Resan mot stjärnorna

Livet är en lite märklig företeelse. Fortfarande får jag nypa mig i armen ibland när jag tänker på resan jag gjort. Men ändå blir man lite blasé ibland. Tycker att det ska hända nåt. Att nu får det banne mig bli en förändring. Trots att livet idag är ett liv jag aldrig någonsin ens skulle kommit på tanken att drömma om för några år sen. Jag har verkligen gjort en magisk resa.

Och jag tänker på hur otroligt viktigt det är att komma ihåg att vara tacksam för det man har. Att sätta värde på allt det som finns runtomkring en som man faktiskt trivs med.

Men för den skull så parkerar man ju inte rymdfarkosten som är på väg mot stjärnorna.

Att trivas under resan, det är väl det som är grejen.