När 21 år var 4 år sa hans far myndigt vid matbordet:

– Sitt still på stolen unge! Har Du myror i rumpan?

 4 år funderade en lång stund och sa slutligen:

– Nej, har Du flugor på snoppen Pappa?

Grattis till oss!

I dag är det exakt 4 år sedan en Tequilakväll vände upp och ner på hela världen!

Läste på Facebook vad min svägerska skrivit:

Min Leon tittar ner i stekpannan innan middagen, tittar på köttfärssåsen och utbrister:

– MEN den ser ju godare ut än den ska!

I går när jag var på Kicks stod expediten bakom kassan och filade naglarna.

Hon såg så där lagom nonchalant uttråkad ut som en tuggummituggande sekreterare framställs i en Amerikansk komedi.

Blasé beskådade hon putsandet på håll för att sedan fridfullt fortsätta med andra handen.

Givetvis var där ingen kö, vi pratar Umeå här.

Hon passade bara så fint in i butikens interiör med sina långt målade naglar och med förbättringsredskapets gnidande harmoni. Runt om henne stod granna små flaskor med mångfärgat lack och filarna var placerade som ståndaktiga soldater i sin burk.

Jag blev riktigt lustfylld att be om nagelförstärkande medel eller attrapper för mina hårt bitna stumpar. Hennes otvungna sysselsättning väckte köplusten i min lekamen.

Ibland bara finns rätt person på rätt plats.

Sanningen är ju faktiskt den att jag inte alls köper kläder speciellt ofta.

Egentligen skulle jag för husfridens skull köpa betydligt fler kläder än några enstaka plagg per år.

Jag tycker oftast att alla kläder är asafula men råkar jag mot all förmodan hitta ett enstaka plagg är det stört omöjligt att få in mig i provhytten.

Vad är det för fel på alla speglar i alla provhytter i alla affärer i hela stan? Vad är det för superklantig ljusinstallatör de alla verkar ha använt sig av?

De konvexa speglarna kan få vilken okokt spaghettitarm som helst att se ut som en uppblåsbar Barbara, storlek explodera när som helst.

De enorma vikbara backspeglarna skvallrar om överraskande bullhäng över BH bandet mitt bak på ryggen. Vid vilken ålder började fettet lagras bak på ryggen?

Runt mina lår verkar asteroidbältet numera ha förlagt sin bana med tanke på antal kratrar efter antal meteoritnedslag. Lårens baksida är lyckligtvis täckt av slapprumpan som visserligen vållar blåmärken i knävecken.

Det superba strålkastarljuset i provhytterna torde väl hellre vara menat som obduktionsljus. Inte längre kritvit i huden utan numera genomskinlig. Blodådrornas pulserande kan lätt följas i den konvexa spegeln likaså det lilla och stora kretsloppet.

Maken springer omkring som om han hade en dynamitgubbe uppstoppad i röven samt nyss blivit anställd på stylingakuten och lassat den saloonslika tortyrkammardörren med obestämbara gräsliga prövbara textilier.

Som bara vid blotta åsynen framkallar ofrivilliga svallningar under slapprumpan! 

Själv har jag rest ragg på riktigt och sliter i vrede av mig skiten men är noga med att torka den lackande svetten både under slapprumpan och hängpattarna med kollektionen innan jag kastar dem över saloondörren och fromt folkilsket förklarar att jag inget ska ha.

När maken sedan säger till mig:

– Nä, om vi skulle ta och försöka hitta en ny väska till dig…

…måste jag ta mig en ordentlig funderare?

Exakt när i mitt ringa 46-åriga liv förvandlades jag till ett omyndigförklarat intetsägande litet våp med bristande smak samt rådande stil?

Var det ungefär samtidigt som maken förvandlades till en inspirerande modeguru med en tills nu dold konstnärlig ådra?

Är det han som med känsla för mode och kärlek till textilier har dikterat trenderna bakom lyxiga designerväskor kanske?

Nämen det är väl bara att klippa min nuvarande jävligt fula väska i småbitar och pressa ner den i mixern. Köra ett par rejäla varv, blanda med hallonsylt och slutligen trycka in bosset under någon storsten bakom vattentornet.

Kanske att en räv hittar sörjan och käkar upp den. Då kommer väskan garanterat att sluta som den illaluktande tarmuttömning min modeguru har fått den att framstå som.

Shopping är inte min grej helt enkelt jag blir folkilsken av det!

Dagen efter party är man ofta sugen på kleggmat!

Varför är det så?

Är det så att alkoholen förintar allt tidigare klegg man lagrat i kroppen så att den bara skriker efter mer klegg?

Självklart är man lite lätt trött i pannan dagen efter och snabbmat är ofta kleggig men det går lika bra med hemlagad klegg.

 …en katt?

AS-billigt!

Krafsade i byrålådan och vad hittade jag där – lyckligtvis har jag och Mr Charming inte kommit dit ännu men det är väl att vänta…eller vad säger Ni?

Tänk vad konstigt livet är egentligen, som det här med att sova. När man träffas från allra första början så sover man vart som helst och hur som helst. Tätt omslingrande precis som en tallrik spaghetti. Man vet inte egentligen vems fot det är man kliar eller hur man ska få loss sin egen hand utan att bryta nacken.

Man sover tillsammans på millimetersängar avsedda för allt annat än två vuxna människor. Ligger man ytterst klamrar man sig krampaktigt fast om den andre för att undvika att fronta golvet i sömnen. Ligger man innerst pressas axeln ur led likaså förlamas höftbenet mot sängens karm. Man delar tacksamt både kudde och täcke allt annat är fullständigt otänkbart. Man sover gärna naken och ack så lycklig.

