Så tacksam!

Trots att otroligt mycket kul händer i mitt liv så har man liksom svårt att fatta att så här bra är det faktiskt. Jag får jobba med coachning som jag älskar, jag får skriva bok som jag älskar och jag får blogga. Som jag också älskar.

Men alltför ofta finns tvivlen där. Duger jag. Har jag verkligen nåt vettigt att säga och bidra med. Är det nån som vill läsa det här verkligen? Är jag inte bara en gammal (nåja) gråhårig (jodå) gubbe (icke då) som funderar på ett sätt som nästan ingen annan gör.

Jag får ju mycket bekräftelse från fantastiska vänner (jag älskar er allihop) men ibland finns tvivlen där i alla fall.

Men ibland så stannar livet liksom upp, när det kommer beröm från oväntat håll som gör en så glad så tårarna inte vill sluta rinna.

Tack fantastiska Petra Liuski för de otroligt fina orden i din blogg! Du gav mig massor med styrka att fortsätta på min inslagna väg.