Bananas

Jag som trodde att jag upplevt så mycket euforiskt galna och roliga saker som jag aldrig trott kunde hända mig att det på nåt sätt skulle vara nog nu. Jag har liksom vant mig och accepterat att så här bra är det. Så här bra är jag. När saker går bra nu så tar jag det mer med ro. Och tacksamhet.

Jag hade fel.

Jag kan inte berätta vad som hänt, än, men det är helt galet. Fast samtidigt inte. Jag har en dröm och ett mål och då öppnar Universum dörrar som inte fanns där förut.

Och det är som det ska. Fast samtidigt overkligt fantastiskt.

Hoppa och nätet ska vara där.

Jajamänsan.