Är det värt det?

Diskuterade mål på en utbildning i parcoaching i går. Vi hade gjort ett test på vår naturliga beteendestil och frågan som jag delade med flera av deltagarna var om det var värt utmaningen att sätta mål och utsätta sig för de rädslor som nästan utan undantag kommer.

Vi hade nämligen låg poäng på att sätta mål modigt. Det var inte naturligt för oss. Och att göra något som inte är naturligt kostar mycket energi.

Vi frågade föreläsaren. Han är coach så svaret kunde ju bara bli ett. Och det var att för honom var det här en fullständigt omöjlig fråga. Han kan aldrig någonsin svara på den.

För oss själva var frågan däremot mycket mycket bra. För det är bara vi själva som kan svara på den.

Så är det värt det?

Jag kan ju bara svara för egen del. Och jag hade funderat mycket på frågan den senaste tiden då jag (igen!) är inne i utmaningar som jag själv sagt ja till men ibland tvivlar på om jag ska klara av. Och jag är periodvis livrädd. Och funderar. Är det värt det?

Men jag vill lära mig hantera de här utmaningarna. Så fick jag frågan av en annan coach: Hur har du gjort tidigare?

Jag tittade tillbaka. Och kom på att svaret på den frågan är att jag har bara gjort. Bara handlat. Just do it.

Men har det varit värt det ? 

Första gången jag åkte på en intervju för VK var jag så nervös och rädd så jag trodde jag skulle dö. Och min mamma frågade: Varför gör du det här?

Och jag svarade: För att jag måste.

Det tog några dagar innan jag förstod innebörden i svaret. Jag måste. För om jag säger nej till det här och låter rädslorna vinna så säger jag nej till mig själv. Och om jag säger nej till mig själv så säger jag nej till själva livet.

Så där finns svar nummer ett. Ja, det är värt det.

Det andra svaret finns i alla de utmaningar som jag tagit sen. Som tagit mig till det liv jag har idag. Som jag får nypa mig i armen ibland för att fatta att jag har. Vägen dit har bestått av en hel räcka utmaningar där jag varit livrädd i stort sett varje gång.

Har det varit värt det?

Det finns inte minsta uns av tvekan i det svaret. JA!

Så är det värt det? För mig blir svaret ett tveklöst ja! Jag kan se att apan som tjattrar och säger att men vore det inte bättre att bara nöja dig och stanna där du är och ha det bekvämt istället, det är bara en apa som tjattrar.

Tänk om jag skulle lyssnat på den apan när jag skulle göra första intervjun för VK, vänt cykeln och åkt hem och sagt, nej, det är inte värt det.

Jag är otroligt glad att jag inte gjorde det.

Det sägs att man aldrig ångrar det man gjort. Däremot det man inte gjort. För mig är det inte sant. Det finns saker jag gjort som jag ångrar mycket djupt.

Men jag har aldrig någonsin ångrat en enda av de gånger jag klivit ut från min bekväma zon och tagit en utmaning hur rädd jag än varit.Aldrig.

Så är det värt det? 

För mig är det en mycket bra fråga. Och svaret är ett tveklöst ja.