskar och med ett par tre småflaskor handsprit i ytterfickorna. Än hur jag gör så blir det ju fel och det som driver mig framåt är viljan att leva – och då måste jag först överleva.

Hoppas att mina vänner och käraste verkligen förstår mitt dilemma och att jag inte är pjoskig och inbillningssjuk i största allmänhet. Så snälla, klappa mig inte på huvudet och säg: ”Ryck upp dig för fan, Lundholm!” Generellt så är mänskligheten attackerad av ett virus som mekaniskt, känslolöst kan utplåna oss alla. Ja, om man drar frågan till sin spets. Redan före coronapandemin har vi kunnat se tendenser av kollektiv ångest vilket synts i F-kassans statistik där ”psykisk ohälsa” ligger i topp vad gäller sjukskrivningsorsak.

 

Hur tusan kommer det att se ut när dödshotet från Covid-19 klingar av och vi långtidsisolerade ska ut i samhället – men som har hunnit utveckla en social fobi/ångest som gjort oss livrädda för livet, för att kliva ut i verkligheten. Då har vi kanske skapat en psykisk pandemi?

Bloggade om detta ämne bl.a den 1 maj.

Bloggtext om psykisk pandemi

Isolerade med psykisk ohälsa

 

Vår psykiska ohälsa

Av , , Bli först att kommentera 2

Sovit okej i natt. Kanske för att jag och Lena var ute på äventyr i hela tre timmar. Vi tog med oss fika och kaffe, sen åkte vi till Kont, den vackra platsen vid havet. Solen sken. Elden sprakade trivsamt. För första gången använde jag mig min rollator, som visade vara guld värd på det isiga underlaget.

I mitt oförtrutna upplysningsarbete kring psykisk ohälsa, blir det idag en del information om ångest, depression och panik.

Livsviktig oro
Ångesten och oron har vi alla känt lite då och då i livet. Har man inte gjort det så lever man livsfarligt. Oro signalerar för att något är fel, farligt, att vi ska ge sjutton i att klättra uppför den branta klippan, att vi ska sänka farten på det isiga underlaget eller låta bli att gå in i den mörka återvändsgränden. Ångesten i positiv stress kan även vara en drivkraft i våra liv som hjälper oss att få saker gjorda.

Men så går något snett i den kemiska fabriken som styr våra liv – hjärnan.

despair-513529_960_720

Psykisk ohälsa
Ställ dig på ett torg och titta ut över alla de människor som rör sig i alla riktningar. I dag räknar man med att cirka 40 procent av befolkningen lider av psykisk ohälsa (25 procent av dem är kvinnor, män 15 %). Se dig omkring igen. Det är ju nästan varannan person som rör sig över torget. Varannan.

WHO har sagt att psykisk ohälsa är den största utmaningen. Försäkringskassan skriver att psykisk ohälsa numera är den vanligaste sjukskrivningsorsaken. Ibland är begreppet psykisk ohälsa ett luddigt begrepp och har också en stor spännvidd. Men låt oss se det som ett samlingsbegrepp för psykiska besvär som sömnproblem, överdriven oro, till att drabbas av ett utmattningssyndrom (gå in i väggen) och att få en psykiatrisk diagnos som exv. bipolär sjukdom. Var man nu än befinner sig i spannet av olika symtom, så behöver man hjälp av läkare, psykolog, KBT-terapeut, kurator, kanske av hela högen. Det mest förödande man kan ge sig in på är självmedicinering; kanske en drink eller par glas vin efter jobbet, som med tiden leder till dubbel dos som till slut skapar än mer ångest och som i slutänden gett dig ytterligare en diagnos: Alkoholism, som ca 13 procent av befolkningen lider av (jämför med de 2-3 % som lider av bipolär sjukdom).

Depression
En av de sjukdomar som ligger i diagnostoppen är depression. Då har ångesten blivit förlamande och mycket smärtsam, vilket gör oss till rädda människor. När ångesten börjar bli ett problem i dagliga livet och begränsa livsutrymmet, så är det troligt att man drabbats av en depression. Man känner sig nedstämd. Det är omöjligt att bli glad. Man gråter och blir lätt förbannad. Sömnen blir sämre då man vaknar ofta på natten och/eller tidigt om morgonen. Man får koncentrationssvårigheter samtidigt som minnet blir sämre. I samband med en depression kan man även få kroppsliga symtom: aptitlöshet, förstoppning och muntorrhet, sexlusten minskar eller försvinner. Värk, sveda och smärtor av olika slag kan också vara tecken på en bakomliggande depression, särskilt hos äldre människor. Över allt detta ligger skammen och skuldkänslorna som tung, våt filt. Passar detta in på dig, då torde det vara läge för ett läkarbesök för att få hjälp att häva depressionen.