Skulle den ene mot förmodan råka vara en av det snarkande slaget så finner man ett sätt att njuta av det också. I timmar ligger man och lyssnar till det kraftigt vibrerande näsmembranen vid inandning för att sedan invänta det ständigt återkommande läppdallret vid utandningen. Det är ljuv musik.

Från början ja!

Den ena parten kanske har för vana att varvar ner med hjälp av en god bok vid sänggåendet. Oftast är då behovet tänd lampa av stor vikt. Det är så mysigt att försöka somna till ljudet av vända blad samt att försiktigt bända loss både bok och glasögon innan man äntligen får släcka lampan.

Ibland blir man riktigt hungrig när man ligger i sängen. Speciellt efter en lång och het älskog. Vad kan vara mer romantiskt än att nakna, mitt i natten, kila ner och koka lite Te, bre några mackor för att sedan mumsa på under täcket.

På morgonen är det vanligt att man vaknar och tror att man har ett spett vid nedre delen av svanken. Ett kvarglömt leksakssvärd, en tom petflaska eller att en bit av tavelramen som ramlat ner från väggen. Så är oftast inte fallet. Det är bara den manliga sidan av sängen som vaknat. Och man blir är glad över kärleksbeviset.

Jag vet inte vad det var som hände?

Inte heller vet jag riktigt när det hände?

En sak är alla fall säkert och det är just ATT det hänt!

Numera känns dubbelsängen i minsta laget. Två enkla bäddmadrasser är att föredra eftersom ingen vill ligga i skarven. Har man en stor hel bäddmadrass finns eventualiteten att en tentakel kan komma smygande. Då kan man alltid bygga små barriärer av diverse små prydnadskuddar.

Skulle täcket av någon anledning mitt i natten vara stulet kan man hoppas finna partnern inrullad. Då är det bara att dra av all kraft och resultatet blir att partnern rullar i en väldig fart ner mot golvet. Stjäls kudden är den utmärkt att dänga till med. Oftast vaknar tjuven inte till ordentligt för att förstå situationen förrän man somnat själv.

Öronproppar liksom helkroppspyjamas är ett av sänggåendets verkliga måsten. Ögonmasken ett behövligt hjälpmedel nu när även Tv:n släpats in i sovrummet. En behändig liten väggdammsugare har monteras fast vid sängramen – nu när chipssmulor blivit återkommande till ligamatchernas vrålande.

Vanligtvis på morgonen vaknar man och tror att man är på någon sorts campingplats. Innan man har gnuggat sömnen ur ögonen tror man att motsatta sidan av sängen har utnyttjat utförsäljningen på Friluftsliv.com. Tältpinnen under täcket är på ett oförklarligt sätt rest. Trevande händer äskar om en akt. Vänligen bestämt ber man partnern pinka – så är problemet löst.

Att ligga sked är ett minne blott – numera ligger vi kniv och gaffel!

Föräldrar har ofta en oro och en rädsla när barnen börjar bli så stora att de obehindrat kan vara ute och leka själva. Det kan handla om lite olika saker men oftast handlar det väl om ”fula gubbar”.

Man talar ofta med barnen om detta fenomen och förklarar noga farorna:

– Aldrig tala med främmande personer.

– Aldrig följa med någon som lockar med godis.

– Aldrig hoppa in i en bil för att visa färdvägen.

– Aldrig släppa in främlingar när man som barn är ensam hemma.

I ett annat uppfostringssyfte talar man om för barnen:

– Krama nu Farbror Konrad som du inte sett sedan du föddes. Han är mammas kusin och bor i Växjö.

– Var så snäll och håll upp dörren till Farbror, han har så många kassar med varor att bära.

– Svara nu artigt när Farbror frågar hur gammal du är.

– Spring efter Farbror som går in i den röda bilen. Han glömde tidningen på varubandet.

När 21 år var liten såg han en bild på en ”ful gubbe” på TV och sa tvivlande:

– Den där fula gubben var ju inte alls ful. Han såg ut som Pelles pappa.

Någonstans där hade det felat i min uppfostran och jag hade glömt kanske den viktigaste informationen någonsin.

Personligen är jag nog mest rädd för att bli uppstrålad av ett flygande Tefat. När andras mammor ropar genom fönstren:

– Olle, akta dig för pedofilerna!

Så ropar jag:

– Se till att du är hemma innan det blir mörkt annars…

– Jaja jag vet mamma. Annars blir jag uppstrålad av ett flygande Tefat.

En gång i de tidiga seklers forna dagar, trodde jag minsann att jag skulle bli någonting. Kanske inte någonting stort men dock någonting.

Att vägen upp till någontinget var lång och svår, det hade jag hört men att det var mina närmaste som skulle stjälpa hade jag väl aldrig trott.

Jag hade gått en kockutbildning efter barnledigheten och sökt jobb. På skolans matsal. Tråkig matlagning men bra arbetstider. Tyckte att jag hade relativt bra referenser.

Så kom ynglet hem från skolan en vacker dag. Samma vackra dag som jag sprang mellan hemmet och brevlådan för ett eventuellt jobbantagande.

– Det var jättejätte god mat i skolan i dag. Vi fick spaghetti och köttfärssås. Inte alls samma äckliga mat som du lagar. Jag sa till mattanterna att min mamma lagar den äckligaste maten i hela världen. Så det så.

Eftersom vi bor i en liten håla, bröt jag sönder locket på brevlådan, pussade ynglet i pannan, ringde efter hämtpizza och gav mig ut i en helt ny spännande bransch.