Ylande vargar i natten

Vaknade av ylande vargar i natt. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva det och jag visste heller inte vad jag skulle tro om ylandet som hördes i natten. Var det grannens hund eller var det vargar?

Jag hade inte riktigt trott på när svärföräldrarna dagen innan sagt att det fanns varg i området. Okej att det kanske funnits, men inte nu väl? Några mil utanför Stockholm?

Men i morse sa Sofias pappa: Det var varg här i natt.

Och när jag kollar på nätet så ser jag att vargarna till och med har ett revir uppkallat efter sig. Rialareviret.

Det var varg. Men det var ingen trevlig upplevelse i natt. Nån väldigt ursprunglig del av hjärnan tog fullständigt överhanden och all logik var som bortblåst. Tänk om Lina går upp och ska gå på toa i den andra stugan? Hinner jag ut om hon blir överfallen?

I dagsljus så känns det rätt fascinerande. Jag har hört ylande vargar.