En ”vanlig” depression brukar ofta smyga sig på en och kan ibland ta månader på sig att fullt utvecklas. En bipolär depression utvecklas på några dagar, i extrema fall handlar det om timmar. Har man då den typen av bipolär sjukdom då man pendlar snabbt mellan hög sinnesstämning och djupa depressioner, så kan fallet ner i mörkret bli livsfarligt.

rädsla

Ångestsyndrom
Om oron och ångest pågår dygnet runt i minst sex månader, har du förmodligen drabbats av generaliserat ångestsyndrom. Nu har katastroftankarna trängt undan ditt liv och får dig att tro att de mest hemska sakerna kan drabba dig och dina anhöriga. Sjukdomen är dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män och debuterar i allmänhet i vuxen ålder; ett mycket plågsamt tillstånd som begränsar ens värld rejält. Vad göra? Sök läkarvård!

Paniksyndrom
Denna diagnos får man ifall man haft återkommande, plötsliga attacker av panik. Det  rör sig inte om enstaka attacker (som alla kan drabbas av), utan periodvis kan den ena attacken avlösa den andra – och det är hart när omöjligt avgöra vad som utlöste panikattacken. Den behöver inte vara kopplad till någon särskild händelse – plötsligt smäller det till och alla kroppsliga system går på högvarv. Under ett tiotal minuter är man totalt övertygad om att man ska dö – att hjärtat håller på att stanna, att man ska kvävas eller att en kraftig blödning pågår inne i kroppen. Det är alltså en inbillad känsla som upplevs som verklig. Det är inte ovanligt att de som lider av panikattack då och då hamnar på hjärtintensiven för utredning i samband med en attack. Nej, man håller inte på att bli galen. Om din ångest och rädsla för panikattacker styr och begränsar ditt liv, så är det läge att så fort som möjligt begära psykiatrisk hjälp. En kombination av mediciner och KBT-terapi kan vara effektivt.

Det finns en samsjuklighet mellan paniksyndrom, ADHD, bipolär sjukdom och missbruk. Det kan leda till ytterligare en diagnos: Dubbeldiagnos, vilket är en person med en kronisk psykiatrisk diagnos (bipolär) och ett missbruk. En mycket svårbehandlad diagnos.

Nog om detta. Nu har jag fått ont i huvudet.

För övrigt får man vara tacksam för att man inte levde på 1930-talet med någon av  av dessa diagnoser, då hade man med stor sannolikhet först blivit utsatt för iskalla bad, insulinchocker och slutligen blivit lobotomerad.

© Kent Lundholm

 

Ett svart hål

Av , , Bli först att kommentera 2

Det sägs att i det bländande mörkret bor ett ljus. Det betyder att jag är älskad, att jag är sedd. Låter ju trösterik, men det gäller ju även att kunna känna det.

svart hål

När man blir kroniskt sjuk blir man lätt självupptagen. Man glömmer de som finns intill och vill  hjälpa dig. Glömmer ljuset. Istället känns det som om att man blir till ett stort, svart hål som slukar åt sig allt ljus. Svarta hål föds när riktigt stora stjärnor dör, och med riktigt stora stjärnor menas åtminstone 20 gånger större än Solen.

banner-1133782_960_720

Har haft det knepigt med mina svarta hål; de sjukdomar och funktionsnedsättningar som följt mig genom livet. Som jag berättat tidigare, har jag varit tvungen att byta den Adhd-medicin jag tag i sex års tid. Den slutade att fungera och gav mig en rivande ångest som hotade att ”sätta fart” på min bipolära sjukdom. Det skapas en inre stress som får kortisol att flöda i min kropp, som leder till skyhöga värden av mitt blodsocker. Blir slö i skallen av högt blodsocker – och om det plötsligt faller så kan lågt blodsocker leda till döden. Alltså ingen munter tillvaro.

Väntar med spänning på korrekturet från förlaget, så att jag kan rätta stavfelen.

För övrigt så kan det förhålla sig så att varje människa vi möter är utsänd. Tanken svindlar.

