Etikett: mediciner

En ständig jakt på recept

Av , , 3 kommentarer 8

 

Ester har anlänt med båt till Sverige och åker snart norrut, först till Lycksele där en hel lastpall med böcker lastas  av på Gammplatsen, sedan bär det  av mot Skellefteå, för att sedan transporteras av förlaget till Östra Ersboda i Umeå. Förlaget har slagit på stort och min förläggare gläds åt att boken, som krävt så stora insatser, både från författarens sida, som av förlagets korrekturläsare, lektör, förläggaren, till hon som skapat omslaget. Göran Lundin har onekligen tagit en ekonomisk risk, men han tror verkligen på min roman.

Älskade Ester

Titeln i äkta guld på den 600 sidor breda bokryggen.

Boken säljer sig själv, då stora skaror Lyckselebor förhandsbeställt hundratals böcker från förlaget Ord & visor. Nu kommer rapporter från vår återförsäljare i Lycksele, Skogsmuseet nere på gammplatsen, om en växande kö som vill köpa boken på plats. Sedan lär vi väl sälja storhopen av böcker den 10 juni när jag, utanför Ruselegården, ska signera böcker medan besökarna äter Ester-Bakelse och käkar Ester-palt.

Nog är väl detta en vacker sorti, min tack-och-bock-turné. Det är varmt kring mitt hjärta.

Jag längtar till dagen jag får hålla i mitt livs verk, bläddra i den, lukta på de nytryckta pappersarken.

I övrigt är jag trött. Jakten på recept, läkare och ingången i en väl försluten hälsocentral ute på Teg, har sugit i sig av min energi jag skulle ha behövt för en promenad. I måndags satt jag nästan en timme i bilen, parkerad utanför OK-macken i Lögdeå, i väntan på en kontaktperson som skulle ringa klockan elva, elva och ingen annan tid, för att hjälpa till med ett recept och att det blev tillräckligt många uttag så att medicinen skulle räcka över sommarmånaderna med läkarbrist och vikarier. Eftersom jag inte talar i telefon vid bilkörning väntade jag tappert – i nästan i en timme. Hon har vid dags dato ännu inte ringt.

Jo, det är speciella tider med vaccinationer och covid-19. Men vården måste väl ändå klara av att förnya recepten på redan ordinerade livsnödvändiga mediciner?

Jo, senare den dagen dök medicinen upp i appen till mitt apotek – men naturligtvis med antalet uttag som slutade under semestertider och att nästkommande uttag sammanföll med vaccinspruta nr 2 och dagen före jag ska signera böcker i Lycksele.

Fortsatt strul
Igår uppstod nästa receptstrul. Trots att jag ringde Tegs HC 07.00 så var kön till rådgivande sjuksköterska fulltecknad och sträcker sig till på måndag. Orolig väntan. Hoppet stod till 1177 webbapplikation där man digitalt förnyar sina recept. Fem dag är ställtiden, så jag hade försäkerhets skull beställt receptförnyelse sju dagar i förväg. Receptförnyelse via 1177 är ett lotteri. Ibland får jag min recept efter 3-4 dagar, ibland inte alls. Då brukar jag ringa en distriktssköterska på hälsocentralen – men den telefonlinjen blockerades ju av en telefonsvarare. Allt jag kunde göra var att gång på gång logga in, via appen, på  Apoteket Krononans receptlista.

Men vid tvåtiden kom ett recept – ETT! Men jag hade ju skrivit in TVÅ receptförnyelser! Två mediciner som kommande dag (alltså idag) vara helt slut. 1177 uppmanar oss patienten att förnya recepten fem dagar före det medicinerna  kan expedieras.  Alltså EN medicin av TVÅ. Hade läkarens ork tagit tvär slut mitt i processen av att klicka på knappen ”Förnya receptet”? Det är ett jobb som tar cirka en minut.

