Härligt väder idag. Rutan och jag beslöt att ta fram cyklarna och ge oss iväg på årets första färd. ’Hälsans väg’ är ju en lagom sträcka till att börja med. Omväxlande och vacker lär den vara också.

Ja, jag vet ju inget om det för jag har ju hållit mig i stillhet sen jul.

Nåväl, glada i håg trampade vi iväg i riktning mot Kolbäcksleden. Solen sken, det var varmt, känslan och stämningen var absolut VÅR.

PANG! EN HIMLA SMÄLL avbryt idyllen. Precis som ett gevärsskott.

Skjuter någon på oss hann jag tänka… men hejdade mig. Så tokig kan jag väl ändå inte ha blivit. Jag stannade, tittade bakåt på Rutan som stod förskräckt bredvid sitt ekipage. Hennes däck hade exploderat. Det låg lösgjort från fälgen som en orm på cykelbanan.

Snopna fick vi vända.

Nej, inte kan det väl vara någon som skjuter på fredliga tanter.

Men man kan aldrig vara riktigt säker i dessa vårflodstider. Gammal är jag men nog vet jag hur man använder KRUT.

Mycket riktigt.Senare i kväll hörde jag att vår jämställdhetsminister, den unga. vackra Sabuni, lär ha sagt att vi fyrtiotalister kan liknas vid en stor propp…

So long!