Under arbetet med min självbiografiska bok ”Spring Kent, spring!”(2016 Ord & visor förlag) började jakten på kunskap för att om möjligt förstå mig själv och det som hänt under livet. De senaste åren har jag läst mängder med böcker och forskningsrapporter om ADHD, bipolär sjukdom, och tagit del av senaste rönen om vad som sker i hjärnan. Jag har genom åren träffat många människor med ADHD och bipolär sjukdom (ofta båda), och har otaliga gånger lyssnat på de som med dessa diagnoser fastnat i ett alkoholmissbruk. Tror mig veta vad jag talar om. När det gäller obehandlad bipolär sjukdom så lever man farligt, man riskerar hälften att utveckla ett missbruk och fastna i ett beroende. Liknande siffror finns för vuxna med ADHD. Båda ger humörsvängningar och en ökad impulsivitet. Vilket i kombination med alkohol/droger ökar självmordsrisken.
Medan ADHD inte är en sjukdom, utan är ett neurologiskt fenomen, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som leder till svårigheter att koncentrera sig, att reglera nivån på aktiviteterna, och att hålla tillbaka sina impulser, så är Bipolär sjukdom en kronisk hjärnsjukdom där det svänger mellan mani/hypomani och djupa depressioner. Medan man fått allt finare verktyg att diagnostisera ADHD, så är bipolär sjukdom fortfarande underdiagnostiserad. Man räknar med att så många som 70 procent av de bipolära i början får en annan diagnos och att 35 procent är obehandlade i tio år. Det kan leda till många konsekvenser om man inte får rätt diagnos. Riktigt många konsekvenser. Det är jag ett levande bevis på, men så tog det 30 år att sätta rätt diagnos på mig.
Ett av problemen med att ställa diagnos, är att vi som är bipolära dyker upp hos läkarna när vi är i en depressiv fas – inte då vi känner oss uppåt och energiska i en hypoman fas och i en mani så är man Kung över djungeln. Manierna är livsfarliga. Kroppen går på högvarv, det finns ofta psykotiska inslag i manin, man säger och gör dumma saker. Då är det klokt att bli inlagd. Det är en myt att man i manin skulle vara himmelskt lycklig. Jag har varianten typ 1, där jag under skoven svänger snabbt mellan mani och depressionen. Jag har varit manisk på förmiddagen och djupt deprimerad om kvällarna (med en djävulsk ångest). Fallet blir högt, från toppen av manin, och ner i mörkret. Det är stor risk för suicidförsök. Då är risken stor för att man självmedicinerar sig med alkohol/droger.
Det är vanligt att bipolär sjukdom och ADHD går armkrok, och ibland går symtomen i varandra. Det kan vara svårt att säga vad som är vad. Det är en annan orsak till att det är svårt att diagnostisera BS. En annan orsak kan vara att ett missbruk ”ställer sig i vägen” för upptäckten av BS. Vi som bär på dessa tillstånd brukar ofta bli ojämna människor. Det är rätt så vanligt att vi utåt sett är högpresterande och kreativa, att vi skaffar oss höga utbildningar, bra jobb – för att sedan leva ett dubbelliv där vi har svårt att klara de mest elementära vardagsuppgifterna. Jag har alltid haft svårt att städa min lägenhet, att öppna brev som innehåller räkningar och jag har dessutom varit rejält ”oteknisk”. Senast jag höll i en borrmaskin, för åtta år sedan, då lyckades jag borra mig i armen. ”Detta är inte möjligt”, sa läkaren på akuten. ”Jo, det är fullt möjligt”, svarade jag.
ADHD är inte bara elände. Ofta blir vi kreativa och det är inte ovanligt att vi får kreativa superkrafter, då vi blir intresserad av ett ämne och sätter allt fokus på det. Mitt superfokus blev skrivandet och när jag väl börjar skriva, kan jag bli sittande i 10 timmar – men så har det resulterat i sex romaner och en sjunde på gång. Däremot klarar jag inte av att lösa de mest elementära matematiska problemen. Åter igen – ojämnheten. Vanligt är att vi får en usel motorik, blir lite klumpiga. Jag kunde aldrig lära mig att jonglera med en fotboll, åka slalom, balansera på stockar.
Vi lider brist på dopamin. Eller snarare, vi har ett för dåligt upptag av denna signalsubstans. Med denna brist i vår kemiska fabrik (hjärnan) får vi svårt med koncentrationen, att sitta stila och arbetsminnet blir uruselt (minnet som vi använder i Nuet). Om jag ska gå till affären och köpa en banan och en liter mjölk, så återvänder jag med en toaborste och diskmedel + en massa annat som jag impulsivt inhandlat. allt som ska göras, köpas in måste finnas nedskrivet på en papperslapp. Jag fick ett ”nytt” liv då jag sattes in på ADHD-medicinering – men jag fick vänta till dess jag var 54 år innan jag ens fick diagnosen.
Med min bok ”Spring Kent, spring!” hoppas jag sprida en del ljus över vad ADHD och BS är, och jag skriver även öppet och ärligt om vad konsekvenserna kan bli om man lever utan diagnoser. Ett helt liv. Jag har alltid känt mig annorlunda, nalta eljest, vilket gjort att jag ofta känt en skam. Skam, rädsla och ständig ångest gjorde att jag började kurera mig mig själv. Jag drack alkohol när jag försökte komma ner från de maniska topparna och upp ur de svarta hålen. Till slut blev jag alkoholist – vilket per definition är ytterligare en allvarlig hjärnsjukdom.
Nu har jag i 10 år (2021) levt ett nyktert liv. Jag är bra medicinerad, vilket dämpar en del ADHD-symtom och håller min BS i schack. Men resan tillbaka var svår och många gånger var jag på väg att ge upp. Trodde ju i min enfald att bara jag slutade supa, skulle allt bli bra. Men det var då som helvetet började. Alla de känslor som jag under åren bedövat exploderade och forsade in över mig, på en och samma gång. Men jag gav aldrig upp. Jag hade ju överlevt och skulle därför fortsätta att leva. Beställ boken!
Nu har jag funnit kärleken och med den även hoppet. Jag finns i ett sammanhang och trots att jag även fortsättningsvis känner mig annorlunda, så lever jag i en flock som accepterar mig för den jag är. Nu är nästa steg att få komma ut i ”verkligheten” och berätta om BS, ADHD, missbruk – om hur man ska undvika att hamna i den nedåtgående spiralen. Den som tar våra liv. Har en del på G, men får återkomma med det.
Kan även rekommendera KBT – som hjälpte mig att bli av med mina rädslor.
För övrigt har jag varit trött de senaste dagarna. Orsaken torde vara att mitt blodsocker har legat på tok för högt. Har ju levt under hög stress de senaste veckorna och då pumpas kortisol ut i kroppen – som minskar insulinets effekter och då ökar blodsockret. Jag som har BS måste då vara observant eftersom förhöjda mängder av hormonet kortisol kan leda till en depression. Ibland är vi inte annat än kemiska fabriker.
Sedan denna text skrevs har jag drabbats av en stroke och Parkinson.
Senaste kommentarerna