Jaha, inga telefonnummer på Tegs HC som var öppna. Så jag ringde regionens växel vid 14.00-tiden, förklarade situationen, och hon i växeln förklarade situationen för en sköterska som förskansat sig inne i Hälsocentralen. Jag fick vänta i det tysta, digitala väntrummet i tio minuter, innan hon i växeln återvände och förklarade för mig att en sköterska skulle ringa upp mig. ”Idag, imorgon eller  på måndag?” blev min fråga. ”Under dagen!”

Väntan. Hur många gånger har jag inte väntat på att sjukvårdens anställda ska ringa, men som sedan inte gör det. Hur många gånger har det gått åt hela dagar till att må dåligt, drabbas av stress i ovissheten om jag ska få något, några av mina recept utskrivna. Det handlar alltså om mediciner som ordinerats av en läkare, i mitt fall ofta specialister, efter läkarbesök och undersökning. Det är inga nya mediciner, utan är mediciner som jag i det ena fallet använt i ett års tid, i det andra fallet stått på sedan 2019. Ändå ska jag behöva tjata, leka detektiv, böna och be och ibland bli rasande. Vid 15.00-tiden ringde en sköterska från Teg och frågade ut mig om varför jag tog denna medicin?

Ibland känner jag mig som en gnällig gammal gubbe.

Jag svarade snällt, innan jag fick en chans att ställa frågan: ”Varför skriver läkaren ut bara EN av TVÅ mediciner?” (En tröttsam berättelse, va?) Till slut skulle sköterskan skriva akutrecept på en särskild blankett och knacka på hos doktorn och BE denna doktor att skriva ut medicinen. ”Akut å akut”, sa jag. ”Läget har ju blivit akut för att er läkare glömt skriva ut medicinen”, sa jag (förmodligen med världens larm och alla känslor kokande inom mig) i ett ironisk tonfall.

Jag fick inte bli en besvärlig patient. ”Mer kan jag inte göra”, sa sköterskan. En timme senare, efter fem-sex inloggningar via appen till  Kronans apotek, upptäckte jag att medicinen fanns att hämta ut. Inte för att jag orkade bry mig, men läkaren hade gjort sig mödan att ändra från fyra uttag (som skulle ha räckt en bit in i augusti) till tre uttag. Nåt jäkla straff skulle jag väl ha för att ha rubbat cirklarna …

Att jaga receptförnyelser och mediciner i mitten juli, i semestertid, är etter värre än nu i maj. Jag tänkte på Tage Danielssons film ”Släpp fångerne loss” och fängelsedirektören som skulle bestämma enbart för bestämmandets skull – om så hur pennorna skulle vässas. Även läkaren som förnyade mina recept, gjorde samma sak. Mitt i semestertider ska även det receptet jagas i fatt, fast med med en veckas intervall från det recept jag fick under måndagen. Nu ska jag oroa mig i två veckor för en sådan skitsak som att skiva antalet uttag, så att jag inte en solig och fin sommardag stannar inne, medan mina kära åker till en sjö och badar. Min Parkinson slår till vid minsta stress. Exempelvis då jag ska jaga ifatt sommarvikarierande läkare och sköterskor.

Varför är det alltid mitt fel att vissa recept inte förnyas i tid? Borde det inte finnas någon slags dataapplikation när en patients mediciner håller på att ta slut?

En sedelärande berättelse? Eller bara gnäll?

Nu ska jag göra klar en Facebooksida åt FoU-Panelen, skriva klart ”Kents skrivtips till blivande författare.” En lång text som ska in på min webb. Kika in där och se så fullmatad och ”snygg” den blivit. Besöksfrekvensen ökar för var dag som går. Sen ska jag försöka få nån av mina vänner att följa mig ut på rollatorpromenad. I går var det 25 plusgrader på min balkong. Våren håller på att slå över till sommar.

Jag kliver in bland mina ord och meningar. Jag ser och hör mitt språk växa fram och bli ett med Jaget. Ett språk, som jag likt med glömska läkare, måste bråka med för att bli förstådd och inte bli ett irrande bloss i glömskans mörker.