Läs även Lenas tankar: >>>http://blogg.vk.se/lenamargareta/

 

Låt oss tala om psykisk ohälsa

Av , , Bli först att kommentera 3

Varit på kurs i Medelfors, tillsammans med ett trettiotal ambassadörer i Hjärnkoll som drillats att åka ut i verkligheten och tala om psykisk ohälsa.F-kassan meddelar att psykisk ohälsa är den vanligaste sjukskrivningsformen. WHO larmar i samma ämne: psykisk ohälsa är ett av den största utmaningarna i världen.

tacksamhet

Det är dags att börja tala öppet om psykisk ohälsa – på skolor, utbildningar, arbetsplatser, i partierna, hos fackföreningarna. Inte minst för att befria oss från fördomarna och diskrimineringarna. Genom samtal kan fördomarna krossas – och som ni alla vet så består fördomar av rädsla och okunskap. Sedan är det ju på det viset att tre av fyra er själva har erfarenhet av psykisk ohälsa, antingen på egen hand eller genom familjemedlemmar, vänner eller arbetskamrater.

SKAM

Vad är psykisk ohälsa?

  • Stress och utbrändhet är ett vanligt exempel med ångest och sömnbesvär.
  • Depression är den vanligaste sjukskrivningsorsaken.
  • Sedan finns en rad sjukdomar: Bipolär, schizofreni, ångesttillstånd.
  • ADHD, Aspergers, Autism, (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.)
  • Beroende/missbruk. Vanligt vid ovanstående tillstånd. Om man inte får en diagnos är risken stor för att leder till självmedicinering med alkohol och/eller droger.

Ekonomi

Eftersom det kan ta lång tid att få rätt diagnos, leder det till långvariga sjukskrivningar. Man kan rent ramla ur trygghetssystemen och leda till fattigdom – som i sin tur försämrar den psykiska ohälsan.

Hjärnan styr oss

Upplever vi en fara (verklig eller fantasi) sänder hjärnan signaler till det autonoma nervsystemet, den av nervsystemet som vi inte kan kontrollera med vår vilja. Det består i sin tur av två delar: det sympatiska och parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet, förbereder kroppen för handling och utgör mekanismen för kamp-flyktreaktionen. Det sköter gaspedalen och släpper loss adrenalin och noradrenalin som håller reaktionen igång. Det parasympatiska systemet bromsar och försöker få oss att lägga oss ner och ”spela död”.

Vad är ångest/panik?

Ångest är i mångt och mycket sprungen ur det sympatiska systemet som laddar för strid, vilket ger dig: andnöd, hjärtklappning, svettning, yrsel, illamående, samt olika tecken på muskulär anspänning (t.ex tremor, rastlöshet, värk, trötthet). Får du tillräckligt många panikattacker så ”bandar” amygdala in händelsen så att det ska gå ännu fortare att banda upp vid nästa ångestattack. Nu går allt av sig självt. Det är då som man kan bli rädd för att bli rädd. Man är fången.

20160429_071958

Jag föreläser i ämnet

Jag besöker ert företag, skola, förening och talar öppet om psykisk ohälsa. I vanliga fall en timme, där jag verkar som en katalysator för era egna fortsatta diskussioner. Jag har även en tre timmars variant, med mer undervisning om de olika tillstånden.

Jag är Ambassadör i Hjärnkoll, vilket betyder att jag har egna personliga erfarenheter av psykisk ohälsa.

Jag är även sjuksköterska, journalist, informatör och författare. (2016 släpptes min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

BOKA: 0702993680
kent.lundholm@gmail.com

Kurs i psykisk ohälsa

Av , , Bli först att kommentera 2

ADHD+B.S – något att ta på allvar

Var går gränsen mellan en person som har en diagnos och en annan som lever ut sin yviga, framåtsträvande personlighet, och som ständigt är på väg ut nya äventyr. En ADHD-person brukar handla impulsivt, obekymrad över vad som väntar och vilka konsekvenserna ska bli. Men det händer alltid något kring oss med ADHD och jag läste en historiker som skrivit att ”Utan dessa människor med ADHD och de bipolära, skulle elden aldrig blivit uppfunnen, inga broar blivit byggda. Vi brukar med fog kallas problemlösare – kanske för att vi ser det som inte andra ser. Vi tycks ha ett högre tempo i våra hjärnor. Jag ska slå fast en gång alla att ADHD är en neuropsykiatriskt funktionsnedsättning. Så är det gjort.Symtomen rör sig på en glidande skala.

different-nationalities-1743392_960_720

Lite fakta

Man föds med ADHD och den är genetiskt betingad. Vid Bipolär sjukdom föds man med en sårbarhet att senare i livet utveckla sjukdomen.

