Lunchpresenter

Av Malin Lindberg, 11 november 2011 kl 13:35, Bli först att kommentera

Precis återvänt till jobbet efter en särdeles trevlig lunchdate på Nolia med bästa A och dotter.

Inte nog med att vi fick testa Umeågalan 2011:s röda matta, som låg kvar vid entrén sen igår, det var dessutom god mat, som jag dagen till ära blev bjuden på, gott sällskap och så fick jag paket! Inte varje lunch jag får det minsann.

"Det är en lite försenad födelsedagspresent", meddelade A.

-När jag fyllde år i maj var hon nämligen lite upptagen med annat-som att föda barn till exempel. det är skälvklart ett godtagbart skäl… 😉

Och det var ju jättekul att få en födesledagspresent mitt i november! Särskilt när man fyller år i maj! Så där helt appropå liksom. Kanske skulle man skjuta på födelsedagar lite oftare?… eller liksom sprida paketskörden mer i alla fall…

Paket kan man aldrig få för ofta.

-Sa hon som närmar sig 40, älskar presenter som en femåring och knappt kan bärga sig till julafton!

Trevlig helg.

En hel massa mys

Av Malin Lindberg, 9 november 2011 kl 10:53, 1 kommentar

Allhelgonahelgen var fylld av trevligheter. Här kommer ett urval av händelserna:

Det började med nybakade bullar när jag kom hem förra onsdagen. Mamma var på plats och utfodrade höstlovsfirande barn och passade på att understryka sin titel som riktig bull-mormor. Det är lite som slår det när man kommer hem faktiskt. Att öppna dörren och mötas av Doften! -Och mamsen så klart.

Världens godaste.

Så. En bra start med andra ord. Dessutom hade jag vid det här laget två lediga dagar att se fram emot. Harmonin total.

På torsdagen hade våra bonusbarn sovit över färdigt. "Nu är inte jag er lillebror längre" deklarerade E, men vi kom överrens om att det är han ju alltid ändå, på ett sätt.

När bonusbarnen gick hem gick vi övriga på bio och såg Tintin. Mysigt värre.

(Att inte de följde med på bion berodde enbart på att de redan sett filmen. Om det skulle undras varför inte lillebror fick följa med)…

Fredagen började vi sen med goood hotellfrukost. Teo åt säkert en halv kladdkaka alldeles själv, vattenmelon för ett kompani och ett eller två smörgåsrån.
Det är vad vi brukar kalla en riktigt välbalanserad måltid att starta dagen med…
Men va fasen, hotellfrukost äter man inte varje dag, klart man ska ta det man gillar bäst.

Sedan blev det faktiskt en hel del julklappsinköp (nöjd) och fram på eftermiddagen en tripp till Robertsfors för en Halloween-syskon/kusinträff.

Världens finaste.

På lördag åkte vi till Skellefteå med storkusinen 5 år och såg hockey. Det var riktigt spännande och riktigt kul.

Världens coolaste.

Söndagen avrundade helgen som vanligt och vi ägnade större delen av dagen till att röja och städa i vårt garageförråd…
-Vilket inte på något sätt är som vanligt.

Världens stökigaste…

Och över detta faktum, att förrådet nu är städat, är jag så äckligt nöjd att jag nu skapat mig ärenden för att få gå ut i detta numera mattförsedda förråd (för nu har vi faktiskt golvyta att ställa ner fötterna på) för att bara titta, flera gånger.

Att det mesta av det som tidigare tog plats där inne, numera står i garaget-det, det har jag förträngt.

Dubbelt upp

Av Malin Lindberg, 2 november 2011 kl 10:38, 1 kommentar

Igår blev jag fyrabarnsmor.
För en mycket begränsad tid dock.

När Teo kom hem igår deklarerade han allvarligt att:
"Jaa mamma. Nu har jag blivit storebror".

Han hade med sig E, 5 månader yngre.

"Jajamän" bekräftade E, och sken med hela ansiktet, jag är Teos lillebror och jag har fått en till storasyster också".

E och hans syster C ska bo hos oss tills imorgon.

De umgås ungefär dygnet runt ändå, utan att vi bor ihop, men det märktes att det var lite speciellt nu. Fyra ungar är ju ur min synvinkel-som är van vid hälften-ganska mycket. Men även om jag hade misstänkt det så blev jag ändå förvånad över att det igår kväll knappt kändes som om jag hade några barn alls. De var så upptagna av varandra så de knappt märktes.

Och kanske är det så. Skillnaden mellan ett och två barn är så mycket större än den mellan två och fyra.