 

3 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Om att fastna i Nuet

Av , , Bli först att kommentera 3

Man måste vara noga med sina medicintider. Nån timme hit eller dit går väl an, ibland, men som i förmiddags glömma pillret i över fyra timmar straffar sig resten av dagen. Extra noga är det med med mina parkinsonmediciner – och det sånt, ovalt gult parkinsonpiller. Det går inte att ”trycka” samman timmarna, ta det med tätare intervaller, nä, jag får vackert var utan 30 procent L-Dopa idag, vilket gör mig stelare, ger mig sämre balans, skapar med ångest.

pills-384846_960_720

Jag har en hel del piller att hålla reda på (så länge jag själv kan dela dem i fyra dosetter så torde jag inte vara dement … alltid något …

kl 05-06 10 piller
kl 07.00 5 piller + insulin
kl 11.00 2 piller
kl 13.00 1 piller
kl 16.00 1 piller + insulin
kl 19.00 1 piller
kl 21.00 4 piller
kl 23.00 3 piller
+ två mediciner vid behov 1-2 tre gånger per dag.
Lägg där till årstidsbundna mediciner mot allergi, astma, artros.

Usch, ingen kul läsning. Inte ens min gamla, sjuk farmor hade hälften så måna piller. Men så är jag också Norrlands sjukaste författare. Alla dess medicintider tvingar mig att leva i ett slags Nu – och det är ju nåt som blivit är inne. Lev i Nuet! (och bli 100 år, slipp oro, höjdskräck, få fastare rumpa). Jo, det kan man väl göra ibland för att öka sin närvarokänsla – eller för att komma ihåg att ta sina mediciner på rätt tid och i rätt mängd.

clock-30314_960_720

Men, som jag har skrivit förr: Vi måste då och då kliva bakåt i tiden och rota runt i minnet för att se vad vi gjort rätt och vad vi gjort fel. Hur ska vi annars kunna lära av misstagen? Att leva i Nuet har hos somliga blivit ett mantra som mal och mal. Personligen gillar jag att då och då få flyga iväg i fantasin, för att en kontrast till det grådaskiga Nuet.

Vi håller på att bli närsynta i tidens landskap.

 

Jag tror att det är fullt möjligt att fastna i Nuet. Det torde väl vara samma upplevelse som när man surrar fast en stor, billig, rund köksklocka framför ansiktet och sedan tvingas följa sekundvisaren med blicken, sekund för sekund, varv efter varv. Nix, då reser jag hellre iväg med fantasins blå fågel, åter till Baklandet och tar ett snack om den fejkade månlandningen 1969 med Elon – som visserligen varit död sedan 1987.

För övrigt har mitt arbetsrum blivit ett reservat för mina drömmar.

 

© Kent Lundholm

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Kurs i psykisk ohälsa

Av , , Bli först att kommentera 2

ADHD+B.S – något att ta på allvar

Var går gränsen mellan en person som har en diagnos och en annan som lever ut sin yviga, framåtsträvande personlighet, och som ständigt är på väg ut nya äventyr. En ADHD-person brukar handla impulsivt, obekymrad över vad som väntar och vilka konsekvenserna ska bli. Men det händer alltid något kring oss med ADHD och jag läste en historiker som skrivit att ”Utan dessa människor med ADHD och de bipolära, skulle elden aldrig blivit uppfunnen, inga broar blivit byggda. Vi brukar med fog kallas problemlösare – kanske för att vi ser det som inte andra ser. Vi tycks ha ett högre tempo i våra hjärnor. Jag ska slå fast en gång alla att ADHD är en neuropsykiatriskt funktionsnedsättning. Så är det gjort.Symtomen rör sig på en glidande skala.

different-nationalities-1743392_960_720

Lite fakta

Man föds med ADHD och den är genetiskt betingad. Vid Bipolär sjukdom föds man med en sårbarhet att senare i livet utveckla sjukdomen.