Larm från WHO

  1. WHO har rapporterat att psykisk ohälsa är den största utmaning för folkhälsan i världen.
  2. Socialstyrelsen har larmat gånger flera. 20-40 % av den svenska befolkningen lever i psykisk ohälsa. I denna grupp kan så många som 15 procent behöva psykiatrisk behandling.
  3. Överdödlighet. Män med en kronisk psykisk sjukdom har en medellivslängd som är 20 år kortare (som i Haiti), kvinnor 15 år mindre (Nepal)

Hur har det kunnat bli på detta sätt? Att jag som kämpat mig fram varenda dag och aldrig gett upp, ska alltså, enligt statistiken, bara ska få leva till jag blir knappa sextiofem år, kanske yngre. (Var det därför jag drabbades av en stroke för två år sedan?) En av orsakerna är att den psykiatriska vården under en lång rad år försummat den somatiska vården – och att den somatiska vården ansett att psykiatrin får hålla på med sitt. Det är då sådana som jag hamnar mellan stolarna.

Missbruk

Faktum är nog för de allra flesta med ADHD och ADD att man har lättare att bli missbrukare, och att vi tenderar att fastna hårdare i ett missbruk och dessutom får svårare att ta sig loss från missbruket.

buddha-231607_960_720

Medicinerna gör oss tjocka

När jag väl fått mina våra diagnoser, vilket brukar ta lång tid.Det handlar ofta om många år. I mitt fall dröjde det till jag fyllt 48 år innan en läkare grundligt undersökte mig i dagarna tre och till slut kallade mig till sitt rum och meddelade att jag nu hade en diagnos.  Under ett års tid, kanske mer, testade läkarna olika piller på mig, som antingen förpassade mig till en glasbubbla där jag satt, trött och seg. Hur skulle jag någonsin kunna skriva ytterligare en roman när jag saknade ord. Utslag på hela kroppen svårt att andas. Ambulans till akuten. Anafylaktisk chock. Stora mängder kortison. Då fick jag ett nytt piller.

Pillret var runt och stort. Kunde ha varit till en häst. Redan tredje dagen kom biverkningen. Jag blev rasande hungrig dygnet runt, kunde äta upp en helstekt gris Återigen tappade jag min kreativitet. Hade en roman i huvudet – men all min tid gick ju åt att äta, dygnet runt. Men då var jag redan smällfet. Jag har under åren fått mediciner som gjort mig sjuk- och så tjocka att jag fick diabetes. Men under dessa åren var det aldrig någon av läkarna inom psykiatrin som kollade mitt blodsocker eller mitt skyhöga blodtryck. Det först när jag besökte min distriktsläkare som han upptäckte att mitt blodsocker var farligt höjt och att kolesterol sköt i höjden.Då gick larmet och jag skickades till Lycksele för att genomgå en gastric bypass-operation.

Kreativiteten

Måste säga att jag haft tur vad gäller min kreativitet. Först sattes de in Lithium, som ska vara en erkänt tablett som ”planar” ens personlighet. När detta var som allra värst med nyupptäckta diagnoser (fick ADHD-diagnosen) när jag jag nåt den anmärkningsvärda åldern av 53 år. Då började utprovningen av alla de ADHD-pillren som fanns på marknaden. De första pillren, de ”långsamma” depottabletterna skapade bara ångest och panik. Men inte heller ADHD-medicinerna slog ut min kreativitet. Jag har skrivit en roman ”Vedtjuven” (2012) och självbiografin ”Spring Kent, spring!” (2016) och nu är jag i färd med min femte roman. Snarare har pillren gjort mig mer fokuserad och mindre hyperaktiv.

coast-guard-2912912_960_720

Rädda sig själv

Jag drevs av en kuslig känsla av denna skulle leda mig rakt ner helvete. Trots allt är jag utbildad och hade jobbat på akutmottagningar i Oslo, Lycksele, hjärtintensiven i Umeå och under ett par somrar och vintrar varit ambulanssköterska och helikoptersyrra i Arvidsjaur.Jag var bekant med döden – men även i den glädje som uppstod när jag kunde rädda en och annan patient. Men mig själv kunde jag inte rädda …

De tillstånd jag skrivit om tyckts ofta gå armkrok med varandra. B.S+ADHD+ångest och panik+dyslexi. Ur detta är det inte helt ovanligt att det leder till självmedicinering som i slutänden leder till alkoholism och/eller narkomani. I vissa fall kriminalitet. Alkoholen kan lägga sig som en skyddande plym över det som läkarna försöker sätta diagnos. Man ser en missbrukare – men inte att denne lider av ADHD, B.S och paniksyndrom.

