Gränslös kärlek

Av , , 8 kommentarer 4

Diskuterade det här med att ha barn med en vän häromdagen. Hur livet förändras och aldrig blir som förut och hur den egna friheten obönhörligen krymper i mer eller mindre stor utsträckning. Hur det blir konflikter, problem och oro som inte funnits där tidigare.

Vad är det då som gör det så värt det?

Jag kan ju bara svara för mig själv men jag kan tänka mig att de flesta föräldrar upplever samma sak.

Att få älska någon så in i bombens mycket att det känns som hela kroppen ska gå i bitar.
Att få så otroligt mycket kärlek och bekräftelse tillbaka varenda dag.
Att få följa en människas utveckling till en egen personlighet med egna drömmar och funderingar.
Att få känna en så stor tacksamhet över mina tre barn att tårarna börjar rinna bara vid tanken.
 
Det är det som gör det mer värt än allt annat i livet.  
 
 

8 kommentarer

  2. Maria Klein

    Jag tror att vi skulle ha haft problem, konflikter och oro även om vi inte hade haft barn. Det är ju något som uppstår när vi umgås med andra och stöter och blöter våra åsikter. Våra barn och deras tankar, känslor och ageranden är betydelsefulla för oss men samtidigt kan det vara svårt att möta dessa. Genom att möta våra barn möter vi också oss själva. Det kan vara lättare eller svårare än vi hade räknat med. När barnen känner sig trygga med oss vågar de visa oss vem de verkligen är. Men det är inte alltid lätt för oss att visa dem eller oss själva vilka vi verkligen är. Vi har en ryggsäck med oss från vår uppväxt.
    Jag håller med dig om att det är fantastiskt med gränslös kärlek eller villkorslös kärlek. Samtidigt har jag med åren förstått att denna kärlek inte är självklar för alla. Av olika anledningar kan det vara svårt att älska sina barn och/eller visa det. Jag känner mig tacksam över att både kunna visa kärlek och att kunna ta emot kärlek.

    Svara
  3. Lars-Göran Halvdansson

    Svar till Lisbet Olofsson (2011-10-20 09:17)
    Nej barn är definivt inte alltid en lösning. Och kanske inte alltid det bästa för alla vid alla tillfällen. Men barnlöshet kan vara en oerhörd sorg som jag upplevt på nära håll.

    Svara
  4. Lars-Göran Halvdansson

    Svar till Maria Klein (2011-10-20 09:43)
    Du är så klok Maria. Självklart skulle vi haft konflikter problem och oro även utan. Ibland blir de bara så tydliga när det gäller förhållandet till barnen. Och att vi faktiskt möter oss själva… Den insikten satt. Jag hade faktiskt inte tänkt så djupt på det.
    Och gränslös kärlek är inte självklar. När det inte finns någon kärlek till det egna jaget är det svårt att älska sina barn och/eller visa det.
    Jag har upplevt båda sidor och är därför tacksam bortom beskrivning över den gränslösa kärlek jag idag har förmågan att få uppleva. Men jag förstår samtidigt att den av olika anledninger inte är självklar för alla att uppleva.

    Svara
  5. Maria Klein

    Jag får rysningar ibland när par skaffar barn i hop om att det ska ”fixa” relationen. Det är ett alldeles för stort ansvar på ett barn. Och alla vi som har barn vet att det i början kräver att vår relation till vår partner är solid eftersom vi är med om något nytt och det nya ”kräver” en hel del av oss. Att få följa fem barns utveckling ser jag som en fantastisk förmån och jag kan inte tänka mig mitt liv utan barn. Jag kan inte förstå de som inte kan få barn men jag kan i fantasin tänka hur mitt liv skulle se ut utan barn och då blir jag väldigt ledsen. För mig är barn en del av ett fantastiskt liv. På samma sätt finns de människor som väljer att leva sitt liv utan barn och det är fantastiskt för dem. Sedan finns det de som vill uppleva barn i sitt liv och inte får den möjligheten. Då är det klart att det uppstår en sorg över att inte få leva det liv som de önskar.

    Svara
  7. Annika Forsgren

    Vad fint skrivet, Lars-Göran! Jag blir så glad inombords när jag läser sådant här. 🙂

    Det är alldeles för många som aldrig riktigt når den medveten, att de verkligen får ”frossa” i den underbara insikt som du ger uttryck för i ditt blogginlägg. Därmed inte sagt att de inte njuter eller gläds åt föräldraskapets gåvor. Men att även uttalat inse det själv, och därmed kunna betrakta sin egen lycka lite på distans, ger ju en extra dimension!

    Precis som Maria skriver, möter vi oss själva när vi möter våra barn. Jag vill även tillägga att barn ger oss även en helt ny dimension att växa i, som vi inte når utan dem. De ger oss med andra ord en helt unik jordmån för vår egen utveckling. Det tror man inte förrän man befinner sig där, kanske. Och det är definitivt inget man kan övertyga någon om, som inte har barn… Men jag är ändå övertygad om att det är så. Därmed inte sagt att det ena är bättre än det andra!

    Ja, barn är sannerligen en gåva! Vare sig man har ett, tre eller fem. 🙂

    Annika

    Svara
  8. Lars-Göran Halvdansson

    Svar till Annika Forsgren (2011-10-21 00:11)
    Tack Annika! Jag blir också alldeles glad inombords över att få så fint beröm över det jag skriver. Och en sak av det du säger vill jag gärna upprepa. Oavsett vad man väljer, barn eller inte, så är inte det ena bättre än det andra. Alla människor är lika mycket värda alldeles oavsett. Förhoppningsvis lever också människor precis det liv som de vill leva, med eller utan barn.

    Svara

Lämna ett svar till Maria Klein Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Sysselsättning: Coach, journalist

Ålder: Född -60. 1900 Alltså

Bor: Robertsfors

Familj: Fru och tre barn

Utbildning: Ständigt pågående

Dröm: Rik, frisk och lycklig

Intressen: Personlig utveckling, fiske, författande och människor!

Senast sedda film: Har ju sett flera stycken filmer till slut utan att somna på slutet! Senaste Polisskolan 3

Bok på hyllan just nu: Bemästra din inre röst, Blair Singer, Born to run, Christopher McDougal, Valkyriorna, Paulo Coelho

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se