Vakande ängel

Trodde jag skulle bli riktigt jädrans blöt häromdagen. Åkte ut till inplanteringsvattnet och vadade som vanligt ut på bästa stället. Iklädd vadarbyxor och med vatten upp på halva låret stötte foten till en stor sten. Jag tappade balansen, foten liksom gled runt stenen och jag satt mig på arslet rakt ner i vattnet. Och hann tänka att nu blir jag jäkligt blöt. Vattnet är svinkallt, en natt med rejäla minusgrader så ligger det is. Nu är det bara att packa ihop och åka hem.

Men ibland finns den där. Den vakande ängeln. Rumpan hann inte mer än ett par decimeter under ytan innan den landade precis på den stora sten jag just halkat runt. Och där satt jag. Som på en pall. Tjugotalet meter ut från land i drygt meterdjupt vatten. Helt torr. Glad och tacksam.

Och fick fisk sen också.

Men det är en annan historia.

 

 

Risk för ofrivillig badning