Pension och döda rockare

Bloggade ju om ”brevet” till pensionsmyndigheten häromdagen. Tänkte sen att ironin i det kanske inte riktigt gick hem hos alla. Det är klart som fan att det inte går att leva finlirarliv på den pension jag kommer att få från staten.

Ändå lever jag troligen i en ”bättre” generation pensionsmässigt än de som kommer efter.

Det kommer att bli ännu värre.

Tyvärr stoppar många människor huvudet i sanden och hoppas att det ska ordna sig.

Det brukar inte vara någon bra lösning.

Inte heller att svära över tingens ordning och hoppas att det ska ordna sig.

Det är heller ingen bra lösning.

Så ironin bestod i att det kom inte alls som någon överraskning vad staten hade att erbjuda. Men jag gör vad jag kan för att kunna jobba ihop till ett bra liv ändå, trots statens magra bidrag.

 

*

 

Sen var det väl fan att rockgurusarna börjar trilla ifrån. I fjol var det Dio. Och nu senast Gary Moore. Men fenomenet Ozzy Osbourne verkar överleva i alla fall trots att andelen droger och alkohol i blodet på karln helt säkert för länge sen började mätas i procent istället för promille.