Mer sånt

Av Malin Lindberg, 31 oktober 2011 kl 15:08, Bli först att kommentera

Helgen har varit en sån där… effektiv go-helg. Trevlig… mysig och innehållsrik. En mycket bra helg i alla fall. Lördagen betydde till att börja med SPA för mig och bästa Jy. Vi aromabadade och massagade och njöt så vi eftersvettades i flera timmar.

En fantastisk start på helgen. Även om vi båda tyckte det var rätt snålt att inte inträdet till själva SPA:t ingår, när man betalat behandling för flera hundra kronor… Men, men det blev bra ändå.

Efter detta for vi hem, lagade mat, sippade vin och ungarna Bus eller godis:ade en stund. Vi hann dessförinnan fika med två av barnens kusiner med familj. Gött.

Som alla ju vet började ju även söndan jättebra med att man "fick" en extra timme. Underbart.

Det är som att vinna på lotteri, även om vi ju ännu hellre skulle vilja ställa tillbaka klockan ett DYGN och en timme. Jamen tänk att vakna på söndagmorgon och så är det lördag igen!

Drömma går ju.

Sen hade Teo innebandymatcher igår. Och gjorde debut som målis. En mycket nöjd kille höll nollan. De vann sina två matcher och han flög som på moln hem. Väl hemma så kom fyra av barnens kusiner och käkade middag och sedan avslutades kvällen med långfilm.

Och när jag säger långfilm menar jag egentligen lååååångfilm. I form av Avatar, filmen som jag och Matte tills igår antagligen var de två undantag som ännu inte sett den…

Teo har velat se den ungefär hur länge som helst, liksom sett framför sig en riktigt lång filmstund i soffan hela familjen. Och när han sett den klart igår så meddelade han nöjt att "Jaa mamma nu är inte det här min dröm längre".

En kille som inte är så liten längre… (Obs vinet är mammas…)

Målvaktspremiär!

Slutet gott…

Av Malin Lindberg, 28 oktober 2011 kl 11:29, Bli först att kommentera

Igår började sådär.
Matte tog med sig båda bilnycklarna till jobbet, åkte före mig på morgonen och när jag skulle iväg stod jag med bil men utan nyckel. Jag har aldrig varit nån hejare på att tjuvkoppla bilar, tror jag, jag har aldrig försökt, så jag var kan man säga ganska strandad.

Och irriterad.
Och sen.

Men jag tog mig till jobbet ändå till slut med hjälp av en granne och vän. Och ska man se det hela positivt så hann jag ju både läsa tidningen och dricka kaffe hemma medan jag väntade på skjutsen.
Så ok då.

Igår avslutades däremot väldigt bra.

Det var tjejmiddag (som vi förmodligen kommer att forstätta kalla det för även när vi sitter där och är pensionärer) och vi blev bjudna på fantastiskt god soppa, vitlöksbröd och en gudomlig choklamousse med bär och grädde.

Slutet gott allting gott. Om man säger så.

En torsdagkväll. När den är som bäst.

Konstiga händelser

Av Malin Lindberg, 26 oktober 2011 kl 10:55, Bli först att kommentera

Ibland händer det lite konstiga saker tycker jag.
Som här om dagen när jag hade duschat och hittar mitt örhänge på duschgolvet.

Ja men det händer väl ibland tänker du, att örhängen trillar ut.

Jo.

Men hur ofta händer det att "ploppen" sitter kvar i det tappade örhänget? Alltså "grejen" som gör att örhänget ska sitta fast och kvar i örat.

Va?! Jag bara undrar.

Det kändes faktiskt lite creepy att ta upp det från golvet och inse att det inte var nåt fel på vare sig örhänge eller plopp. Jag hade dessutom kvar en helt intakt örsnibb.

Men örhänget låg där det låg, tappat på duschgolvet, med ploppen kvar.

Ja men det är väl konstigt?

Och så nyss då, när jag promt skulle ha tag på två saker i handväskan, dels ett usb och dels ett cerat. Om det nu var så att du undrade. Och jag med handen känner jag dessa saker, liksom bakom fodret i väskan och tänker att "jahapp det var då värst vad den väskan gick sönder fort". -För det är ju så det brukar vara. Saker som ligger bakom väskfoder gör ju det för att fodret är trasigt.

Men. Jag. Hittar. Inget. Hål.

Är det inte konstigt?

Enkel resa

Av Malin Lindberg, 24 oktober 2011 kl 11:03, Bli först att kommentera

I helgen blev det rätt tydligt igen. Det var ungefär som när Wilma var liten och jag och Mathias hade schemalagt hela sportlovet för att hon skulle få uppleva en massa roliga sportlovsaktiviteter och det enda hon egentligen ville var att sitta och mysa med oss och se på film i lugn och ro…tillsammans.

