Jag har ju lovat en rapport… men jag förmår inte få till någon sådan.

 Ja, i alla fall fick jag skura upp mig en gång till. Denna gång i en härlig bastu. Så blev jag körd av en pålitlig chaufför till en lokal. För att göra det hela ytterst spännande så band Rutan för mina ögon och ett av barnbarnen hjälpte mig rätt. Inte lätt att gå när man är förblindad.

När jag demaskerades befann jag mig i ett rum, vackert dekorerat i guld och silver. Ballonger och girlanger inramade fönstren, en brasa brann vänligt i öppenspisen.

Här fanns alla mina vänner. mina barn och barnbarn! Dom sjöng och hurrade och jag fick en gråtattack av rörelse.

Det började som ett gråtparty men sen tog det sig  och blev riktigt spralligt. Ett minne för livet kan man säga…

Tyvärr glömde jag min nyladdade kamera i skuffen till bilen så några egna bilder har det inte blivit. Endast några bilder av flaskor, använda glas, godis som ett barn som var undersysselsatt lekte med, strödde ut dem på golvet… och så vidare. En snygg bild blev det i alla fall av det hela. Massor av blommor klär min lilla lya.

Som sagt,

Tänkte skicka en hel radda bilder från festen men nu minns jag inte hur man gör igen… Kanske kan jag få med den upphittade skon som likt Askungens fotbeklädnad hamnade ute i farstun, ensam och övergiven.

Är det ngn som saknar en svart snygg sko?knar

Nu hade jag knappt skrivit färdigt den förra bloggen där jag beklagade mig över min förestående födelsedagsfest…

Vad händer? Jo, tissel tassel i trappen, klingeling på dörren och så brakar dom in. Mitt kök blir fullproppat med våffelmakare, lax, räkor, läckerheter och dryckjom.

Ett av barnbarnen utbrister: "Liten central etta med plats för sjutton…" Skratt och fnitter.

Lite bildbevis kanske jag kan få till.

Jag fullkomligt älskar alla tillfällen när man kan fira och ha party…

Tårta, tårta, party, party!

Nu sitter jag härhemma och väntar på att bli uppbjuden. Det ska bli ett party, jag vet bara inte var och när. Ju längre dagen skrider fram desto mer ångestladdad blir jag.

Kommer det överhuvudtaget några gäster?

Det är väl en dj…a dag att fylla år på. Alla är ju i fjällen eller också har dom dragit till sydligare nejder.

Fy, är det inte synd om mig?

Nej, nej nej! Mitt brorsbarn och dito barnbarn kom ju med tåget i morse… Mina barn och barnbarn fixar ju just nu party någonstans (jag vet bara inte var) och Rutan är fullt upptagen.

Lugn, lugn får jag säga till mig själv.

Nu går jag och tar en uppskurning i duschen och så får jag väl sätta på mig något lämpligt.

Rapport kommer senare. Tjingeling!