Larm från WHO

  1. WHO har rapporterat att psykisk ohälsa är den största utmaning för folkhälsan i världen.
  2. Socialstyrelsen har larmat gånger flera. 20-40 % av den svenska befolkningen lever i psykisk ohälsa. I denna grupp kan så många som 15 procent behöva psykiatrisk behandling.
  3. Överdödlighet. Män med en kronisk psykisk sjukdom har en medellivslängd som är 20 år kortare (som i Haiti), kvinnor 15 år mindre (Nepal)

Hur har det kunnat bli på detta sätt? Att jag som kämpat mig fram varenda dag och aldrig gett upp, ska alltså, enligt statistiken, bara ska få leva till jag blir knappa sextiofem år, kanske yngre. (Var det därför jag drabbades av en stroke för två år sedan?) En av orsakerna är att den psykiatriska vården under en lång rad år försummat den somatiska vården – och att den somatiska vården ansett att psykiatrin får hålla på med sitt. Det är då sådana som jag hamnar mellan stolarna.

Missbruk

Faktum är nog för de allra flesta med ADHD och ADD att man har lättare att bli missbrukare, och att vi tenderar att fastna hårdare i ett missbruk och dessutom får svårare att ta sig loss från missbruket.

buddha-231607_960_720

Medicinerna gör oss tjocka

När jag väl fått mina våra diagnoser, vilket brukar ta lång tid.Det handlar ofta om många år. I mitt fall dröjde det till jag fyllt 48 år innan en läkare grundligt undersökte mig i dagarna tre och till slut kallade mig till sitt rum och meddelade att jag nu hade en diagnos.  Under ett års tid, kanske mer, testade läkarna olika piller på mig, som antingen förpassade mig till en glasbubbla där jag satt, trött och seg. Hur skulle jag någonsin kunna skriva ytterligare en roman när jag saknade ord. Utslag på hela kroppen svårt att andas. Ambulans till akuten. Anafylaktisk chock. Stora mängder kortison. Då fick jag ett nytt piller.

Pillret var runt och stort. Kunde ha varit till en häst. Redan tredje dagen kom biverkningen. Jag blev rasande hungrig dygnet runt, kunde äta upp en helstekt gris Återigen tappade jag min kreativitet. Hade en roman i huvudet – men all min tid gick ju åt att äta, dygnet runt. Men då var jag redan smällfet. Jag har under åren fått mediciner som gjort mig sjuk- och så tjocka att jag fick diabetes. Men under dessa åren var det aldrig någon av läkarna inom psykiatrin som kollade mitt blodsocker eller mitt skyhöga blodtryck. Det först när jag besökte min distriktsläkare som han upptäckte att mitt blodsocker var farligt höjt och att kolesterol sköt i höjden.Då gick larmet och jag skickades till Lycksele för att genomgå en gastric bypass-operation.

Kreativiteten

Måste säga att jag haft tur vad gäller min kreativitet. Först sattes de in Lithium, som ska vara en erkänt tablett som ”planar” ens personlighet. När detta var som allra värst med nyupptäckta diagnoser (fick ADHD-diagnosen) när jag jag nåt den anmärkningsvärda åldern av 53 år. Då började utprovningen av alla de ADHD-pillren som fanns på marknaden. De första pillren, de ”långsamma” depottabletterna skapade bara ångest och panik. Men inte heller ADHD-medicinerna slog ut min kreativitet. Jag har skrivit en roman ”Vedtjuven” (2012) och självbiografin ”Spring Kent, spring!” (2016) och nu är jag i färd med min femte roman. Snarare har pillren gjort mig mer fokuserad och mindre hyperaktiv.

coast-guard-2912912_960_720

Rädda sig själv

Jag drevs av en kuslig känsla av denna skulle leda mig rakt ner helvete. Trots allt är jag utbildad och hade jobbat på akutmottagningar i Oslo, Lycksele, hjärtintensiven i Umeå och under ett par somrar och vintrar varit ambulanssköterska och helikoptersyrra i Arvidsjaur.Jag var bekant med döden – men även i den glädje som uppstod när jag kunde rädda en och annan patient. Men mig själv kunde jag inte rädda …

De tillstånd jag skrivit om tyckts ofta gå armkrok med varandra. B.S+ADHD+ångest och panik+dyslexi. Ur detta är det inte helt ovanligt att det leder till självmedicinering som i slutänden leder till alkoholism och/eller narkomani. I vissa fall kriminalitet. Alkoholen kan lägga sig som en skyddande plym över det som läkarna försöker sätta diagnos. Man ser en missbrukare – men inte att denne lider av ADHD, B.S och paniksyndrom.

