Åt helvete gick det

De behövdes i går.

 

Hämtade en hylla hos brorsan och backade upp på uppfarten. När jag skulle köra ut var jag osäker på om det stod en staketstolpe närmare bilen än den jag såg. Så jag tänkte att bäst man kör ut ordentligt innan jag svänger.

 

Det stod en stolpe närmare. Och jag körde ut för lite.

Jag manglade till höger bakdörr utav bara helvete.

 

Rackarns eller himla otur passar liksom inte in i sammanhanget.

Satanshelvetesgudförbannatjävlars FAAAAAN! är liksom mer passande.

 

Men jag är otroligt glad över hur mycket jag faktiskt utvecklats de senaste åren. Visst kändes det skitsurt och jag svor som bara den. Men samtidigt så accepterade jag bara att nu är det så här och det går inte göra något åt. Så varför förstöra flera dagar med ett dåligt humör? Det är klart att det kommer tankar då jag önskar att det aldrig hänt. Om att tänk om jag svängt åt andra hållet eller hållit ut mer. Men jag kan inte ändra på det hur gärna jag än vill.

 

Däremot har jag lärt mig att välja hur jag reagerar.

 

Hade det varit för några år sen hade jag mått skitdåligt väldigt länge. Och fått andra i min omgivning att må skitdåligt också. Men nu kan jag bara släppa det.

Det är som det är. Och det bästa jag kan göra är att bara acceptera det.

Och banne mig det funkar och det är så skönt!