Orsak

Vi som har ADHD saknar Dopamin och Noradrenalin.Med medicinerna försöker höja uppmärksamhetsnivåerna, så inte hjärnan ”somnar” hela tiden. Vi är urusla på att vara i NUET. Man försöker få bort springet i benen och förbättra arbetsminnet. Sist men inte minst, medicinen gör en lugnare och mindre orolig. I mitt fall, efter att ha testat sex-sju olika medel, så blev det en snabbverkande medicin, Ritalin, som jag tar 6-7 gånger under dagen. Det är inget vaccin, om ni tror det. Det kräver en daglig kamp i tillvaron för att jag ska orka vistas bland folk, engagera mig i föreningar, gå på operan, hockey.

Fördomar

Fördomar = rädsla + okunskap

(Hämtat från Hjärnkolls enkät)

Myt: En psykiskt sjuk person blir ALDRIG frisk.
Sanning: De flesta återhämtar sig till ett fungerande liv.

Myt: En psykiskt sjuk person kan inte jobba.
Sanning: Många med psykisk sjukdom som vill och kan arbeta är inte välkomna på arbetsmarknaden.

För övrigt har den psykiskt sjuke nytta av att få leva i en miljö som är känslomässigt öppen och hälsosam.

20160315_163208

Mycket mer kan ni läsa i min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

Ord&Visor 119 kr.  >>>>> Beställ

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Leva med biverkningar

Av , , Bli först att kommentera 3

Tunga dagar. Fyra veckors helvete när den nya medicinen sakta trappats upp i dos, för att slutligen få mig att konstatera att den inte fungerar i min hjärna, i min kropp, utan mest ger mig ångest och skapar panik. Värst är att medicinen har slagit ut all kreativitet, att den kapat lusten att skapa, att skriva. Under dessa fyra veckor har jag skrivit 11 meningar i min roman, mot cirka 15 sidor i månaden innan medicinen sattes in.

sovagroda

Känner mig som ett vrak. Händerna skakar, svårt att fixera blicken, yrsel, ångest och panik. Så igår bestämde jag mig för att avbryta försöket. Får se vad som händer, men får väl återgå till den tidigare medicineringen – trots att inte den heller var perfekt. Men ändå så mycket bättre än den jag plågats med under en månads tid. Under årens lopp har jag ett otal gånger tvingats genom liknande processer, då olika mediciner prövats ut. Det är något speciellt när det handlar om piller som påverkar ens hjärna, eftersom det är där som ens personlighet sitter, där ens medvetande och alla minnen placerats. Allt detta rubbas och till slut känner man inte igen sig själv. Och samtidigt – ibland måste vi ta sådana mediciner. För att överleva. Ungefär som diabetikern måste ta sitt insulin.

Har fått ett exemplar av den talbok som gjorts av min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Det är märkligt att höra sin egen text läsas upp av en okänd röst. Har jag verkligen skrivit detta? Jo, det har jag. Har lyssnat på utvalda delar från barndomen och sista kapitlet. För första gången sedan boken kommit ut kom också tårarna. När jag uppträder och läser högt ur min text, så gör jag det på ett distanserat sätt. Genom talboken kryper texten in under huden på mig; drabbar mig.

20160919_181028

Har även fått det senaste numret av tidskriften Provins och finner den artikel som jag skrivit, den om ”Självbiografins dilemma”. Det är nämligen en stor skillnad på att skriva självbiografiskt och fiktivt. Inte minst för att man  ska skriva öppet och ärligt om sig själv. Det går liksom inte att gömma sig bakom något hittepå, utan det som skrivs ner ska ha hänt. I varje fall som jag minns det. I många stycken så var skrivandet en lång, plågsam resa men som i slutänden ledde till en personlig förändring.

För övrigt ska jag betala mina räkningar idag. Den som är satt i skuld är inte fri. Eller?