Orsak

Vi som har ADHD saknar Dopamin och Noradrenalin.Med medicinerna försöker höja uppmärksamhetsnivåerna, så inte hjärnan ”somnar” hela tiden. Vi är urusla på att vara i NUET. Man försöker få bort springet i benen och förbättra arbetsminnet. Sist men inte minst, medicinen gör en lugnare och mindre orolig. I mitt fall, efter att ha testat sex-sju olika medel, så blev det en snabbverkande medicin, Ritalin, som jag tar 6-7 gånger under dagen. Det är inget vaccin, om ni tror det. Det kräver en daglig kamp i tillvaron för att jag ska orka vistas bland folk, engagera mig i föreningar, gå på operan, hockey.

Fördomar

Fördomar = rädsla + okunskap

(Hämtat från Hjärnkolls enkät)

Myt: En psykiskt sjuk person blir ALDRIG frisk.
Sanning: De flesta återhämtar sig till ett fungerande liv.

Myt: En psykiskt sjuk person kan inte jobba.
Sanning: Många med psykisk sjukdom som vill och kan arbeta är inte välkomna på arbetsmarknaden.

För övrigt har den psykiskt sjuke nytta av att få leva i en miljö som är känslomässigt öppen och hälsosam.

20160315_163208

Mycket mer kan ni läsa i min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

Ord&Visor 119 kr.  >>>>> Beställ

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Rädsla skapar hat

Av , , Bli först att kommentera 2

6 januari, Trettondagen. En tid för rökelse och myrra då de tre vise männen är i antågande för att fira Jesu födelse. Här på Pig Hill är det kolsvart och minus tjugofem, Igår plockade jag undan julen, fick ett ryck och utnyttjade den tillfälliga energin. En dryg timme hukade jag över bokföringen och räknade ut mina intäkter, fördelade dem i olika momssatser och började så smått att räkna på mina uppgifter och vilka avdrag jag har rätt att göra. Hur trist som helst för en ADHD-man som hatar att ha långtråkigt och som då brukar få problem att behålla sitt fokus.

trumpfinger

Trump verkar få avskaffa FBI och CIA eftersom han vägrar tro ett enda ord av de säger. Trots att bevisen börjar bli graverande för att rysarna varit inne i USA och hackat för att påverka presidentvalet, vägrar Trump tro på det. Allra minst när ryssarna skickat gratulationshälsningar till Trump under valnatten. Men den mannen verkar ju inte tro på nåt, inte veta nåt, stolt över att han inte läser böcker (Kalle Anka då?) utan är bara glad över att äntligen få leka affär med hela världen – en värld som mycket väl kan vara platt och som solen cirklar runt. Jag önskar och hoppas att det finns ett uns av statsmannaskap i den mannen, att han åtminstone lyssnar på någon av de experter som omger honom, annars osar det katt för oss alla. Anar att Trump har en riktigt taskig impulskontroll. Världsbilden blir allt mer förenklad, men så bygger den på rädsla som i sin tur skapar hat.

Diska undan, duscha, städa toan, för vid lunchtid kommer Lena körande i sin lilla bil. I kylan. Då ska jag raskt låna bilen och åka till apoteket – ja, har ni hört, apoteket. Om jag nu får ut nån medicin. Läkarna skriver ständigt nya uttagsdatum, ordinerar lite olika och ibland glömmer de helt sonika att skicka in receptet. Men personalen på apoteket (som funderar på att adoptera mig) hjälper mig alltid, sköter jakten på läkarna för att dem ska fixa uteblivna piller och ändra felaktigt ordinerade uttagsintervaller. Om ni visste hur mycket energi och tid som går åt för att ett par gånger i veckan besöka apoteken, håller koll på uttagsdatum, räknar piller så att de räcker, dela dem i stora dosetter, ringa och beställa nya recept och be till gud att min kontaktperson inte har tagit semester.

