Etikett: Ritalin

Lider av sömnbrist

Av , , Bli först att kommentera 3

Sovit tungt och länge. Märkligt. Men vid frukosten gjorde jag upptäckten: Jag hade av misstag tagit dubbel dos av sömnmedicinen, vilket gav mig hela sju timmars sömn, vilket är cirka tre timmar fler än vad jag sover i vanliga fall. Satan så pigg i skallen jag är. Egentligen borde jag få sova sju-åtta timmar varje natt, då skulle jag orka med mer under dagtid och slippa bli stående och tyst när stress/stroke hjärnan slår till och drar ur proppen.

ADHD in Children CDC Report

Jag har tidigare berättat om min förstörda sömn och hur detta började när jag ännu var en valp. Som det ADHD-barn jag var, så var jag rysligt hyperaktiv och låg där under täcket och ryckte med armar och ben, samtidigt som ”motorn” inne i skallen gick på högvarv. Bristen på dopamin fick min kropp att bli spänd som en fjäder och skaka som vid ett epilepsianfall. Jag lärde mig redan som fem-sexåring att det är ”farligt” att sova. Sömnlösheten som barn följde med mig in i vuxenlivet, och kunde ge konsekvenser för mina andra sjukdomar. Att sova för lite är farligt om man som jag dessutom lider av bipolär sjukdom typ 1. Sömnlösheten kan skicka en rätt upp i det blå, rakt in i ett maniskt skov.

2014-2015 märkte jag att min ADHD-medicin (Ritalin) börjat göra mig lugnare. Centralstimulerande mediciner, som det handlar om, påverkar hjärnans förmåga att öka koncentrationen och minska impulsiviteten. Medicineringen påverkar signalsubstanserna i hjärnan, i första hand dopamin och noradrenalin. Man blir helt enkelt lugnare och mer avslappnad, vilket gör att man sover bättre. Men så kan annat ske med en människa; sådant hon inte rår över.

brain-3168269_960_720

I augusti 2015 small det till i mitt bakhuvud och jag stöp till golvet som en klubbad oxe. Jag förstod direkt att jag drabbats av en stroke. Det var en propp som farit genom bakskallen och borrat sig in i lillhjärnan. Om du får en propp eller blödning i lillhjärnan kan du få symtom som yrsel, svårigheter med att samordna rörelser, balansproblem eller ofrivilliga ögonrörelser. Dessutom sämre närminne. Och försämrad sömn. För att inte tala om den hjärntrötthet som kan slå till när jag går på fest, äter middag med vänner. Två tankar: Har jag inte drabbats av nog? Jag är tacksam för att jag trots allt lever.

För övrigt grunnar jag över två nya romanprojekt. Men det tar emot. Har jag kraften att än en gång borra mig ner i jorden och plocka upp sedan länge döda, för att ge dem kött och blod?

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Byte av medicin

Av , , Bli först att kommentera 2

Tung i skallen, svårt att få fart på tankarna, på orden – allt medan solen lyser utanför mitt fönster och verkar lova en fin septemberdag. Jag har inte bloggat på några dagar, men har helt enkelt inte orkat. Orsaken är att jag och min läkare har kommit överens om att byta min ADHD-medicin. Sedan två år tillbaka har jag tagit de snabbverkande Ritalin för att få dopaminet att sätta fart på mina hjärna och på så sätt ge mig bättre arbetsminne, bättre koncentrationsförmåga och göra mig lugnare. Den medicinen har gett mig ett ”nytt” liv, men problemet är att de bara verkar ett par timmar vilket gör att jag är tvungen att ta Ritalin 7-8 gånger per dag, vilket tvingar mig att ständigt gå omkring med en pillerask i byxfickan och försöka komma ihåg att ta en tablett varannan timme, vilket jag naturligtvis glömmer lite då och då.

SKAM

Därför håller vi på att fasa in en medicin med längre effekt, vilket gör att att det ska räcka med att ta medicinen två gånger per dag. Problemet är att det tar två-tre timmar innan de ger full effekt, vilket gör mig trög och håglös under morgonen. Har enorma igångsättningssvårigheter, vilket är ett av de symtom som följer med ADHD. Man vill göra saker, men får ångest av tanken att göra det och blir istället sittande. Nu ska dosen sakta höjas, så jag hoppas att det ska bli bättre med tiden.

Piller

Tänker ibland på alla de mediciner som jag under årens lopp tvingats ta för att få bukt på min ADHD, bipolära sjukdom, paniksyndrom, sömnsvårigheter, behandlingar som varit nödvändiga för att få mig att fungera i samhället och som människa. Men usch vilka biverkningar som en del av dessa piller haft. Efter upptäckten av min bipolära sjukdom 2003, fick jag en medicin som gjorde att jag gick upp 20 kilo på ett knappt år. Vilket förmodligen ledde (i kombination av stress) till att jag fick diabetes. Numera är det en balansgång mellan den medicin jag tar för att hålla blodtrycket nere efter stroken förra hösten och det faktum att ADHD-medicinen kan göra att blodtrycket ökar. Komplicerat, jobbigt, samtidigt som jag måste gilla läget.

IMG_20160813_182318_resized

Nu börjar höstens författarturné så sakta att ta fart. På torsdag åker jag till Vindelns bibliotek (18.30) för att tala kring min självbiografi ”Spring Kent, spring!” och på fredag ska jag framträda i landstingshuset här i Umeå (15.30) och tala kring temat ”Förebyggandet av självmord”. Självmord är vanligt förekommande blad oss som har bipolär sjukdom. Det lär ska vara ca 200 personer på plats i fullmäktigesalen, forskare och vårdfolk, plus att föreläsningen sänds per länk runt om i länet och andra landsting. Jag är inbjuden som ”expert” på att överleva den Bipolära döden – vilket jag gjort tre gånger. Numera lever jag. Tack gode gud!

Oj, så trött jag blev. Men är glad att jag orkade skriva en blogg.

För övrigt måste jag kämpa mig tillbaka till mitt kreativa liv. Det är inne i min kreativitet som det brinner en stark livskänsla. En tunn, blå låga. Där finns ingen strävan efter att ständigt överleva. Där lever jag fullt ut.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,