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Byte av medicin

Av , , Bli först att kommentera 2

Tung i skallen, svårt att få fart på tankarna, på orden – allt medan solen lyser utanför mitt fönster och verkar lova en fin septemberdag. Jag har inte bloggat på några dagar, men har helt enkelt inte orkat. Orsaken är att jag och min läkare har kommit överens om att byta min ADHD-medicin. Sedan två år tillbaka har jag tagit de snabbverkande Ritalin för att få dopaminet att sätta fart på mina hjärna och på så sätt ge mig bättre arbetsminne, bättre koncentrationsförmåga och göra mig lugnare. Den medicinen har gett mig ett ”nytt” liv, men problemet är att de bara verkar ett par timmar vilket gör att jag är tvungen att ta Ritalin 7-8 gånger per dag, vilket tvingar mig att ständigt gå omkring med en pillerask i byxfickan och försöka komma ihåg att ta en tablett varannan timme, vilket jag naturligtvis glömmer lite då och då.

SKAM

Därför håller vi på att fasa in en medicin med längre effekt, vilket gör att att det ska räcka med att ta medicinen två gånger per dag. Problemet är att det tar två-tre timmar innan de ger full effekt, vilket gör mig trög och håglös under morgonen. Har enorma igångsättningssvårigheter, vilket är ett av de symtom som följer med ADHD. Man vill göra saker, men får ångest av tanken att göra det och blir istället sittande. Nu ska dosen sakta höjas, så jag hoppas att det ska bli bättre med tiden.

Piller

Tänker ibland på alla de mediciner som jag under årens lopp tvingats ta för att få bukt på min ADHD, bipolära sjukdom, paniksyndrom, sömnsvårigheter, behandlingar som varit nödvändiga för att få mig att fungera i samhället och som människa. Men usch vilka biverkningar som en del av dessa piller haft. Efter upptäckten av min bipolära sjukdom 2003, fick jag en medicin som gjorde att jag gick upp 20 kilo på ett knappt år. Vilket förmodligen ledde (i kombination av stress) till att jag fick diabetes. Numera är det en balansgång mellan den medicin jag tar för att hålla blodtrycket nere efter stroken förra hösten och det faktum att ADHD-medicinen kan göra att blodtrycket ökar. Komplicerat, jobbigt, samtidigt som jag måste gilla läget.

IMG_20160813_182318_resized

Nu börjar höstens författarturné så sakta att ta fart. På torsdag åker jag till Vindelns bibliotek (18.30) för att tala kring min självbiografi ”Spring Kent, spring!” och på fredag ska jag framträda i landstingshuset här i Umeå (15.30) och tala kring temat ”Förebyggandet av självmord”. Självmord är vanligt förekommande blad oss som har bipolär sjukdom. Det lär ska vara ca 200 personer på plats i fullmäktigesalen, forskare och vårdfolk, plus att föreläsningen sänds per länk runt om i länet och andra landsting. Jag är inbjuden som ”expert” på att överleva den Bipolära döden – vilket jag gjort tre gånger. Numera lever jag. Tack gode gud!

Oj, så trött jag blev. Men är glad att jag orkade skriva en blogg.

För övrigt måste jag kämpa mig tillbaka till mitt kreativa liv. Det är inne i min kreativitet som det brinner en stark livskänsla. En tunn, blå låga. Där finns ingen strävan efter att ständigt överleva. Där lever jag fullt ut.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Psykisk smärta

Av , , Bli först att kommentera 2

Sol i AIK-land. Idag har min hjärna vaknat, detta efter någon dryg vecka med skallen fylld med bomull. Reagerade dåligt på den nya medicinen som skulle få mig att sova längre än fyra timmar per natt. Men inte tusan sov jag bättre eller längre. Istället blev jag sittande dagtid, trög och handlingsförlamad. Jag fick svårt att kissa, fick magont, snabb puls. Fick panik och ångest. Prima sömnmedicin, eller hur? Slutade i går med pillren och redan idag känner jag igen mig själv igen. Eftersom jag är bipolär och har Adhd så svänger jag lätt i humöret, vilket gör att jag snedtänder på många mediciner. Denna gång åkte jag hiss ner i mörkret.

hjärna

Att bli psykiskt sårad, att leva i svår ångest och ”farlig” panik är en smärta som är lika stark som fysisk smärta – som när du hugger av dig stortån, bryter benet eller får tarmvred. Samma smärtområden i hjärnan aktiveras. Det är därför som smärtstillande mediciner mot fysisk smärta även kan fungera på psykisk smärta. Det kan kanske förklara varför ångestfyllda personer så lätt kan hamna i ett läkemedelsmissbruk. Man får piller mot ett ont knä, men som även fungerar mot panikångest.

För övrigt läste jag att 330 000 islänningar såg bragdmatchen mot England. Bara 650 såg INTE matchen. Det blir 99, 8 procent som såg matchen. Snacka om uppslutning. Det är ju värre än Hylands hörna på sin tid.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,