Man ska liksom göra en massa hela tiden. Gärna lite speciella saker för man tror att det finns "krav" på det. Det slog mig åter igen i lördags, vem som egentligen skapar de här förutfattade bilderna av vad man "bör" hitta på med sina barn…

Jag föreslog att vi skulle ta bilen ner på stan och fika.

"Mennäääää…" sa han, "jag vill inte på staaaan".
"Men… om vi åker buss då"? Föreslog jag.

Och rekationen var densamma som om jag hade förslagit att vi skulle åka radiobil, eller ta pariserhjulet… :

"JA! DET kan vi göra! Hur länge åker man"? frågade han, och jag tog i i underkant och sa "tjaa… 20 minuter ungefär"…
"VA? Inte meeeer"?! sa han besviket, "jag vill åka buss länge"!

Och det var ungefär här det slog mig vilka krav på underhållning som egentligen finns. Det behöver sannerligen inte vara långfärdsresor med flygplan eller ens fika på café. En enkelbiljett på lokalbussen räcker gott.

Min bästa tid

Av Malin Lindberg, 21 oktober 2011 kl 16:27, Bli först att kommentera

Precis nyss ringde min förra kollega A, och hade baske mig dagens scoop.
Hon sa:
"Jag måste bara ringa. För har sett det. Årets. Första. Julpynt. Hon lämnade en konstpaus och fortsatte: …"och vet du, jag blev förvånad över mig själv för det första jag tänkte var Va?! Redan?! "

Till saken hör att vi båda alltid resonerat som så att julpynt (nästan) aldrig kan komma för tidigt.

"Men vad har hänt?! utropade jag, säkert smått skärrat. Julpynt nu är ju helt i sin ordning! Det där måste du genast ordna till! … Vad har du… föresten sett? …inte… granar väl"?
Men johodå granar och tingeltangel och andra fina juliga grejer.

Och jag känner inget annat än lycka.

Larmet går

Av Malin Lindberg, 20 oktober 2011 kl 09:17, Bli först att kommentera

Idag sitter jag faktiskt hemma i soffan och arbetar. Det slår mig att det är rätt gött att kunna sitta vid brasan och knappra på tangenterna, även om arbetsställningen väl knappast skulle bli godkänd av nån ergonom… Men, men. Lite får man ju tåla -fördelarna med att kunna sitta så här väger självklart över.

Anledningen till att jag jobbar hemma är egentligen två.

Det ena är att det jag behöver göra färdigt idag kräver lite extra, helst oavbruten koncentration och då passar det mig bättre att sitta lite isolerad.

Det andra är att det faktum att jag siter där jag sitter kanske kan mota bort en och annan tjuv … De stryker nämligen omkring här i kvarteren som bara den. De är inte lite fräcka heller. Knallar in på ljusa dan och tar för sig bara.

De är listiga också, säger ryktet. De rekar länge innan, kollar när folk lämnar sina hus, vilka vanor de har, när det är fritt fram… Och det är här jag tänker att jag ska sätta griller i huvet på dem. För med oss vet man nämligen aldrig, förstår du tjuven. Ena dagen är vi hemma klockan nio på morgonen, nästa dag är vi det hela dagen. Man vet aldrig, ser´ru, fritt fram är det aldrig.

Dessutom är det lika bra att du lägger av helt och hållet. Vi har ögonen på dig allihop i byn och när du kryper fram ur din skogshåla (eller van)… nästa gång för att slå in nåt fönster, då går larmet.

Basåduvet.

Vi är miljonärer

Av Malin Lindberg, 19 oktober 2011 kl 13:07, 1 kommentar

Bak i bilen-samtal, del 2:

…"Vettu, jag tror att min mamma skulle betala… i alla fall tusen kroner för mig".
"Men lätt! MIIINST! Jag tror…kanske tolv miljoner".
"Tolv miljoner"?
"Jo, men det har hon nog inte på banken…tror du"?
"Hmmm….näääe. Kanske inte tolv…. Men två i alla fall".
"Jo så klart."

Att vi är miljonärer i fråga om ungarna är så klart ingen tvekan om. När det kommer till rena pengar är det…kanske inte lika troligt. Men de två åttaåringarna får leva vidare i den tron.

Lunchpresenter

En hel massa mys

Dubbelt upp

Mer sånt

Slutet gott…

Konstiga händelser

Enkel resa

Min bästa tid

Larmet går

Vi är miljonärer

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv

Nytt från vk.se