Så lev då för fan !
Funderar på vad jag ska skriva om och tänker att jag vill skriva om boken men känner mig så jävla pretentiös och egotrippad för att jag jämt pratar om boken som jag håller på att skriva.
Men så kommer jag på Steve Jobs ord om att leva och agera varje dag som det vore den sista. Om inte handlingarna han planerat under dagen var värda att göra om den här dagen vore den sista i hans liv så gjorde han förändringar.
Men ändå går vi där, rädda för vad andra ska tycka och begränsar oss och skjuter upp och tänker att det där kan jag göra sen.
Så sen ska jag börja… leva .. Eller?
Så jag skiter i vad andra tycker om min eventuella egotripp och skriver om boken jag håller på att skriva.
Det var som att dra ut en propp. Så mycket som behövde berättas. När det första mer själbiografiska manuset var klar fick fantasin äntligen fritt spelrum.
Och jag har så jävla kul!
Vågar du också? Leva åtminstone lite mer. Kanske skruva upp volymen och rocka loss lite med farfar?
🙂
Senaste kommentarerna