Käftöppnare

Vanliga barn börjar prata nånstans kring 1,5 års ålder. Jag började prata när jag var omkring 40.

Nu kunde jag ju prata innan men jag sa inte så mycket. Jag tyckte helt enkelt inte att jag hade något vettigt att säga så jag valde att vara tyst.

En tidigare verkmästare på mitt jobb på industrin påpekade också just det här då han flera år efter jag slutat pratade med min mamma och frågade vad som hänt med Lars-Göran.

– Vaddå? sa min mamma.

–        Han pratar ju.

Och nu bloggar jag på VK varenda dag och självklart kommer tankarna på om jag har något vettigt att säga egentligen?

Men det tycker jag att jag har, alltsomoftast. Och det har ju lagrats en del genom åren.

Och många läser och en del uppskattar och det gör mig jätteglad. Och kan jag bara göra en liten skillnad för nån enda någon dag så är det värt det för mig.