Bita huvet av skammen

Det här är ett inlägg jag dragit mig för att skriva. I går smaschade vi in i mitträcket efter att ha fått sladd i modden på E4. Jag har kört bil i mer än 30 år men aldrig kört av vägen. Jag har krockat, (första veckan efter jag fick körkortet då jag gjorde en inbromsning och bilen bakom inte hann stanna). Jag har mejat ner en trafikskylt då en bil körde ut i en korsning och jag skulle ha kört rätt in i honom annars. Jag har klantat mig och gjort parkeringsskador.

Men aldrig förlorat kontrollen över bilen som i går.

Jag har svurit över folk som kör skitsakta när jag har bråttom. Jag har funderat över hur folk kör när de verkar köra in i mitträcket titt som tätt.

Och i går gjorde jag det själv.

Det var rejält moddigt. Jag hade förmodligen vinterdäck som borde bytas. Men det var helt och hållet mitt eget fel. Väglaget är som det är. Däcken är som de är. Sen är det upp till mig att anpassa hur jag kör.

Jag kan inte lova att jag aldrig mer kommer att svära över dem som kör sakta när jag har bråttom. Men jag är definitivt mer ödmjuk inför det här med att köra bil och hur andra beter sig på vägen. För nu vet jag hur lätt det kan hända.

I går var jag mest förbannad. Förmodligen för att jag kände mig klantig och skämdes.

Idag är jag tacksam över att det gick så bra. Bilen bärgades på E4 utan missöden. Vi blev hämtade av snälla vänner.

Det enda mänskliga som blev skadat var nog min självkänsla. Men kanske jag kan hitta styrka i det här på något sätt också.