förstoringsglas

Minns inte om jag skrev om det i gårdagens blogg, men skit samma. Lite upprepning skadar inte oss med uselt minne. Jag har blivit antagen till en ”grundläggande forskarutbildning för personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa”. Vi är ett tjugotal utvalda som sedan ska vara behjälpliga genom vår unika erfarenhet av att ha verkat i samhället samtidigt som vi då och då varit psykiskt sjuka. (Ibland får jag för mig att folk i allmänhet tror att psykiskt sjuka är konstant galna och ständigt inlåsta på avdelningar för farliga individer …) Det är Socialpsykiatriskt Kunskapscentrum i Västerbotten (knutet till Region Västerbotten) som står för fiolerna. Ja, rik blir jag inte på detta. Ingen ersättning under kursen, men samtidigt kommer jag att knyta viktiga kontakter inför framtiden och lära mig något nytt. Visserligen har jag för länge sedan pluggat kommunikationsvetenskap men det mest är glömt.

För övrigt är det först när vi blivit förtrogna med vårt eget mörker, som vi klarar av att vara i någon annans mörker. Men tar oss modet att göra detta så växer vår medkänsla och vi förmår upptäcka den andra människan.

Solstånd och piller

Av , , Bli först att kommentera 2

Sommarsolståndet. Årets längsta dag och årets kortaste natt. Ljusare än så här kan det inte bli. Är det inte just sådana här dagar vi längtar till när vintersolståndet tar strupgrepp på oss i mitten på december, när det är snödrev dagarna i ända, kylan piskar våra kinder och när det är kolsvart dag som natt. Jo. Egentligen borde man skaffa ett stort tält, resa det på en blomsteräng nära älven, krypa omkring i det gröna och söka efter fyrklöver och suga åt sig allt detta livgivande ljus dygnet runt. Jo, det borde man – om det inte vore så besvärligt.

midsommarljus

 

I dag, trots sommarsolståndet i all ära, är det grått därute, i varje fall här på Pig Hill. Uppe på himlen finns en grå hinna av moln som försöker hindra ljuset. Korta nätter eller inte, denna natt har jag sovit sju timmar, ett mindre rekord. Men jag känner mig inte utsövd, mer tung och otymplig. Men så bär jag också på en gigantisk sömnskuld. Snart midsommar. Smider planer.

piller

Detta ständiga spring på apoteket. Uttag som går omlott, där en medicin får hämtas ut på måndag, nästa på onsdag … Måste ständigt hålla koll på när recepten måste förnyas, jaga läkare som glömmer att skriva ut medicinerna, ringa sekreterare, kontaktpersoner som får jaga läkare X. Kolla på apoteksappen för att se om recepten kommit, kolla öppettiderna på apoteken, och om medicinerna kommer in sent tvingas jag ta bussen upp på NUS där det är kvällsöppet. Jaga recept, läkare, mediciner. Blir jävligt stressad, blodtrycket går upp. Jo, jag har försökt få till stånd en samordning, men det går inte. Har gett upp. Var i går på apoteket. Hon i kassan hälsade glatt, stamkund som jag är. Nu på morgonen fattas lik förbannat en medicin. Mitt fel, jo jag vet. Glömde säga till om just de sömnpillren i  går. Så nu blir det ringa igen och sen blir det ytterligare en tur till apoteket – om nu berörd läkare hinner skriva ut receptet idag.

För övrigt är man sitt eget projekt, man är till och med projektledare för sitt eget liv. Det har i alla tider funnits de som överlämnat detta till andra, kanske av bekvämlighet, ren lathet eller för att man fattar tycke för någon stark ledare som helt enkelt får ta över ens tyckande, ens möjligheter till egna val, ens fria vilja. Det är bekvämt när någon tänker åt en och fattar alla jobbiga beslut. Då har man förlorat sin själ och andlighet.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,